söndag 8 oktober 2017

Nattliga tålamod

Det behövs inte så mycket när grunden är ostabil. Utan ordentlig struktur går det åt för mycket energi så fort nåt ska göras. Men vi måste ju sysselsätta Sandra, även nu när vi inte har den struktur hon behöver. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.

Efter en mycket lyckat mini-semester kom trött-sjukan ikapp. Igen. Vi vet att trött-sjukorna försvinner och orken finns hos henne när vardagen är rätt anpassad, så hon inte behöver lägga energi på fel saker. Vi vet också hur trött-sjukorna ska försvinna, men vi orkar inte just nu, för det krävs att man är två som är 110% alerta varje sekund när Sandra ska vara delaktig och aktiv. Ju färre gånger vi orkar vara det, desto oftare blir det ostrukturerat och oplanerat för Sandra. Ju mer oplanerad ”dötid” desto ostabilare grund och då kommer trött-sjukorna oftare.


Den här gången var det nästan som förr, då all pedagogik bara är som bortblåst mittinatten. Jag önskar det fanns en bok som kunde ge lite råd för oss som inte har barn man kan resonera med. När det inte räcker att vara lågaffektiv och när tålamodet tar slut alldeles för fort.

Som när Sandra behöver kräkas på nätterna och man liksom har hunnit lägga sig, och kanske t.o.m. somna för att man inte orkar vara vaken längre. Hon ligger ner och man får inte hjälpa henne upp. Går man därifrån får hon ett utbrott och sitter man bara och väntar, så får man sitta länge. Tillslut kräks hon och då drar man upp henne. Då blir hon förstås arg för att man rörde henne.

När hon har kräkts klart vill hon bli omstoppad. Men tror ni hon lägger sig? Suck! Vissa gånger blir det tjafs (fast jag vet att det ”bara” är låsningar som hon inte kan hjälpa) och tillslut kräks hon ju igen, av allt skrik.

Dom tips jag fått funkar inte. Det går inte att börja leka i en total-låsning när hon är för trött för sig själv. Prata med henne går ju absolut inte, det snarare förvärrar eftersom det blir för jobbigt för henne med en massa prat. Jag vet faktiskt inte vad man ska göra, jag blir bara trött och irriterad.

Dom råd jag har läst om handlar alltid om bemötandet till barn som man kan förklara för. Inte till vuxna som inte förstår sitt eget bästa.

Jag hoppas innerligt att det inte ska bli trött-sjukor lika ofta som när hon gick i första skolan (i stort sett varje vecka). Det är tur att man var yngre och piggare när det var värre.

Nu ska jag bestämma mig för om jag ska gå och sova eller om jag ska duscha. Båda behövs ungefär lika mycket, men det lutar åt dusch. Tror det blir svårt att sova i det här oljudet, även om Göran kan hantera henne bättre än mig när det är tålamodsprövande.

.

1 kommentar:

MIss Wattpads mamma sa...

Skulle det funka att använda katten för att få ner henne i varv, tänker lite klappande på honom så hon får en dos oxitycin det brukar ju vara lugnande.