Roande och oroande

Det var en mycket nöjd tjej som kom hem igår, och hade massor att berätta efter en lyckad utflykt. Ja, massor och massor, lagom var det, men massor för Sandra som tycker att det är jättestort att titta på kor eller säga hej till nåns mamma J

Snok.

Hade det inte varit lagom för henne så hade hon inte orkat berätta nånting. Igår bubblade det ur henne och hon var strålande glad. Det betyder att utflykten var precis lagom anpassad efter vad Sandra orkade just igår. För det är ju olika det där, med orken och vilka anpassningar som behövs. Kan man läsa av det så funkar det oftast bra.

Det är det man kan när man börjar känna Sandra riktigt väl. Det är det som är skillnaden som är svår att förstå innan man är där, om man inte har den speciella förmågan att förstå det. Dom flesta tror nämligen att dom känner Sandra innan dom gör det.

Det är lite svårt att förklara, men Sandra är egentligen väldigt tydlig, ändå är det svårt att lära sig tolka alla små tecken. Det enda sättet är att gå på nitarna, alltså lära sig av konsekvenserna när det blev fel.

Jag brukar säga att man aldrig gör fel så länge man gör sitt bästa. Däremot kan det bli fel, och då får man lära sig av det till nästa gång. Det är enda sättet att lära känna Sandra riktigt väl. Även vi föräldrar lär oss av misstag lite nu och då, det är sånt som gör att vi går framåt och utvecklas.

Praktexemplar av huggorm, jag var lycklig hela dan efter det fotot.

Det märktes att damen hade fått tillbaks lugnet igen, efter oron hon hade innan utflykten. En oro som inte berodde på ”oro över utflykten” utan mer en längtan och en massa förväntningar som är lite svåra för henne att hantera alla gånger. Därför visste vi att det skulle lägga sig så fort hon kom iväg igår morse, och det gjorde det ju också.

Hemma, under dagen, hände inget av intresse. Lite ärenden och lite städning bara. Sen en hel del slappa med favvo-musik och bara vara. Inte så dumt alls inför helgen, faktiskt.

Svart huggis, gjorde mig också lycklig.

När Sandra och jag gick igenom vecko-schemat sen, så blev det andra nyheter som oroade lite. Vi får se hur det går, men där har vi ett exempel på att lära sig av misstagen. Det händer då och då att vi kommer på hur vi borde ha gjort istället, först när vi ser Sandras reaktion, nämligen.

Nåja, det blir som det blir och alltid blir det nåt. Mer om det vid ett helt annat tillfälle framöver, när jag vet hur det gick. Kvällen igår var bra och Sandras strålande humör höll i sig, med en massa små-bus och skratt. Så oron är inte så påtaglig än iallafall.

Ingen orm, men fin ändå. Och lipa åt er kan den ;) Kopparödla.

Ha en fortsatt fin dag!

.