Det var
oro i lägret igår och behövdes inte så värst mycket motgång innan det brast. Vi
tror oss veta orsaken och det enda vi kan göra i nuläget är att försöka göra
allt så tydligt vi kan, och försöka fokusera på ”här och nu” i den mån det går.
Och sänka
kraven, förstås. Så dagen gick väl hyfsat bra ändå, får man säga. På
förmiddagen var Göran och Sandra ute och blåste såpbubblor tills regnet kom,
och sen blev det film och klippning resten av dagen.
Sandra var
lite uppe i varv och vi hade jämt att göra för att hon inte skulle spinna iväg
i tankar och handlingar. Det slår lätt över om man inte stoppar i tid, och
brukar tyda på stress. Hon orkar liksom inte hålla ordning på tankarna när det
börjar bli för mycket intryck och information.
Ett par
dagar har hon varit lite ostadig, och igår kväll klarade hon inte
källartrappan igen. Vi får väl se vilket håll det går åt den här gången.
Men
humöret var det inget större fel på så länge vi höll balansen, ja, balansen mellan krav och förmåga, alltså. Den andra balansen är ju svårare att hålla när det är ostadigt. Chips-rutinerna
fungerade som dom brukar på lördagar. Damen var nöjd och kvällen gick bra.
Idag blir
det ännu en lugn dag och jag vet inte hur mycket jag kommer hinna skriva nu på
ett tag. Jag kikar säkert in lite då och då, men kommer inte att hinna få till
nåt läsvärt varje dag på några veckor. Det finns lite annat att lägga fokus och
energi på nu ett tag.
Jag önskar
er sköna dagar!
.
2 kommentarer:
Förstår att det måste vara tufft när det blir nyheter och saker som inte satt sig rutinmässigt. Näe, det där med balans är oerhört svårt ibland. Jobbigt för Sandra att hon får problem med balansen rent kroppsligt också när det blir lite mycket.Jag hoppas att det inte blir för yrsligt för jag kan tänka mig att det stressar ännu mer.
Jag kommer sakna dig gumman, men ibland hinner man helt enkelt inte pga annat i livet.
STOR VARM SAKNAKRAM <3
Stackars Sandra! Måste vara jobbigt med obalansen.
Jag kommer att sakna ditt skrivande, det är en sak som är säker! Men det viktigaste är att ni tar hand om varann så ni kan samla krafter. Det behöver ni!
Varma kramar <3
//Bellan
Skicka en kommentar