Lyckade ärenden och ben-bekymmer

Gårdagen gick över förväntan. Vi berättade en sak i taget för Sandra, så i början visste hon bara att jag skulle till sjukhuset och hon skulle vänta i bilen med Göran. När det var klart var det en timme till vi skulle vara på polisstationen, så vi åkte en sväng och efter ett tag berättade vi att vi skulle åka och fota oss.

Väl framme fick Sandra veta att vi hade rullstolen med oss till henne, och den gillar hon ju så då slapp vi låsningen vi brukar få ta oss igenom när damen ska ur bilen. Att fotas tyckte hon nog var mest spännande, och att Göran och jag fick göra samma sak efter henne var ju skoj. En strålande glad tjej, trots en massa folk runt oss då allt skedde i samma entré.

När vi var klara blev det lunch från Mc Drive, vilket Sandra brukar klara fint. Det gick jättebra och damen var nöjd och glad. Orken räckte hela utflykten och det fanns energi kvar till eftermiddagen också, då det blev pärlor i långa banor.

Men sen var det svårt. Inte med humöret, men med benen. Så här svårt har det inte varit inomhus hittills den här perioden, och det känns ju sådär. Efter duschen blev Sandra ledsen och skrek att det gjorde ont att gå, lilla gumman ♥

Hon är ju undersökt noga från topp till tå, så jag vill inte bli orolig, men man undrar ju ändå. När hon inte kan förklara hur det känns och vad som felar, utan vi bara kan gissa. Är det nåt med benen ändå, eller är det överbelastning i hjärnan som vi helatiden har trott? Det sitter ju inte bara i benen alla gånger.

Jag vill inte ha spekulationer eller andra idéer här nu, utan skriver bara för egen del, och för att berätta. Vi har läget under kontroll och ingen utomstående kan tillföra nåt. Men vi har lite funderingar och får kanske ta och kolla upp lite till om det fortsätter. Vi har antecknat alla symptom och datum, och när jag kollade igenom det igår så ser jag ju att det har varit till och från under ett helt år, med uppehåll ett par månader i vintras. Bra med anteckningar, för i mitt minne har det inte varit nåt sen förra våren, och det stämde ju inte alls.

Göran skulle åka iväg några dagar på jobb i en annan del av landet, men avbokar det nu när vi inte vet åt vilket håll det här går. Att vara själv med Sandra är inte det lättaste, blir hon dålig så klarar man det inte. Jag är iallafall inte tillräckligt stark för att klara att lyfta henne ur badkaret, eller upp/ner för trapporna själv. Synd, för det är en vän som har ställt upp mycket som skulle få hjälp, men det är för många mil bort för att Göran ska kunna åka hem om det behövs. Vi vet ju inte om Sandra blir så dålig att hon blir hemma från korttids.

Nåja, det är som det är och blir som det blir. Vi är iallafall väldigt tacksamma att gårdagen flöt på så bra som det gjorde. Sandra pratade en del om poliserna och fingeravtrycken men tyvärr hann jag inte fota när vi var iväg. Det är alltid bra om man har foton till hjälp när vi pratar om saker vi gjort. Jag brukar även klistra in foton i kontaktboken ibland, om Sandra vill berätta för andra vad hon har varit med om. Men det var lite annat fullt upp under utflykten, så det fick vi skippa.

Idag har Sandra bestämt att hon ska fortsätta trä halsband, så då gör vi det. Hon behöver vila så gott hon kan för att komma ifatt sig, och vi hoppas att det räcker med en helg den här gången med. Nästa vecka är vi lediga en hel del, Göran och jag :)

Ha en fortsatt skön helg!

.