Knappt hann
jag publicera förra inlägget, att allt är bra, förrän det brakade lös här. Det
blev en morgon då jag fick träna på lågaffektivt bemötande och tålamod, kan jag
säga. Tur att jag hann dricka kaffe först ;)
Det gick
bra tillslut, och damen kom iväg. Jag hoppas det går bra för alla inblandade…
Men det kan vara en konsekvens av vårt försök att återgå till kvällarna som vi
hade förut. Dvs att inte behöva tidigarelägga alla rutiner som vi gjort det
senaste året. (Som jag berättade lite mer om i gårdagens inlägg – Att jämföra)
Nåja, vi
får ju ge det lite tid innan vi vet om det fungerar. Reservplan finns redan, så
på nåt sätt blir det bra så småningom. Om det nu beror på det, eller om det är
Görans baciller som har förökat sig.
När Sandra
hade kommit iväg imorse, så åkte Göran för att klara av veckohandlingen medan
jag fixade födelsedagspresenterna. Det gäller att skynda på med dom viktigaste
måstena, eftersom vi inte vet hur länge ledigheten kommer vara.
Det blev
lite grejor kvar i påsen, som vi sparar till jul. Så här tidiga har vi nog
aldrig varit förut, även fast det är en del kvar att köpa innan dess.
Det är så
bra att Sandra inte är så noga med innehållet i paketen, huvudsaken det blir
massa paket, så vi passar alltid på att slå in sånt som hon ändå behöver.
Hon har
frågat en hel del efter sin födelsedag i helgen, men vi har bara svarat att det
dröjer länge. ”Vi sätter det på schemat när det är dags” och än så länge har
hon nöjt sig någorlunda med det svaret. Men i år måste vi berätta det i förväg,
eftersom hon väntar på att det ska komma på schemat. Återstår att se hur det
går, men vi väntar in i det längsta.
Nu ska jag
väl fortsätta att beta av ”att-göra-listan” här, med sånt som måste hinnas på
ledigheten. Ingen har hört av sig, så än så länge är väl Sandra på benen, antar
jag. Vi hinner nog undan det viktigaste iallafall.
Prio 1 –
Spotify och kaffe!
Må så
gott!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar