onsdag 6 maj 2015

Upp&ner, ner&upp

Ja, det går lite upp och ner med det mesta just nu. Men tids nog ska vi väl få stanna en stund på toppen, kan jag tycka. Vi lever på hoppet.

Jag hann inte förbereda nåt inlägg igår, men dagen var okay. Sandra var ganska skör och verkar inte riktigt vara på topp just nu hon heller. Vi fixade dock dagen tillsammans och bästa korttids tog emot en ganska grinig tjej frampå em, men dom kan henne så det gick bra ändå.

Tack till personalen på korttids, om nån av er läser min blogg. Ni är guld värda! Synd att det finns en ledning som inte låter familjer i behov av avlastning få det längre. Nya chefer och jag vet inte vad dom håller på med, rent ut sagt. Snart är mitt tålamod slut och jag får väl göra vad jag kan medan jag orkar…


Igår fick jag ett mail från en av cheferna, som handlade om att vi inte får avlastning i sommar, och det började med en ursäkt för att svaret hade dröjt. Hon hade varit lite ledig. Jamen skönt att vara ledig, svarade jag. En vacker dag kanske jag också får ”lite ledigt”

Det är tur att jag har världens bästa jobb. Det är väl bara det att jag skulle behöva hinna göra nånting annat också. Några akuta saker, faktiskt. Men Sandra kan ju inte klara sig själv, så mina behov får vackert vänta, hur akut det än är. Tacksam över att vi är friska! (Än så länge, det är ganska tröttande att vara steget före och alert varje sekund, dygnet runt)

Nåja, jag är inte ensam. Faktiskt att tankarna går till en mycket god vän just nu, som sitter i en värre sits än vad vi gör. Det som skrämmer är att personer som sitter och beslutar inte har en aning om vad det är dom ställer till med. Följ gärna Bellans blogg.

Det blev lite tristare inlägg än vad som var meningen idag. Jag mår bra och är glad, även om det kanske inte verkar så i det här inlägget. Jag trivs både på jobbet och i övrigt och Sandra har det jättebra i dagsläget, lyckligt ovetande om allt som händer runt om. Orkar vi så kommer hon fortsätta må bra.

Var rädda om er!

.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir så matt.Varför kan de inte tillsätta lite vettiga chefer.
Men ja pengar som styr.

Jag jobbar som personligassistent.
Och kan ju bara tacka gudarna för att personen har så uppenbart svårt funktionshinder.

Då fk,kommun ju tydligen tycker att man kan äta själv om man kan föra gaffeln till munnen.

Ja men ja men om man inte förstår att man är hungrig
Inte förmår sig äta mat själv? hm


Och jag hoppas att Sandra kan få ett eget boende med dubbel assistans.

Å kokar sv ilska över fk, kommun

Lena sa...

Undrar om ni fått vår gamla korttidschef? Det låter så. Hoppas du orkar ett varv till så de får se över sina lagar och paragrafer och lära sig läsa innantill. Jag börjar misströsta för barn i behov i stort faktiskt. Det verkar bli allt svårare att få det stöd oxh den hjälp man har rätt till både här och där.
Stor varm saknakram ♡♡♡

polaritym sa...

Nu har jag som vanligt läst igen en massa inlägg som jag missat.
Jag har glömt att tacka för svaren på mina frågor förresten.
Jag blir som vanligt så himla förundrad över ert jobb med Sandra. Kommunen borde ta vara på er kunskap tycker jag!!!
Många kramar från Marielle!

Anonym sa...

Det många (alla?) handläggare inte förstår är att ett liv tillsammans med en/flera personer med autism/NPF innebär att man aldrig kan koppla av.Det beror på att vi måste vara flexibla hela tiden eftersom de inte kan det.
Så formulerar jag det efter att Hanna flyttat hemifrån och jag märker hur det känns att koppla av när jag kommer hem.
Blir irriterad på okunniga handläggare som inte ens låtsas veta om att korttids är till även för Sandras behov av omväxling,det handlar inte enbart om färäldrarnas/familjens behov av avlastning.

Har jobbat mycket ett tag nu jag med,eftersom Hanna fick ett utökat beslut och en assistent precis slutat blev det kort om folk men inskolning av nya pågår iaf så ser fram emot lite semester snart.
Ha det gott!
Annette