.JPG)
Igår var
det en riktig skitdag, faktiskt. Inte så att det hände nåt särskilt… eller så
var det just det, att det inte hände nåt, som gjorde att en massa negativa
tankar tog för stor plats.
Som tanken
på att om Sandra hade haft en normal morfar så hade nog bostadsfrågan varit så
gott som löst. I min värld bryr man sig mer om sina barn och barnbarn än sig
själv, i hans värd skaffar man en ny familj om den man hade inte passar. Sånt
är livet och nu fick jag det sagt också! Det är faktiskt helt otroligt och
ingen skulle tro mig om jag berättade hur det är. Men vad hjälper det att gå
och vara arg på folk som är dumma i huvet? Inte ett dugg.
Det är
bättre att lägga sin energi där den gör nytta. Ibland känns allt som måste
göras lite för mycket bara. Jag hade (har?) lust att skita i allt och bara
rymma, eller nåt. Men – Fokus på det som ska göras först. Bara det. En sak i
taget, helt enkelt. Då blir det inte så mycket på en gång…
.JPG)
När Sandra
kom hem fick jag iallafall annat att tänka på. Inte minst så kände jag en enorm
tacksamhet. Att vi har världens underbaraste unge (som inte är nån liten unge
längre) och att hon har så många fina och duktiga människor runt sig. Att hon
har världens finaste assistent som läser av henne och anpassar kraven så bra så Sandra orkar fast hon är trött. Att vi har ännu en jättegullig assistent på gång, som
förhoppningsvis vill jobba framöver. Ja, moll blev dur så fort
Sandra kom hem J
Undra när
jag ska hinna bearbeta hemifrånflytten, om den hinner bli av medan vi lever.
Usch, jobba mot nåt som känslorna inte vill är inte så lätt alla gånger. Men…
Ett steg i taget, var det.
Sandra var
glad och nöjd, men lite skör. Dom ”nya” vardagsrutinerna har inte satt sig än
så det är många frågor om schemat och vi får räkna dagar både hemma och på dv.
Längtan till imorgon är stor då det är utflykt med Jane J
Kommande korttids-förändring
har hon inte sett än, men det sitter på schemat och vi tar det när det känns
lägligt, eller när hon själv ser det. Just nu är det nog tillräckligt med förväntningar ändå.
Kvällen
gick bra, trots den lilla oron under ytan. Damen var full av bus mellan varven,
och skrattade mycket åt sina små tilltag.
Ha en fin
dag!
.
4 kommentarer:
Jaa du, det där med att blod skulle vara tjockare än vatten vet jag inte var det kommer ifrån, för det är långt ifrån sant. Sorgligt att man inte kan välja bort sina föräldrar och få nya :'(
Förstår att det måste vara svårt att låta bli att fundera över det ibland, även om det inte gör nån nytta. Man tycker ju att de ska finnas där och lyssna, förstå men det går inte att begripa sig på alla människor alla gånger. Det man skulle önska i de fallen vore ju att de åtminstone hade lite mod att säga sanningen och få en förklaring.
Skönt att Sandra ser fram emot de som kommer, men det blir kanske ganska mycket oro när hon får se att hon ska vara på korttids i hela tre veckor?
Och att jobba mot sånt som känns fel i hjärtat är nog det svåraste som finns, även om det är viktigt och det enda sättet ibland.
Ett steg i taget som du säger...
Stor varm och tröstande kram <3
Hoppas att det känns bättre idag!
Goaste, finaste Nina! Blir så ledsen när jag läser. Tur att du ändå är en positiv människa, men förstår att det är svårt att se nåt bra i en sån sits. Frågorna måste vara många! Varför?? Du är värd så mycket bättre! <3
Hoppas det känns bättre idag och att ni får en fin dag med Sandra! Bara hon inte längtar för mycket tills i morgon....
Största och värsta kramen till dig idag <3
//Bellan
Jag kan inget annat en hålla med Talfrida och Bella, du är värd så mycket mer, så himla mycket mer. Det du kan försöka trösta dig med är att det är han som gör den allra största förlusten, att välja bort en så underbar dotter som du skulle ha varit om han tagit emot dig, det är en stor förlust för honom. Sen samtidigt välja bort sitt enda barnbarn...ja han vet tydligen inte vad som är viktigt här i livet.
Måste bara berömma dina fina bilder i bloggen, jag glömmer så ofta att göra det.
Stor kram från mig <3
Millan i skåne: Jag läser dina inlägg då och då när jag har tid över. Alltid intressant och läsa hur det går för dig och din familj.
Tråkigt och läsa om morfar men....ja, vad ska man säga.
Hoppas det löser sig med boendet och assistansen för Sandra.
Och det kan vara en lång process när barn flyttar hemifrån...och ännu längre för vissa barn och föräldrar. Ibland kan det bli riktigt tufft för både barn och föräldrar men tillslut kommer ni att hitta en bra balans i hur det ser ut när Sandra flyttat till eget boende.
Skicka en kommentar