En massa må bra

Det är så roligt! Sandra har kommit på att hon vill spela spel. Nästan själv har hon kommit på det. Det började med att vi spelade memory för ett tag sen, och häromdagen kom hon på att hon ville spela ”fiskespelet”

Det har vi tillverkat (Sandra har färglagt) för länge sen och det går ut på att Sandra fiskar upp en fisk från en låda (med hjälp av en magnet). På baksidan av varje fisk finns en bokstav.

Hon letar sen upp samma bokstav från brickorna som är placerade på bordet.

På baksidan av varje bricka finns en bild på något som börjar på motsvarande bokstav (ursäkta att den blev lite suddig).

Dagen efter vi hade spelat det, så ville hon spela mer spel. Jag hämtade ett par som vi hade i källaren, men som det var väldigt länge sen vi använde, så dom blev ju som nya för henne.

Först ville hon spela ett ”nytt” memory, och sen blev det ballong-spelet.

Ååå, vad roligt att hon tycker det är kul! Man får ju anpassa reglerna lite, men det är ändå en jättebra träning på inte självklara saker. Som turtagning och vänta på sin tur, t.ex. Hon var jätteduktig på det! Hon sa själv ”Din tur” när hon hade gjort sitt. Alltså Wow!

Om någon mot förmodan inte känner till ballongspelet så ska man slå en färgtärning, och sen lägga en ”ballong” med samma färg på rätt plats på sin spelbricka.

Jag sa inte så mycket när vi spelade, utan tänkte se vad Sandra själv skulle göra. Som när hon fick samma färg på tärningen som hon redan fått. Jag funderade på om hon kanske skulle lägga fler ”ballonger” på varandra då, vilket kändes ganska logiskt. Men, hon sa bara ”Den är klar” och slog tärningen en gång till. Så hon gjorde upp sina regler som passade bra och vi slog tärningen tills det blev den färg vi behövde, helt enkelt.

För Sandras del är det inte viktigt att vinna, hon förstår inte den grejen, så då var hennes regel bra och våra brickor blev klara samtidigt. Det är själva spelandet som är det roliga för henne, och roligt ska man ju ha. 😎

När vi spelade en andra gång, valde hon spelbrickan med kaniner på rad så jag passade på att fråga henne hur många dom var. Och hon räknade alla rätt! Det var ju helt fantastiskt. Jag vet att hon kan räkna rätt, och förstå, antalet tre, men efter det är det mer tur tror jag. Hon ramsa-räknar, och flyttar hon fingrarna rätt så blir det rätt. Stolt blev jag hursomhelst.

Det var en riktigt lyckad spelstund vi fick och det var så roligt att kunna samspela så bra.

Igår fick Sandra träffa sin älskade fina chaufför från skoltiden. Dom åkte till och från skolan i alla år (utom precis i början) och vi är såå tacksamma över det. Det blev en biltur och lyckan var stor.

Men intryck och känslor tar på krafterna, så det fick bli en lugn eftermiddag och kväll, även om Sandra verkade pigg. Vi sjöng lite och sen blev det pussel tills det var dags för kvällsduschen. Om det kommer nån tröttsjuka lär ju visa sig, men det får isf vara värt det. Så är det ju ibland när det är roligheter som händer. Ni skulle sett glädjen som strålade om henne. Stort tack till världens bästa chaufför! 💕

Tack också till Anonym och Linda för era kommentarer. Det är alltid roligt att få lite respons och alla undringar är välkomna. Iallafall, så länge det handlar om det min blogg handlar om. Oavsett om man kommenterar eller inte så blir jag glad över att min blogg är intressant för några läsare. Extra roligt är det när personer som inte har några erfarenheter av autism fastnar för min blogg, och blir nyfikna på hur det kan vara att inte alltid följa mallarna. Det är förstås också roligt när läsare känner igen sig, för att man har samma erfarenheter.

Må så gott allihop.

.