Min tank
är snart tom
dessutom
körde jag
nästan mot
rött ljus!
Med
bankande hjärta
inser jag
mitt misstag
innan det
är för sent!
Resan har
varit lång,
farten hög
och pauserna få.
Dags att
stanna en stund!
Macken jag
hittar
har många
pumpar
Många
olika sorter!
Hittar en
vacker pump
lite
undanskymd.
”Livskvalitet,
95 oktan”
Full tank,
tack!
Dikt ur
boken ”Känslans blå blomma” av min vän Birgitta Jacobsson.
Ja, det är
nog lite soppatorsk både här och där. Gårdagen började med att jag hämtade
Sandra på korttids 8.00. På vägen dit började bensinalampan blinka och jag
hoppades att jag skulle komma fram, så jag kunde lösa av korttidspersonalen
innan hon skulle sluta sitt pass. Det gick vägen, tack för det! Jag tror att
jag har lite mycket i huvet nu och då faller såna bagateller som tillräckligt
med bensin liksom bort.
Men på den
lilla ort där korttids ligger finns ingen bensinmack och jag hade 20 min. att
köra till närmsta pump. Dessutom var Sandra inte alls på humör utan jag möttes
av ett utbrott när jag kom fram till korttids.
Efter
mycket om och men och tålamod från både mig och världens bästa
korttidspersonal, kom Sandra ut i bilen med alla väskor och efter ett tag var
hon så pass lugn att jag kunde ringa Göran. För det kändes inte som nåt vidare
bra alternativ att bli stående längs nån vägkant med Sandra igår. Det är väl
aldrig ett bra alternativ, men igår var det extra skört.
Dessutom
skulle Göran lämna in husbilen till verkstan och hade lite halvbråttom iväg.
Men han kom farande och fyllde tanken lite innan han åkte hem och bytte till
husbilen. Det är tur att vi inte har några jätte-avstånd iallafall.
Sandras egna
tank verkade dock tom, så vi åkte hem istället för till dv. Hon orkade inte så
mycket mer och inte jag heller.
Sen kom
ett mail från vår LSS-handläggare… Eftersom vi inte får nån vidare avlastning
på hela sommaren, och jag jobbar i stort sett dygnet runt, så söker vi nu
utökat korttids varannan helg istället. För vi måste få lite vila snart om det
här ska gå vägen tills vi får tag i assistenter så det räcker. Men hon skrev
att jag får prata med korttids om vi vill ändra våra dygn från vardagar till
helger. Nu vill vi inte ändra nånting, utan söka mer. Men det verkar stört
omöjligt att fylla min egen tank just nu.
Jag bad
iallafall om ett beslut för annars kan vi ju inte ens överklaga. Hon hörde inte
av sig nåt mer, så det är väl bara att vänta och se, gissar jag.
Jag vill dock
förtydliga lite efter gårdagens inlägg. Sandra har stora svårigheter och jag
tror faktiskt inte att vi behöver oroa oss när det gäller f-kassans beslut om
dubbelbemanning, även om man aldrig kan vara säker. Jag tycker absolut att
resurserna ska finnas för dom som behöver det mest och förstår att det är
dyrare med assistans än vad samhället har råd med. Så hjälpen måste gå till dom
som behöver det mest, dvs dom som faktiskt dör annars… Och dom som inte har
anhöriga. Jag är mycket tacksam över att vi har den möjligheten i Sverige.
När det
gäller vår kommun så handlar det faktiskt inte om pengar i första hand. Skulle
dom bara förstå Sandras behov så hade vi kunnat samarbeta för att få hennes
dagar att fungera med hjälp av assistans. Det finns assistanstimmar, det finns
lokaler och det finns känd personal. Men det krävs ett samarbete, och den här
kommunen har stora samarbetssvårigheter. Dom klarar inte ens att prata med
varandra utanför sina egna kontor! Så Göran och jag får vackert jobba vidare på
vår fritid. Föräldrar är ju föräldrar. Man lämnar inte sitt barn, även om
barnet har blivit vuxen för länge sen.
Men jag
undrar vad som händer med henne när vi faktiskt inte klarar det längre. För den
dagen kommer ju. Förr eller senare.
Nåja, nog
om det för nu! På eftermiddagen blev Sandra så pass pigg att hon klarade att
vara ute. Det är alltid enklare att förströ henne ute, om hon bara har orken.
Hon gillar att rensa ogräs, så det skulle hon få göra.
En annan rensning för tre år sen |
Men hon
fick ju såklart syn på lånebilen som stod på tomten, och bilar är nåt särskilt.
Sandra älskar bilar :) Vi trodde att det skulle bli gnäll om biltur, men det
här var minst lika roligt och damen var nöjd ganska länge.
Sen sänkte
vi kraven och tidigarelade kvällsrutinerna. Tröttheten slog igenom och det blev
en del utbrottande innan damen kom i säng. Natten har varit lugn iallafall, och
idag får hon och Göran klara sig själva. Vi hoppas att humöret är bättre, för
annars är det förstås extra tufft att vara själv med Sandra. Allt som går att
förbereda är förberett och dom gör inga stora utsvävningar under dagen. Då
brukar det funka rätt bra.
Vi
andra assistenter ska på datakurs i programmet InPrint som vi behöver
kunna när vi ska jobba med Sandra. Meningen är att det ska finnas på dv, men vilket år det kommer datorer
dit vet vi inte… Hemma har vi det iallafall, så det är ju bra om vi kan det
ordentligt.
Det var
allt för den här gången. Må så gott!
.
2 kommentarer:
Förstår inte att det är så svårt att hitta assistenter.Även om man bara har lite tid att erbjuda finns det dom som har det som bisyssla och gärna jobbar t ex 1-2 pass i veckan.
Kan iaf tipsa om en sak jag upptäckt efter att Hanna flyttat hemifrån:
Vi har haft två assistenter som jobbat ett pass varannan vecka och det har visat sig vara för lite för att hålla sig uppdaterad på jobbet.Det är bättre komma minst 1 gång/veckan faktiskt.
Vi har alltid vakanta pass för timvikarier av det skälet att de måste få jobba för att kunna hoppa in när det blir vakanser.
Det blir fler vakanser när inte föräldrar jobbar...vi jobbar ju på fastän vi egentligen inte orkar.
Hoppas ni får in nya assistenter väldigt snart nu!
Annette
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga Nina ♡♡♡ Jag hoppas hoppas hoppas att ni och Dandra får den hjälp hon faktiskt behöver.
Stora kramen!!
Skicka en kommentar