måndag 3 mars 2014

Nu är röda dagen slut

Igår var det skörare igen, och underläppen darrade så fort vi kom nära, eller när nåt hände eller inte hände. Det är ju svårt att veta vad som felar och om vi gör rätt i våra val. Längtar hon till DV? Saknar hon skolan? Eller, troligtvis båda delarna… Har hon ont i ögat? Nån annanstans? Mår hon inte bra? Är hon trött? Osv.

Så rätt vad det är glimmar det till i busblicken :)

Det är ju inte precis plättlätt att hjälpa henne när vi inte vet vad tårarna beror på. Det är inte likt henne att vara så här ledsen…

Är det förändringen, saknad av skolan och längtan efter det nya som blandas till ett känslomässigt kaos, ja då är ju det enda vi kan göra att försöka ta oss igenom dagarna så som dom ska vara, och låta känslorna landa.

Men är det trötthet eller nån slags svacka, inte riktigt kry eller ont? Ja… då är det ju kanske bättre att vara hemma och vila?!


Nåja, vi får ju gissa och göra det så bra vi kan. Dvs låta dagarna gå och hoppas att känslorna snart landar. Mellan tårarna är det iaf en massa prat om DV, Janes bil, Janes klocka, maten på DV, korttids, korttidsväskan, vilket gosedjur ska med, vänta vid soptunnan på Jane (där vi väntar på morgnarna när Sandra ska iväg) vad kommer sen, och sen och sen fram till gröna dagen. Osv. Osv. Osv.

Igår kväll, när vi gick igenom dagens schema sa Sandra ”Imorgon är röda dagen slut” Hahaha, ja det stämmer ju, finurliga unge! Det är faktiskt ganska stort att kunna räkna ut, och sätta ord på det.

Det är för att hon tjatar väldigt mycket om ”gröna dagen” som vi tror mest på längtan, och att alla känslor kommer ifatt med att skolan har slutat nu när hon har en tydlig annan verksamhet. Det blir nog lite känslomässig obalans som är svår för henne att hantera. Nyheterna blir ju tryggare vartefter och det är anledningen till att vi kör på med försiktighet, trots sköra tårar.


Idag har vi inte sett några tårar ännu och damen är glad över att det äntligen är den gröna dagen J Ögat ser mycket bättre ut, tackolov, så blir det ”gråtfritt” ett par dagar nu så försvinner nog den sista rodnaden snart. Skönt!

Vi ska njuta ledigt så länge det varar, men kommer så klart att vara beredda mest hela tiden. Det blir ju gärna så när det är skört, men kommer ju bli bättre med tiden för oss alla.

Göran åker och får veckohandlingen gjord så fort Sandra har kommit iväg, för det är ju en sak vi måste försöka prioritera på ledigheterna. Måste och måste, det går förstås att en av oss åker och handlar när Sandra är hemma, så länge vi är två, men det är mycket enklare att göra det när Sandra är iväg. Man vet ju aldrig hur hon mår.


Jag avslutar med en viktig länk, med ganska lång läsning, hos Bellan. Ta er tiden att läsa det, för det ger svar på en del frågor som säkert dyker upp hos den oinvigde när ”uppfostran” inte följer standard-tänket riktigt. Man blir glad när folk vågar fråga istället för att gå och ha åsikter om saker dom inte känner till. J

Ha en fin vecka!

.

2 kommentarer:

Patricia sa...

Skönt att det är måndag/gröna dagen och att tårarna är färre och ögat bättre .. =)

Hoppas ni får njuta av ledigheten som ni ska .. =)

Kram kram

Bellan sa...

Tack gulliga du, vad glad jag blir för länkningen! <3

Stackars liten Sandra! Det kan inte vara lätt med alla känslor som far runt. Hoppas hon får ordning på dem snart!

Saknarkramar till dig <3
//Bellan