Här har
det gått ganska bra, första ”vanliga veckan” på dv, efter sommarledigheter och
semestrar. Sandra är lite små-stressad, och babblar väldigt mycket om vad som
ska komma idag, senare idag, imorgon, nästa vecka osv, osv. Men det beror
troligtvis på att hon behöver få ordning på veckorna nu när vardags-schemat
gäller igen.
Helgen
kommer att bli lugn, så som helgerna i stort sett alltid är, men lite extra nu
när Sandra behöver sin energi i veckorna. Vi har inga andra planer än dom
vanliga helg-rutinerna och det är nog bäst så.
När Sandra
är på korttids kommande vecka ska schemat ändras igen. Ganska mycket…
Egentligen är det inte alls särskilt bra för henne att vi stökar till det, men
ibland måste man se till sina egna behov lite. Sandra ska, för första gången i
sitt liv, vara på korttids i nästan tre veckor. Vi får se hur det går.
Vi ska
inte ens göra nåt, utan bara vila. Det blir väl lika spännande att se hur det
går, antar jag, för vi är ju inte heller vana. Vi kanske rent av åker och
hämtar hem damen igen ;)
Nåja, det
är ett par veckor till dess. På den här ledigheten, som kommer först och är
precis så lång som den brukar vara, ska Göran iväg på andra ärenden. Det innebär
att jag får en hel massa tid för bara mig själv. Det är inte fy skam, faktiskt,
så länge det inte händer för ofta. Ensamheten kan vara väldigt skön, och jag
måste säga att jag saknar den ibland.
Eftersom
vi båda jobbar hemma och inte har så mycket tid för så mycket annat än att
assistera när Sandra är hemma, och hinna måsten när hon inte är det, så hinner
vi ju sällan med sånt som att vårda äktenskapet, vårda oss själva och umgås med
vänner.
Men det är
som det är, och dom vänner som är kvar ändå betyder otroligt mycket. Bara det
att dom finns kvar fast vi så sällan träffas är ju fantastiskt.
Just nu
har jag fått säga nej till allt och jag är så glad att mina vänner fortsätter
att fråga, fast jag nästan aldrig kan. Vi har nu en period då vi inte vet
nånting i stort sett. Det är ganska jobbigt att inte kunna planera ett dugg och
inte ha en aning om när vi kommer kunna planera igen. Ja, planerar gör vi ju
jämt, men jag menar att planera roligheter för Göran och mig. Vi har ingen
aning om hur framtiden kommer se ut och när det blir nånting av allting.
Den
specialanpassade Dagliga verksamheten är ju ett så bra alternativ vi kan få
till just nu, men kommer inte att fungera helt anpassat hur vi än försöker,
eftersom det är en helt annan verksamhet där. Men nåt alternativ som Sandra
klarar av finns inte, så vi får ju göra det bästa av det så länge.
Hur länge
vet vi inte. Vi vet inte heller när vi får tag på en läkare och när vi kan
skicka in ansökan om särskild anpassad bostad, samt dubbelassistans. Sen vet vi
inte hur den proceduren går och om det går överhuvudtaget. Och vad som händer
sen.
Vi vet
inte när Sandra kommer kunna flytta till eget boende och vi vet inte hur det
kommer gå och hur lång tid det tar när vi väl kommer så långt. Vi vet inte ens
hur lång tid det tar att hitta nånstans där hon kan bo…
Vi vet
inte om livet kommer börja fungera i år, eller om tio år eller innan vi dör. Vi
vet ingenting och det tar lite på krafterna bara det. (Lätt att förstå oron Sandra känner när hon inte har full koll på sitt schema...)
Nåja,
kommande vecka hade jag bokat träffar med ett par vänner som inte bor alltför
långt bort, både på måndag och tisdag. Men det är inte bara jag som har svårt
att få till det i vardagen så det blev inget med några av dom planerna.
Nu har jag
ju annat att göra hursomhelst så jag lär inte bli sysslolös.
Av den här
högen ska det bli ett vecko-schema, en ”vänta-kalender” med veckodagar för en
månad, protokollpärm och några nya schemabilder.
Veckoschemat
är ju nästan klart, men jag måste lägga till lördag och söndag också. Det
schemat är till dv, och eftersom dv ligger på korttids och Sandra kommer att
vara där i nästan tre veckor, så behöver hon ha översikt även över helgerna.
Nästa
måndag ska vi ha planeringsmöte, jag och Sandras assistenter. Meningen är att
verksamheten, med dom schemaändringar som blir, ska vara färdigplanerad efter
det, så assistenterna kan köra igång med sitt sen. Så därför måste jag få allt
material klart innan dess.
Men det
blir inga problem, det är bara roligt att ha lite att göra när man har tid. Att ha inget att göra är inget för mig ;) Bara att vara ensam och lyssna
på favvo-musiken i två dagar gör att jag känner mig ledig, oavsett vad jag
pysslar med.
Nej, nu
får det vara färdigsvamlat för den här gången. Jag önskar er en skön helg!
.
1 kommentar:
Denna framtidsoro tar energi. Får direkt ont i magen när jag läser det du skriver. Vet att vi har mycket jobb framför oss..... Tacksam att jag har dig att bolla med :) <3 kramar
Skicka en kommentar