söndag 12 april 2015

Anpassningar och speciallösningar

Gårdagen fortsatte skör, trots att damen sov ordentligt. Tröttheten ligger där under ytan mest hela tiden, och helger är ju som bekant lite tråkiga. Sandra har längtat efter ”gympan på bruna dagen” ända sen i torsdags då det var gympa och bruna dagen senast ;)

Hon längtar också till vi ska åka till dv imorgon, och till korttids efter det. Och, förstås, till ”blåa dagen” (tisdag) då hennes assistenter kommer och hämtar henne efter frukosten på korttids, för att åka vidare till dv. Utan morsan.

Längtar gör ju Sandra varje helg och ledighet. Så skörheten beror inte bara på att Sandra är trött, utan nog mer på att hon längtar hela tiden. Och längtan (att vänta) i sig tröttar henne. Det vi kan göra är att försöka hjälpa henne att fokusera på nuet istället. Det är ju inte det lättaste, när inte ens påskägget var tillräckligt intressant för att släppa tankarna på dv i påskas.

-Söndag, måndag, tisdag sen gympa! sa Sandra plötsligt, igår, och räknade på fingrarna. Alltså, wow! Visserligen missade hon onsdagen, men ändå. Ibland bara kan hon, liksom. När förutsättningarna finns där. Snacka om att längta… :)


Jag avslutar med att besvara lite funderingar från Annette. Bl.a. om vi hinner göra allt klart inför nästa morgon, samtidigt som Sandra behöver hjälp. Svaret på det är både ja och nej. Anledningen till att vi hinner det är att vi har utrymmet, bordet och allt material redan klart och tillgängligt. Alltså, jag har förberett en del av det hemma, på min fritid, och resten har vi gjort klart på planeringsdagar.

Nästan alla uppgifter är redan förberedda i olika lådor/mappar/askar/plastfickor. Det vi hinner göra på arbetstid är att snabbt välja ut uppgifter och lägga dom i Sandras ”jobb-korgar” så den som ska jobba först med Sandra bara kan ta korgarna och gå in till henne. Undertiden förbereder den andra assistenten nästa arbete. Den som inte är inne hos Sandra har även koll på hur det fungerar med hjälp av en baby-vakt, och kan snabbt lösa av/rycka in vid behov. Den beredskapen gör det svårt att fokusera på nåt annat, och det är ännu en orsak till att allt måste vara förberett ordentligt hela tiden.

Skulle vi jobba på det sätt som cheferna var inne på, att ha allt material i förrådet och hämta det vi behöver därifrån (där det inte finns plats att ha en låda/uppgift) så skulle vi inte ha en chans att hinna ligga steget före i den takt som Sandra kräver det.


Huruvida vem som ska ha ansvar för vad av kommun och försäkringskassa, och hur saker på chefsnivå sköts lägger jag mig helst inte i, bara det löser sig på ett, för Sandra, anpassat sätt. När det gäller specialanpassningar så måste man ju titta utanför boxen, vilket ”vissa chefer” inte förstår… För mig finns det bara en sak som är viktig, och det är att det hittas en lösning som fungerar, och en sak vet jag – Att låta kommunen ansvara för verksamhet och personal utefter Sandras behov fungerar inte alls.

Nej, pedagogen finns inte på plats. Skulle vi ha en pedagog på plats fanns inte samma behov av dubbelbemanning. Det var det som var meningen från början, att kommunen skulle ansvara för verksamheten och en assistent skulle hjälpa Sandra att delta i den. Men när det saknades både en schemalagd verksamhet att följa, och någon som höll i den, så funkade det inte, eftersom Sandras assistent bara hann hjälpa Sandra med det mest akuta. Som att komma dit, gå på toa, få i sig mat och komma hem. Knappt det, faktiskt, eftersom det krävdes ännu en person när maten skulle hämtas, t.ex.

Sen blev det konsekvenser av allt som hände som jag inte vill skriva här, men som säkert är en bidragande orsak till att dubbelbemanningen gick igenom. Dock måste vi inom kort visa att lösningen fungerar innan vi vet om Sandra får behålla beslutet från Försäkringskassan. Och det är ju bra, så det blir rätt. Jag hoppas att det vi har byggt upp är bevis nog, och motsatsen känner ju handläggaren till. Men det är klart, en viss oro finns alltid.

Vad som blir billigt för kommunen beror på vad man anser behoven vara och där är vi inte överens med cheferna. Kommunen vill helst att Sandra ingår i den ”verksamhet” som var tänkt från början. Det skulle ju bli billigast eftersom dom inte skulle tillsätta extra resurser. Så att Sandra nu vistas i en annan lägenhet kostar så klart mycket mer, trots att dom inte står för några personalkostnader. Då vill dom förstås utnyttja utrymmena till max…

Men det är just det som är Sandras största svårighet. Att hon inte fixar att ha en verksamhet med andra personer. Eftersom hon inte kan anpassa sig när det gäller den biten, så måste vi se till att anpassa runt henne. Annars kan hon inte vara där. Dessutom måste personer som jobbar med Sandra känna henne väldigt, väldigt väl, och där är assistans överlägset, vågar jag påstå. När personal på dv säger sig klara att ha Sandra utan att känna henne alls, bara för att det finns erfarenhet av autism, då känner jag mig inte så trygg, faktiskt.

En annan chaufför är ingen lösning för Sandra, eftersom det inte finns nån annan än dom två assistenter som har sin arbetstid lagd efter Sandras behov. Men det är heller inget problem.


Det var det om det. Idag blir det nog målarböcker igen, och sen ska korttidsväskan packas. Efter morgondagens dv är jag ledig till på onsdag morgon. Här ska njutas :)

Må bäst!

.

1 kommentar:

polaritym sa...

Här kommer lite frågor från mig:
- Hinner ni alltid med att ha ordning på allt när Sandra är där, eller behöver ni tid till att plocka ihop sånt som hon redan gjort, efter hennes dv-tid liksom?
- Hinner ni med hela tiden / hur fort går det för henne att göra arbetsuppgifterna; är det sånt plockjobb som tar en stund eller är det sånt som hon fixar jättesnabbt?
- Hur mycket arbetsuppgifter hinner hon innan nästa aktivitet? Och vad har hon för aktiviteter mellan arbetsuppgifterna?
Kram från Marielle.