söndag 10 maj 2015

Blockering av hjärnans funktioner?

Gårdagen var skör, men funkade okay mellan varven. Det blev utbrott vid minsta motgång och växlade från lugn till kaos på en halv sekund. Vi märkte också en ostadighet igen och Sandra behövde lite hjälp att gå.

Häromveckan, när vi hade en skör dag på dv, så upptäckte jag att Sandra la bilder som hon skulle matcha uppochner.


Jag vet inte om det finns nåt samband, men kom att tänka på när Sandra var liten och ritade, eller höll böcker uppochner. Riktigt små barn gör ju ofta så, och jag har läst nån gång att det är innan ”vad det nu är” är färdigutvecklat. Om det är ögat eller nåt i hjärnan, jag är inte påläst i ämnet ett dugg, utan funderar bara. Iallafall så var det så för Sandra ganska länge, dom första åren, men jag minns inte när det upphörde.

Till saken. När Sandra vände bilderna uppochner på dv så tänkte jag att det kanske är det som händer när hon blir trött och får svårt att gå?... Alltså, jag har ingen aning och är kanske helt ute och cyklar nu, men om det har ett samband, om hon faktiskt ser uppochner (eller vad det nu är som händer med synupplevelsen) när hjärnan blir överbelastad, så är det ju inte så konstigt att hon reagerar som hon gör när det händer.

Som när hon har blivit riktigt dålig och verkar treva efter saker på fel ställen, snurrar ett varv och säger ”Det är fel håll” slår ut med armarna och skriker ”Ta bort väggen” rakt ut i tomma intet. Osv. Symptom som att kliva med fötterna som om det var nåt i vägen, eller som att hon inte ser golvet, får hon titt som tätt, Bara en fundering, som sagt, men det skulle vara intressant att veta om det finns nån forskning kring det. Kanske inte att hon ser uppochner, precis, men att det har ett samband med hur små barn ser/uppfattar?!

Nåja, det var en parentes. På förmiddagen var det iallafall glada miner mellan varven. När det var lagom aktivitet och medvind. Sandra ville ut så det fick hon och vädret gick inte att klaga på. Hon rensade ogräs, blåste såpbubblor och kastade boll.


MÅÅÅÅÅÅL

Det svåra är att vara lagom nära, för Sandra vill att man är hos henne, men hon klarar inte att man är där. Hon behöver vara mycket ifred när hon är skör, vilket inte innebär att man kan gå därifrån och koppla av. Det är ett tassande på tå och ständigt beredd som gäller. Helst ska man vara på plats sekunderna innan man behövs, så det gäller att ha alla känselspröt utsträckta.

Jag har fått rådet ibland, att ha öronproppar eller lyssna på Spotify i lurar när Sandra är hemma. För att slippa höra tröttande nonsens-babbel. Det är helt uteslutet här, för man måste vara alert och på helspänn hela tiden och höra alla små, små suckar eller stön som betyder ”Kom hit innan det smäller”

På eftermiddagen ville Sandra trä halsband, och det var ett evigt rännande fram och tillbaka för min del, eftersom jag störde henne om jag satt med vid bordet. Rätt vad det var började hon blöda näsblod också och sen var cirkusen i full gång. Ju mer det blödde, desto mer skrek Sandra. Ju mer hon skrek, desto mer blödde det. Åhejåhå. Välkommen på lite ”lördagsmys” ;)

Men som tur är så vänder det från kaos till lugn lika fort som tvärtom. Plötsligt var det lugnt i köket i närmare 10 minuter, och sen hördes ett ”Ojojoj” När jag kom dit låg det en hög med halsband som jag skulle knyta ihop på köksbordet. ”Här är en massa jobb till dig” sa Sandra ♥

Kvällen gick ganska bra, med alla rutiner och lördags-chips. När det var dags för sängen var det närapå tårar igen, men gick vägen. Somnade gjorde hon dock inte förrän efter midnatt.

Idag regnar det så idag blir det antagligen en hel del halsband gjorda här. Korttidsväskan ska också packas och veckans matlådor ses över. Det var allt för denna gång.

Ha det finemang!

.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har också funderat en hel del på hjärnan och hur den funkar eftersom Hanna har epilepsi.

Om vi tänker på att personer med autism inte utvecklat färdigheten att skilja på egna och andras känslor (därför är lugn viktigt för att minska affektsmitta)så finns det säkert en del andra färdigheter som inte utvecklats/utvecklas senare.
Hanna vill till exempel ofta sätta upp schemabilderna nerifrån och upp eller från höger till vänster,jag är inte helt säker (än!) på om hon verkligen och alltid läser tvärtom och därför har vi den vanliga ordningen som grund tills vi vet absolut säkert.
Tänker på något jag såg på TV för längesedan,om barn med läs- och skrivsvårigheter,de lärde sig när de fick ha boken upp och ner.
Undrar om det kan vara något fenomen av samma slag och givetvis olika för olika personer,som dessutom visar sig på olika vis.

Jag tror som du att Sandras balansproblem kan vara ett tecken på överbelastning och/eller migrän kanske.Har läst att människor med migrän kan uppleva nån sorts "aura" dvs förkänning på samma vis som människor med epilepsi kan göra.

Nu kommer några tankar som beror på att jag är inkörd på sjukvårdstänk.
Har ni tänkt på att vissa mediciner (t ex värktabletter) kan göra så att man blöder lättare?Har ni provat blodstillande vadd?Det kanske även skulle vara möjligt att bränna blodkärl om Sandra har mycket besvär av näsblod.

Det viktigaste är att ni fortsätter som ni gör,att skapa en lugn och tydlig omgivning för att minska påfrestningarna.Ni gör det väldigt bra!
Ha en bra dag!
Annette
PS:Om Hanna hade blött näsblod hade hon reagerat HELT olika eftersom hon är fascinerad av blod (även tårar) för att de kommer från kroppen (hon blev jättearg på mig för en massa år sen när jag torkade hennes tårar,hon sa att jag inte fick ta bort dem för det var hennes och efter den gången har jag inte gjort det).DS.

Bellan sa...

Mycket intressanta reflektioner! Ibland vill jag krypa in i min sons hjärna och kolla lite......

Öronproppar i ett sånt läge där det är skört... nej, det förstår jag att det inte fungerar. Öronen behövs mer än väl då.

Nu hoppas jag ni får en så bra söndag det bara går!
Kram på dig finaste Nina! ❤️

// Bellan

Ulrika sa...

Jag kunde inte skriva mer när jag skrivit länken. Men det finns en del skrivit på den bloggen. Sen finns det någonstans lite om synterapi vid autism.
jag har själv två barn med autism varav den ena har en utvecklingsstörning och den andra adhd. Jag tycker det är intressant att veta och ha i bakhuvudet även om vi inte använder oss av det alls.

Photo by Maria sa...

Längesedan jag skrev något, ja läste med för den delen.. Har inte haft tiden eller lusten att läsa bloggar, men idag fick jag för mig =)

Hjärnan kan spela ett spratt och man kan inte förstå hur den funkar..
Men jag tror att det är den som spelar Sandra ett spratt ibland och kanske mer då när hon är trött.. Men jag vet ju inte så klart =)

Ha nu en fortsatt fin kväll..

Kram Mia