Gårdagen
gick bra, trots att Sandra var väldigt ostadig. Riktigt illa mellan varven då
vi måste hålla henne under varsin arm om vi ska ta oss framåt öht. Men inne på
dv, och med arbetena hon gjorde, funkade det och hon var nöjd och glad.
När det
var dags för kvällsrutinerna blev det väldigt svårt och oroligt, så vi fick
hjälpas åt här hemma med. Ja, vi hjälps ju alltid åt, men nu var det ren fysisk hjälp av oss båda samtidigt som krävdes. Men nattningen gick utan
problem och jag tror damen har sovit ordentligt, för jag har inte hört henne
nåt.
Vi är
tacksamma så länge det håller i sig, för det är annars mycket svårt när Sandra
blir sämre. Då vägrar hon lägga sig och skriker att hon ramlar ur sängen. Så
det är förstås jätteskönt att nätterna är lugna än så länge. Och hon behöver
sova mycket nu, märker vi.
Idag är
det gympa och det blir spännande att se hur det kommer gå. När Sandra får det
här ”vad det nu är” så är det som det försvinner ibland och plötsligt blir det
jättesvårt. Så vi hoppas att hon fixar gympan, som hon älskar så mycket.
När Sandra har kommit iväg är jag ledig till i eftermiddag då vi ska ha möte på dv. Innan dess ska jag nog
Spotifya, tror jag :)
Det händer
ju inte jättemycket av intresse just nu. Dagarna är ganska lika. Sandra mår som
hon gör, och vi är en ny arbetsgrupp, så fokus ligger på att ta oss igenom
dagarna så bra det går efter Sandras ork. Kanhända blir det ett litet uppehåll
här på ett par dagar, eller nåt. Tills jag har nåt att skriva om, helt enkelt.
Jag är iaf mycket piggare igen, förutom en förkylning som är på G, men det är
en helt annan, mer hanterbar trötthet, och går ju snart över igen :)
Ha det
finemang!
.
1 kommentar:
Kramar om och hoppas du får en fin dag och att Sandra orkar med gympan som hon blir se glad av. Kram
Skicka en kommentar