fredag 25 augusti 2017

Öppna byrålådor

Jag tror det var i en bok av Gunilla Gerland jag läste om lådor i huvudet, eller kanske en föreläsning jag var på. Hursomhelst så berättade hon (om det nu var hon) att hon kunde minnas allt. Hon förklarade så bra, ungefär att det var som små byrålådor i huvudet och om hon öppnade rätt låda så mindes hon allt från det tillfället. I alla fall var det så jag uppfattade det.

Jag tänker på det ibland när det gäller Sandra. Hon minns ju saker från allt möjligt, och olika tillfällen. T.o.m. enstaka upplevelser från hon var liten. Jag tror hon har såna lådor, och jag brukar säga ”nu är alla lådor öppna” när hon är stressad och börjar prata om allt möjligt i en salig röra. Jag tycker det är en väldigt bra beskrivning och det är då vi måste hjälpa henne att stänga lådorna. (Ju mer vi står kvar och pratar, frågar och svarar, som jag skrev sist, desto fler lådor öppnas).

Häromdagen var vi på en biltur med roligt utflyktsmål. Vi hälsade på en vän som vi tycker mycket om. Hon hade, som vanligt, anpassad allt jättebra, och tagit undan alla störningsmoment. Bordet var färdigdukat med samma plats åt Sandra som hon hade förra gången, och låne-klockan som Sandra brukar låna när vi ses fanns redo.

Sandra var jätteglad och kunde nog inte riktigt hantera känslorna. Vi ses inte så ofta och det märks på Sandra när glädjen är på väg att slå över. Men det gick jättebra ändå. Det jag skulle komma till var att fler och fler lådor öppnades när vi satt och fikade. Det var många intryck för Sandra, trots att det var väldigt undanplockat och avskalat. Men damen ser precis allt och frågar gärna om allt också. Så associerar hon till saker som hänt tidigare, eller kommer på nåt som kanske ska hända sen… Tillslut blir det en salig röra i hennes huvud med gamla minnen, nya intryck och kommande förväntningar.

Därför kan vi inte göra såna utflykter för ofta, för då hinner inte Sandra sortera allt rätt i sina lådor innan det fylls på med fler intryck. Eftersom hon älskar att träffa sina vänner, eller göra utflykter öht, så måste hon ju få göra det ibland. Det viktiga är att man planerar det så veckan i övrigt är någorlunda lugn, och vissa gånger är det faktiskt värt att hon t.o.m. blir tröttsjuk om hon har haft roligt. Det är det roliga hon minns efteråt.

Så man får ju inte ta bort allt roligt bara för att hon är känslig för intryck. Men man måste anpassa så nivån är hanterbar för henne.

Det var en mycket nöjd tjej i bilen hem sen, och mycket trött. Vi sov som två stockar båda två natten efter, och sen blev Sandra tröttsjuk. Efter mycket om och men lyckades vi locka henne att vila i soffan, om jag sjöng för henne undertiden.

Dom nya sångkorten kom väl till pass

Får man henne bara att vilja vila (vilket inte är det lättaste, men nödvändigt) så brukar hon somna, och det gjorde hon även denna gång. Då kunde jag vila min röst och sätta på en film istället. (Film eller musik är bra för att få lite ljud som dämpar andra störningsmoment medan hon sover).

Natten var ganska lugn med bara några kräkattacker. Man är glad när man hinner fram med bunken och slipper sanera. Nu har jag fått över henne från sin säng till soffan med en film. Vi har klarat av en hel del kräkattacker till, men det borde vända under dagen.

En lyckad utflykt var det iallafall och stort tack till vår fina vän som lät oss komma, och som anpassade så bra! (En kram också till den vän som tyvärr inte kunde vara med den här gången, vi saknade dig).

Vår vän sa att det är svårt att veta hur man ska prata med Sandra efter att hon följt min blogg, och jag vet fler som känner så. Därför tänkte jag förtydliga lite. Jag berättar ju ofta om sånt som vi har erfarenhet av och konsekvenser av olika händelser. Men jag vill för allt i världen inte att ni som läser ska tro att man måste veta hur man "ska göra rätt" hela tiden.

Som jag sa till min vän, det är stor skillnad på att leva i vardagen, då anpassningarna är mycket viktigare, eftersom Sandra ska fungera i den hela tiden. Enstaka utflykter behöver inte vara lika tillrättalagda, även om det fungerar bättre ju mer anpassat det är.

Vänner som vi träffar ibland ska kunna slappna av och inte känna oro över om det kan gå fel. Det är dom assistenter som känner Sandra, och som är med på utflykten, som ska ansvara för Sandra och hantera situationerna som uppstår. Så när jag träffar vänner med Sandra så är det mitt ansvar att styra upp så Sandra fixar det, vad som än händer.

För oss som jobbar i vardagen med Sandra kan det också bli fel ibland. Det är verkligen okay! Sandra är ingen robot som det finns en manual till, och vi som jobbar är inte heller några robotar. Det blir fel varje dag och det är liksom så det är i verkliga livet. Det är inte farligt på nåt sätt. Men vi som jobbar måste kunna hantera det som blir fel, det är det som är viktigt.

Nya assistenter måste få gå på nitar flera gånger för att lära sig hantera situationerna. Det är inte heller farligt. Och vänner vi träffar kan ju inte veta hur man bör agera i alla situationer, eftersom det krävs att man jobbat med Sandra en längre tid innan man lärt sig det. Så vänner ska bara slappna av, det räcker att veta lite grunder, och det vet ju alla vi känner 😊


Trevlig helg på er!

.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Vilken himla bra liknelse.... med byrålådorna, man kan både förstå och se hur det fungerar, en toppen ide, inte bara att ta med sig i jobb med människor med särskilda behov, jag skulle nog säga att jag skulle ha nytta av det tänket själv, när det börjar snurra till sig i huvudet😉
Kram finaste Nina ❤️

Johannes mamma sa...

När det gäller de där lådorna minns jag också att de situationer du varit i tidigare, jobbiga som roliga. Om du hamnar i en ganska liknande situation igen så är du tack vare dessa byrålådor som smäller ut tillbaka i den sinnesstämning du var i dåtid.
Det märker vi av extremt mycket med vår Johannes när han har haft jobbiga perioder med mycket utbrott att det är bra att tex skifta assistent i en jobbig situation så den där byrålådan inte dras ut. Det kan vara smådetaljer men oj så viktiga för att Johannes ska behålla humöret.
De här byrålådorna är så viktiga att tänka på i vårt jobb med Johannes.