.JPG)
Jag saknar
skolan. Att det finns pedagoger som kan ta ansvar för verksamheten, och som kan
autism och vet hur dom ska individanpassa, förbereda, planera och agera. Som
har planeringstid, förberedelsetid, kunskap, bemanning och förutsättningar.
Jag är ju
bara mamma och ibland blir jag lite trött på att allt hänger på att jag ska
veta. Men jag vet inte allt. Jag är bara proffs på mammarollen. Jag är ingen
specialpedagog och har varken autism-utbildning eller tillräckliga kunskaper om
hur man alltid ska göra rätt. Jag kan bara Sandra i hemmet, inget annat.
Dessutom
är jag inte i verksamheten, och kan omöjligt vägleda nåt som jag inte är insatt
i. Jag ser att nåt inte funkar, men vet inte exakt vad. Sen försöka få andra (ßkommunen) att förstå vilket ansvar som
inte ligger på mamma- eller assistansrollen, och hur man måste förbereda,
planera och genomföra för att det ska fungera.
Jag är
proffs på att vara mamma och assistenterna är superproffs på att assistera, och
ganska mycket mer därtill. Kommunen ska ansvara för den Dagliga verksamheten,
och chefen har sagt att dom kräver utbildning av sin personal. Men oj vad det
saknas (Sandra har inte ens nån dv-personal). När man liksom inte förstår grunderna ens. Planering, schema,
tydlighet, struktur, rutiner, samarbete… När man tror (ß kräver?) att mamman har alla svar och
assistenterna allt ansvar.
Om det
inte finns någon ansvarig så måste ju jag… Och jag har varken kunskap,
utbildning, behörighet eller insikt. Eller ork, för den delen. Och inte
jättemycket fritid att avvara till kommun-jobb. (Och det har definitivt inte
dom övriga assistenterna heller) Faktum är att det håller på att ta musten ur
mig just nu.
Det kommer
dröja innan Sandra kan flytta och innan allt faller på plats, och till dess
finns ju ingen annan som tar det ansvaret. Eftersom jag är mamma så gör jag det
som krävs för att Sandra (eller hennes fina assistenter, för den delen) inte
ska hinna krascha innan hon ska flytta. Så är det bara.
Men jag
har fortfarande inte kompetensen och lösningarna på alla problem. Jag är bara
den som vet mer än nån annan just nu, men det räcker ju inte. Åh, vad jag
saknar skolan just därför. Nån duktig lärare att bolla med, som kan mer om det
pedagogiska än mig, och som ansvarar för en bra planering och en meningsfull
sysselsättning. Som har kompetensen, så jag inte behövs. Iallafall inte mer än som mamma och assistent.
Vi
assistenter försöker planera (på min fritid) för att få det att gå ihop
någorlunda. Vi är bra på det, och vi lyckas få ihop lite vettiga aktiviteter
för Sandra om dagarna, men det räcker inte, och är inte vårat jobb. Kommunens ansvar saknas fortfarande
och snart kraschar mamman också.
.
3 kommentarer:
Det är inte klokt, att det ska behöva vara såhär. Hur tänker kommuner och landsting och tjofadderittan om saker och ting. Förstår de inte att de här barnen som Sandra går ut skolan precis som alla andra? Att de också kommer ut i en värld efter denna och att funktionshinder som te x autism inte växer bort bara för att de blir fler år? Hu är det möjligt att det helt plötsligt anses vara ett föräldraansvar när de är vuxna på pappret?
Nej, det är sällan man får vara just mamma/pappa/förälder till våra barn. Har man tur/orkat kämpa för en bra skolgång och tillvaro under skolåren kan man få hinna vara lite mamma då, men sen? Varför skulle det helt plötsligt vara ett föräldraansvar att lösa DV problem åt kommunen? Bostadsfrågan? Hur kan det vara föräldraansvar? Förstår att du saknar skolan och all härlig personal där för man behöver de där proffsen att bolla med och att fråga om saker för som du säger så är man faktiskt först och främst förälder till sina barn. Inte oavlönat anställd till kommunens verksamhet.
Usch, jag blir så arg och ledsen för jag kan inte förstå att föräldrar ska behöva gå i väggen för att få en bra tillvaro för sina barn när det finns de som har lön som ska sköta om det jobbet, och att det till och med står i lagen att det är så det ska gå till.
Stor varm kram och jag hoppas att du räcker ett tag till <3
Saknar massor!
Jag har ju bara hört att det är så, att när skolan tar slut tar den vettiga tillvaron slut. Varför ska det vara så?
Kommunerna ska ta sitt ansvar!
Det är för tråkigt och hemskt att det är så här,att det är vanligt är ingen tröst man blir bara arg.
Har ni begärt en IP (individuell plan)?Det som är bra med en sån är att det är ni (Sandra) som bestämmer vad som är frågan/problemet,ni bestämmer också vilka som ska vara med på mötet.LSS-handläggarens uppgift är att ordna mötet.
Det är bra att ha med t ex någon från assistansbolaget som stöd,sedan kan ni fråga om någon från skolan kan komma för de kan ju problemen,vet vad som krävs och känner Sandra.
Vet inte om ni försökt det innan som sagt var men det är värt det.Bra att ha alla beslutsfattare samlade,de kan inte skjuta ifrån sig ansvaret till någon annan part liksom iom att alla är med.
Utifrån det jag läst här känns det som frågan helt enkelt är - Sandras vuxenliv (boende och daglig verksamhet),hur ska det lösas till det bästa för Sandra?
Nu hoppas jag bara att ni kan vila och börja må bra snart igen.
Ha det gott!
Annette
Skicka en kommentar