torsdag 12 oktober 2017

När problemlösning blir problem

Häromveckan, när Sandra var irriterad och hade fastnat i nåt, vad det nu var, så bröt jag det med nåt oväntat. Först trodde jag att hon behövde gå på toa, och att det var därför hon var arg, men när det inte hjälpte att få henne till toan, så var det troligtvis nåt annat. Ibland är det svårt att veta vad det är, och hon liksom fastnar i en negativ spiral. Även om det från början finns något som utlöser det, så är det inte alltid man ser orsaken. Det kan vara svårt för Sandra att själv få stopp på känslorna och hon behöver hjälp.

Då är det bara dumt att börja resonera, eller säga åt henne, för hon vet troligtvis inte orsaken själv, utan kan bara inte sluta vara arg. Blir jag då också arg, så har vi ett utbrott direkt.

Efter toan var det dags för frukt, så jag hade förberett ett äpple åt henne. Men redan på toan fastnade hon i det och rabblade om och om igen ”inte äpple, inte äpple, inte äpple…” och när hon kom ut från toan och såg fatet med äppelklyftor blev hon ännu argare, sköt undan fatet och skrek ”Inte äpple”

Göran och jag hade redan gått undan, det är så man måste göra. Hade någon av oss varit i närheten hade hon troligtvis kastat iväg fatet och fått ett utbrott. Vi stod i köket och jag tog en pepparkaka med mig in när hon precis kändes lite, lite lugnare, och sa ”Titta vad jag hittade, vill du ha den?” Och vips så var damen förvånad och nöjd, och åt både pepparkaka och äpple.

Men sen får man se upp. För använder man samma lösning nästa gång, så har man ett problem istället. Då förväntar sig Sandra en pepparkaka till frukten varje dag, och det skulle bara bli krångligt i längden. Så enstaka lösningar använder vi när dom verkligen behövs, och i övrigt försöker vi istället anpassa så man slipper hamna i en låsning öht.

En av dom största fällorna med Sandra är att det skapas nya rutiner väldigt fort. I ett liv som är fullt av rutiner blir det bara jobbigt om det skapas ännu fler, så man måste tänka efter före.

Det gäller att tänka långsiktigt, och förhindra att det man gör nu får konsekvenser sen. Gör man en sak två gånger i rad vid samma tillfälle, så blir det med all säkerhet problem om man inte fortsätter med det varje gång sen. Det kan ju vara okay, om det sker ibland, i vissa speciella situationer. Men för Sandra bildas såna rutiner i allt, och det blir ohållbart.

Så man får fråga sig själv om det är okay att tillåta det man inför nu, varje gång framöver. Eller är det bättre att vara tydlig med att vi inte gör så här nästa gång? Det underlättar mycket i vardagen om vi undviker att skapa en massa rutiner i allt vi gör.

En sak som är på väg att bli en rutin för Sandra, och som i förlängningen kan bli ett problem, är att hon har fått ett nytt gosedjur av Göran två gånger i rad, efter att han har handlat. Ja, ni fattar… Det kan ju verkligen ställa till det om han måste köpa ett nytt gosedjur varje gång han är iväg på nåt.

Den här teckningen ritade Sandra när Göran åkte iväg häromdagen.


Det är pappa, med en gosedjurs-överraskning i handen. Antingen måste vi bryta nu, för att inte skapa problem framöver. Eller så måste Göran ha en överraskning med sig hem varje gång.

Så är det med det mesta och man får se upp mest hela tiden. När nya assistenter börjar är det bra om jag kommer ihåg att informera om det här (och allt annat viktigt). Sandra vill nämligen alltid låna folks klockor, och det kan ju blir problem. För har jag inte kommit ihåg att förklara hur lätt det blir en rutin, så kan ju inte assistenten avgöra vad hen ska tillåta och inte.

Är man ny, och vill skapa en bra relation med Sandra, så är det ju naturligt att haka på när Sandra söker kontakt. Då får hon låna klockan. Nästa gång förväntar hon sig att hon ska få den igen. Sen ska hon alltid ha den… Så jag måste komma ihåg att tala om det, och rekommendera hur dom nya ska hantera det redan från början.

Är det ok att Sandra har klockan jämt, eller varje gång i en viss situation, eller ska man från början säga att klockan är assistentens, och ge Sandra en ”låtsasklocka” vilket nästan alltid funkar nästan lika bra. Egentligen funkar det ju bättre med en låtsasklocka, även om Sandra inte riktigt förstår det. En låtsasklocka stressar henne inte, vilket en låneklocka gör om man inte är väldigt tydlig med när och hur den ska lånas och lämnas tillbaka. Vet Sandra vad som gäller, t.ex. att assistentens klocka är assistentens, och den lånas inte ut, så är hon nöjd med det.

Enklast är förstås om nya inte har någon klocka på sig alls. Men egentligen är klockan bara ett exempel nu, för rutiner som blir problem i längden kan skapas av vadsomhelst, närsomhelst. Så oavsett klocka eller inte så måste nya få den informationen från början.

Gör en assistent på ett visst sätt i någon rutin eller situation, och sen gör det igen nästa gång, så blir Sandra stressad över rutinen, och det blir svårt för omgivningen att komma ihåg allt som blir viktigt för Sandra.

Slutligen. Tack till Miss Wattpads mamma för tipset med assistanshund. Jag har hört talas om det och det verkar jättebra. Dock tror jag det blir svårt för Sandra att ha en sån, eftersom hon inte kan ta hand om ett djur själv. Det blir isåfall assistenterna som måste sköta om hunden, och dom har fullt upp med att hinna med Sandra. Men för personer som klarar det är det ju toppen, eller för barn som ska bo hemma hos föräldrarna i flera år framöver.

Ha det så bra, ni som fortfarande kikar in här då och då.

.

1 kommentar:

Annelie L sa...

Jag kikar allt in här så fort jag får tillfälle, alltid lär man sig något nytt eller också blir läsandet att jag känner mig lite närmare när saknaden blir stor ❤️kramar om ❤️