tisdag 10 oktober 2017

Möte med djur

Trött-sjukan är borta för den här gången, och nu får den gärna hålla sig undan ett tag. Vi är medvetna om att Sandras vardag inte kommer bli helt trygg förrän vi har fått ordning på grunden igen. Först måste hon ha någonstans att bo, och sen kan vi bygga upp grunden tillsammans med assistenterna. Först därefter kommer hon börja må bra, och orka både vardag och roligheter utan större problem. Med rätt anpassning, förstås.

Miss Wattpads mamma undrar om det skulle funka att använda katten för att få Sandra lugn. Ja, absolut. Det funkar jättebra när Sandra är skör eller har en vanlig låsning. Dock inte när det är total-låst. Då funkar ingen avledning alls, tyvärr. I vanliga fall tar vi till våra knep innan det blir en total-låsning, men när Sandra är sjuk, t.ex. och för trött för sig själv, så är det liksom redan kört från början. Troligtvis finns det ingen lösning, vissa saker måste man bara ta sig igenom så smärtfritt det går, även om det är långt ifrån smärtfritt.

Men annars, i vanliga mindre låsningar (eller innan låsningarna kommer, helst) funkar det jättebra med djur. Om Sune är i närheten kan man bara lyfta upp honom och låta henne klappa lite, så blir hon genast lugn. Ibland känner t.o.m. Sune oron själv, och går dit för att kolla läget med henne. Då säger man ”Han vill ha en klapp” så klappar hon och blir nöjd.


Det är helt otroligt egentligen. Jag önskar att hon kunde ha nåt husdjur i framtiden, eller att någon av hennes assistenter kommer ha hund som kan följa med till jobbet ibland. Min plan är ju att vi ska ha hund, delvis av den anledningen, när Sandra bor själv. Då får hon träffa den när hon träffar oss.


När Sandra gick i sin anpassade träningsskola, så hade hon och en lärare en egen utflykt en gång i månaden, medan dom andra var på en större utflykt som inte Sandra fixade att vara med på. Dom åkte då hem till läraren som hade bl.a. hästar och hundar. Sandra brukade mata och klappa hästarna, och leka med hundarna.

Jag minns att läraren sa att Sandra fixade motgångar på ett helt annat sätt med hundarna, än med människor. Om en av hundarna tog en leksak ur Sandras hand, så var det okay för Sandra. Hade det varit en människa som tagit nåt utan förberedelser, så hade det blivit utbrott. Så, hon skulle kunna utvecklas en hel del med hjälp av en hund.


Anledningen till att vi istället skaffade katt (förutom att några vi kände fick kattungar) var att vi inte har den tid som krävs med en hund. Vi kan inte gå ut när hunden behöver, och en hund kan inte vänta tills vi har möjlighet.

En annan anledning är ju att vi inte kan träna en hund när Sandra är med. Då måste hunden redan vara upplärd, annars blir Sandra orolig. Vi kan inte ens säga åt Sune att gå ner från matbordet utan att hon blir stressad.

Men, när vi inte bor med Sandra, så kan vi träna upp en hund som blir en bra träning för henne när vi jobbar eller hälsar på framöver. Vi får se hur det blir. Först och främst måste Sandras liv fungera, så vi har tid med nåt annat.


Må finemang.

.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Hundar är helt fantastiska. Min dotters högsta dröm är att få utbilda en npf hund som hon kan ha till hjälp mot sin ångest och kunna ha med sig på ställen hon har svårt att klara av.
Kram till er ❤️

MIss Wattpads mamma sa...

Hej, det finns färdigtränade hundar att köpa, de kallas kompishund, de är utbildade terapihundar. http://assistanshundskolan.se/kompishund/
Känner till en familj som köpt en sådan hund till sitt barn med NPF-diagnos, de är nöjda och deras barn är mycket hjälpt av hunden. Vår E ska sannolikt upp i examen med vår blivande servicehund i slutet på månaden och hon har blivit mycket hjälpt av att ha sin hund.