Häromveckan,
när Sandra var irriterad och hade fastnat i nåt, vad det nu var, så bröt jag
det med nåt oväntat. Först trodde jag att hon behövde gå på toa, och att det
var därför hon var arg, men när det inte hjälpte att få henne till toan, så var
det troligtvis nåt annat. Ibland är det svårt att veta vad det är, och hon
liksom fastnar i en negativ spiral. Även om det från början finns något som
utlöser det, så är det inte alltid man ser orsaken. Det kan vara svårt för Sandra
att själv få stopp på känslorna och hon behöver hjälp.
Då
är det bara dumt att börja resonera, eller säga åt henne, för hon vet
troligtvis inte orsaken själv, utan kan bara inte sluta vara arg. Blir jag då
också arg, så har vi ett utbrott direkt.
Efter
toan var det dags för frukt, så jag hade förberett ett äpple åt henne. Men
redan på toan fastnade hon i det och rabblade om och om igen ”inte äpple, inte
äpple, inte äpple…” och när hon kom ut från toan och såg fatet med äppelklyftor
blev hon ännu argare, sköt undan fatet och skrek ”Inte äpple”
Göran
och jag hade redan gått undan, det är så man måste göra. Hade någon av oss
varit i närheten hade hon troligtvis kastat iväg fatet och fått ett utbrott. Vi
stod i köket och jag tog en pepparkaka med mig in när hon precis kändes lite,
lite lugnare, och sa ”Titta vad jag hittade, vill du ha den?” Och vips så var
damen förvånad och nöjd, och åt både pepparkaka och äpple.
Men
sen får man se upp. För använder man samma lösning nästa gång, så har man ett
problem istället. Då förväntar sig Sandra en pepparkaka till frukten varje dag,
och det skulle bara bli krångligt i längden. Så enstaka lösningar använder vi
när dom verkligen behövs, och i övrigt försöker vi istället anpassa så man slipper hamna i
en låsning öht.
En
av dom största fällorna med Sandra är att det skapas nya rutiner väldigt fort. I
ett liv som är fullt av rutiner blir det bara jobbigt om det skapas ännu fler,
så man måste tänka efter före.
Det
gäller att tänka långsiktigt, och förhindra att det man gör nu får konsekvenser
sen. Gör man en sak två gånger i rad vid samma tillfälle, så blir det med all
säkerhet problem om man inte fortsätter med det varje gång sen. Det kan ju vara
okay, om det sker ibland, i vissa speciella situationer. Men för Sandra bildas
såna rutiner i allt, och det blir ohållbart.
Så
man får fråga sig själv om det är okay att tillåta det man inför nu, varje gång
framöver. Eller är det bättre att vara tydlig med att vi inte gör så här nästa
gång? Det underlättar mycket i vardagen om vi undviker att skapa en massa
rutiner i allt vi gör.
En
sak som är på väg att bli en rutin för Sandra, och som i förlängningen kan bli
ett problem, är att hon har fått ett nytt gosedjur av Göran två gånger i rad,
efter att han har handlat. Ja, ni fattar… Det kan ju verkligen ställa till det
om han måste köpa ett nytt gosedjur varje gång han är iväg på nåt.
Den
här teckningen ritade Sandra när Göran åkte iväg häromdagen.
Det
är pappa, med en gosedjurs-överraskning i handen. Antingen måste vi bryta nu,
för att inte skapa problem framöver. Eller så måste Göran ha en överraskning
med sig hem varje gång.
Så
är det med det mesta och man får se upp mest hela tiden. När nya assistenter
börjar är det bra om jag kommer ihåg att informera om det här (och allt annat
viktigt). Sandra vill nämligen alltid låna folks klockor, och det kan ju blir
problem. För har jag inte kommit ihåg att förklara hur lätt det blir en rutin,
så kan ju inte assistenten avgöra vad hen ska tillåta och inte.
Är
man ny, och vill skapa en bra relation med Sandra, så är det ju naturligt att
haka på när Sandra söker kontakt. Då får hon låna klockan. Nästa gång förväntar
hon sig att hon ska få den igen. Sen ska hon alltid ha den… Så jag måste komma ihåg
att tala om det, och rekommendera hur dom nya ska hantera det redan från
början.
Är
det ok att Sandra har klockan jämt, eller varje gång i en viss situation, eller
ska man från början säga att klockan är assistentens, och ge Sandra en
”låtsasklocka” vilket nästan alltid funkar nästan lika bra. Egentligen funkar
det ju bättre med en låtsasklocka, även om Sandra inte riktigt förstår det. En
låtsasklocka stressar henne inte, vilket en låneklocka gör om man inte är
väldigt tydlig med när och hur den ska lånas och lämnas tillbaka. Vet Sandra vad som gäller, t.ex. att assistentens klocka är assistentens, och den lånas inte ut, så är hon nöjd med det.
Enklast
är förstås om nya inte har någon klocka på sig alls. Men egentligen är klockan
bara ett exempel nu, för rutiner som blir problem i längden kan skapas av
vadsomhelst, närsomhelst. Så oavsett klocka eller inte så måste nya få den
informationen från början.
Gör
en assistent på ett visst sätt i någon rutin eller situation, och sen gör det
igen nästa gång, så blir Sandra stressad över rutinen, och det blir svårt för
omgivningen att komma ihåg allt som blir viktigt för Sandra.
Slutligen. Tack
till Miss Wattpads mamma för tipset med assistanshund. Jag har hört talas om
det och det verkar jättebra. Dock tror jag det blir svårt för Sandra att ha en
sån, eftersom hon inte kan ta hand om ett djur själv. Det blir isåfall
assistenterna som måste sköta om hunden, och dom har fullt upp med att hinna
med Sandra. Men för personer som klarar det är det ju toppen, eller för barn
som ska bo hemma hos föräldrarna i flera år framöver.
Ha
det så bra, ni som fortfarande kikar in här då och då.
.
1 kommentar:
Jag kikar allt in här så fort jag får tillfälle, alltid lär man sig något nytt eller också blir läsandet att jag känner mig lite närmare när saknaden blir stor ❤️kramar om ❤️
Skicka en kommentar