Kursen i
InPrint, på Hab. var väl okay, även om det var en hel del dötid och upprepningar så det
hade säkert gått att halvera tiden. Fördelen med att jobba jämt är ju att jag inte
behövde offra nån ledig dag till kursen ;) Det hade gått bra hemma, men Göran
var bra trött.
Vi lärde oss
iallafall att byta ut fotona så det blev aktuella bilder i programmet. Bort med
alla personer som Sandra aldrig träffar längre, och in med nya foton.
Assistenter, bilen, dv och lite annat nytt, som jag hade med mig i ett
USB-minne. Vi lärde oss också att föra in det i ordlistan, så bilderna kommer
upp när Sandra ska ”skriva” sen. Fler bilder ska in så det får jag väl pyssla
med nån gång när det blir nån ledig dag framöver.
Planen är
att avsluta veckorna med en liten kort redogörelse över vad Sandra har gjort
under veckans gång. Sen kanske få hjälp av pedagogen att skriva ut och göra nån
slags dagbok av det på nåt sätt.
Jodå, jag
kan nog själv, men tänkte slippa göra lite, faktiskt. Vi gick också igenom allt
annat som finns i programmet och hur man kan använda det på olika sätt. En del
nya idéer fick vi, som vi ska be pedagogen fixa, bl.a. en jättefin inköpslista.
Vi har ju tänkt att Sandra ska få vara lite delaktig i vissa inköp också, så
småningom.
Själva
bilderna i programmet har vi inte så stor användning av som schemabilder, eftersom dom inte är
tillräckligt tydliga för Sandra. Men det finns ju andra användningsområden. Till
schemat har vi ju foton, och det är det Sandra förstår bäst. Det måste vara så
neutrala och tydliga bilder som möjligt. Skulle vi t.ex. använda nån av
bilderna för ”äta” så skulle Sandra tro att det blev korv till maten. (Texten
skriver man själv, det här är bara ett exempel från nätet)
Ibland
behöver bilderna också vara på saker som Sandra känner igen, men det viktigaste
är att det inte finns nåt annat som stör eller förvirrar. Sandras schemabild
för ”äta” är ett neutralt foto på en tom tallrik.
När Sandra
fick sin diagnos och vi började med schemabilder, så fick vi ”Nilbilder” som
hjälpmedel av Hab. Ganska snart märkte vi att många av dom inte funkade på Sandra,
eftersom det var för många detaljer som inte hörde dit.
När jag
använde bilden för ”utflykt” så undrade Sandra vem som skulle sitta i
rullstolen. Då började jag tillverka egna bilder som var mer anpassade efter
just Sandra.
Sandras utflyktsväska |
Det är ju
tur att utvecklingen går framåt för i början var det framkallning av en hel del
fotorullar och en massa kopior som gällde. Jag vet att jag tänkte att dom som
framkallade våra foton måste ha undrat en del när jag bl.a. beställde ca 20
kopior på en toarulle ;)
Jag önskar
er en fin dag och skön helg!
.
2 kommentarer:
Ha ha ! Ja det hör nog inte till vanligheterna med såna bilder i mängder !! Och tydliga måste de vara för att få rätt funktion och fokus på rätt sak . Kramar om <3
Hahaha, toarullen var bra! :) Nog lever vi i en annorlunda värld....
Kram påre! ♥
//Bellan
Skicka en kommentar