Så lätt
kom vi inte undan höstens baciller. Göran är stormförkyld, så den här gången är
det ingen lindrig variant. Inte på honom iallafall, men vi hoppas att Sandra klarar
sig. Mest för att livet kör ihop sig lite när man inte riktigt har nån som kan
ta över.
Jag tänker
främst på det viktiga mötet med läkaren som närmar sig. Vi bara måste få det
avklarat. Jaja, allt löser sig på ett eller annat sätt, men vi hoppas att det
får gå smidigt. Reservplaner finns. Vi har ju fler möjligheter nu, än vi
någonsin har haft då vi varit helt själva vid sjukorna. Och det gick ju det med
J
I övrigt
var det inga konstigheter med gårdagen, utan den försvann precis lika fort som
alla andra dagar gör och jag slappade mest på rasten, faktiskt.
Jo, jag
försökte få lite reda i oredan på skrivbordet, och är nöjd med att inte hitta
några missade kom-ihåg-lappar. Inget viktigt iallafall, och det är ju
huvudsaken. Ibland känns det som jag har glömt en hel massa som jag inte kommer
ihåg. Eller nåt.
När det
inte behövs så stora glömskor för att ställa till kaos i vardagen så tror jag
väl att den känslan gör sig påmind då och då. När det blir lite för många
kom-ihåg-lappar.
Men alla
viktiga intyg, anteckningar och viktigheter inför läkarkontakten ligger
iallafall i olika kuvert. Ett för dubbelassistans, som sen ska vidare till
F-kassan, och ett för boende, som ju ska till kommunen. Rätt kommun också,
helst. Så ett kuvert med anteckningar inför träffen med LSS-handläggaren i den
kommun vi har tänkt oss. Jag tror jag har ordning på allt det. Resten är inte
så akut för tillfället.
Okay,
specialisttandvården är väl inte helt oviktigt, förstås. Det beror på vad man
jämför med. (Frågar man tandläkaren så finns det inget annat) Men jag tror att
jag har koll på den biten också. Ett besök som vi har skjutit upp i över ett år
nu, eftersom det har varit för rörigt för Sandra med andra saker. Men till dess
är det två veckor, så till dess har nog eventuella sjukor hunnit gå över.
Sen har
jag begärt möte i den här kommunen med, så vi får lite ordning på det som är
här och nu. Eftersom resten lär dröja.
När jag hämtade Sandra igår kom hon glädjestrålande och skuttande mot mig.
”Jag har
nåt till dig” sa hon och sträckte fram en blomma. ”Sätt den i en vas kommer
hem” sa hon och skuttade vidare till bilen.
”Säg hej
då” fick jag ur mig. ”Hej hej” sa Sandra, utan att vända sig om. Hon var redan
vid bilen. ”Det är kul på ’xxxxx’ (daglig verksamhet)” sa Sandra och satte sig
i bilen.
Hon ville
lyssna på sin Spotify-lista i min mobil. Själv satt jag bara och log hela vägen
hem.
Plötsligt
så bara funkar funktionerna. Plötsligt känns livet som vilket liv som helst,
där man hämtar sitt barn på förskolan eller fritids eller vart det nu är. En
sån hämtning gör nog dom flesta mammor glada, för jag vet att dom flesta har
haft jobbiga hämtningar, men jag tror inte att det är så många som känner den
lyckan jag kände igår.
.
3 kommentarer:
Stor varm och glad kram till dig ❤️
Klart man blir glad när man får en blomma,lycko dig!
Tänker på tandvården,vet ju inte hur nära ni har till den (ifall den ligger långt bort) men här går Hanna minst 2 gånger om året till tandvården,vi bor i samma stad.
Det funkar så bra eftersom hon fick träna på att gå dit (många år sedan nu så jag har glömt hur många gånger)en himla massa gånger.Först bara titta,sedan tittade de i munnen osv.
Hon har en "tandläkarbok" med schemabilder och hon får alltid en belöning efteråt fast hon är vuxen,man behöver inte anmäla sig utan går direkt till väntrummet.
Hon har fått LSS-tandvård nu så det är gratis,himla kul att en sak (tandvården) funkat så bra utan strid!Fråga tandvården om det,tror nog Sandra har anledning att fortsätta där pga autism,Hanna har ju dessutom sin epilepsi och hon äter en medicin som ger muntorrhet så hon behöver extra koll (flourlack och puts 2 ggr/år). Hittills inga hål och det tackar jag tandvården för även om vi borstar tänderna noggrant!
Ha en bra dag!
Annette
Tror jag kan förstå din lycka någorlunda iaf.... ;)
Go'kramen till dig <3
//Bellan
Skicka en kommentar