Gårdagen
var rätt okay. Sandra är lugn och verkar inte bli sjuk, tack för det J Hon är sig inte riktigt lik, dock.
Men, det finns inget vi kan ”sätta fingret på” utan hon verkar lite dämpad
mellan varven.
Hela
dagarna är hon pigg och glad, busig och härlig. Så plötsligt har hon nära till
tårar eller blir akut trött. Jag vet inte om det är en mognad hos henne, att
liksom klara av perioden mellan pigg och sova vilket hon inte har fixat förut
utan låsningar, gnäll och utbrott.
Eller så
är det nåt som ligger och trycker, och poppar upp när hon blir trött, eller när
hon kommer att tänka på ”vad det nu är” Saknad av skolan, kanske? Det vore ju
konstigt om hon inte visade nåt, för saknar gör hon alldeles säkert.
Det kan ju
vara tankar hon har, men inte kan förmedla, och som tröttar ut henne mer än vad
som syns på utsidan. Så när kvällen kommer blir hon pang – Trött!
Nåja,
frisk är hon och glad för det mesta, vilket tyder på att hon mår bra. Vi hade
en lugn dag igår med lite pusslande och dom vanliga lördagsrutinerna. Idag
händer väl inget särskilt heller och vi hoppas att kommande veckan blir bra för
alla.
Görans förkylning
är på bättringsvägen och min bröt aldrig ut, om det nu var det jag hade. Jag
mår iallafall bra igen, och det är ju huvudsaken. Som det verkar nu så blir
kommande vecka som planerad, och Göran åker iväg på lite ärenden med husbilen
några dagar.
Mår Sandra
bra hela tiden så får jag ett par dagar helt för mig själv, vilket är skönt då
och då. Vid såna tillfällen brukar jag gärna passa på att åka till nån vän,
eftersom mina flesta vänner bort så långt bort att det krävs övernattning om
man ska hinna umgås lite. Den här gången orkar jag inte det.
Det känns
lite trist att inte passa på att åka iväg, eftersom den möjligheten inte finns
så ofta, men jag måste samla energi, det bara är så. Dessutom känns det inte
helt säkert med Sandras ork än, så jag vill inte åka iväg för långt om hon
behöver komma hem plötsligt.
Fast,
ensam hemma och inte ha nånting att passa behöver jag säkert så jag klagar
inte. Det ska bli skönt.
Tack för
kommentarerna efter gårdagens inlägg om mina tankar kring assistenter. Det är
alltid roligt med lite respons på det jag skriver J
Annette
har ju en hel del erfarenheter som jag inte har än, vilket förstås är givande
för mig. Bl.a. att det är skillnad på att komma som ny assistent i ett hem där
föräldrarna finns (om man nu förutsätter att föräldrarna är en tillgång och det
funkar bra med personkemierna) och när personen i behov av stöd har flyttat
till eget boende. Jag fick ett bra tips om möjlighet till telefonkontakt i
början, efter det att introduktionen är klar.
Jag tänker
att det nog finns både för- och nackdelar för en assistent när Sandra bor
hemma, och när hon sen bor i eget boende. Jag tror att Sandra funkar bättre
ihop med sina assistenter om dom liksom bygger upp ett eget liv hos henne. Här
hemma är det viktigare för Sandra att göra på det sätt hon är van med här,
liksom.
Så klart
att det finns vissa grunder, och det får vi ju hjälpas åt med, men jag jämför
med korttids. När Sandra är där, så gör dom på sitt sätt, som funkar jättebra,
men som inte funkar hemma. Dom har grunden, rutinordningen och bemötandet, men
sen har jag inte lagt mig i mer. Om det inte har varit nåt som jag märker
påverkar Sandra negativt.
Photo by
Maria tar upp en viktig del som jag hade i tankarna när jag skrev inlägget, men
valde att inte ta med. Det blev liksom lite långt, gårdagens inlägg ;)
Det där
med att man som förälder måste se om barnet (ja, det är ju ens barn även som
vuxen) mår bra. Den inställningen har jag alltid haft när Sandra har varit ”i
händerna” på andra. På dagis, i skolan, på korttids och med assistenter. Jag
har ju, som sagt, inga erfarenheter av assistenter som inte funkar, men det har
genom åren funnits annan personal där kemin inte har gått ihop med mig.
Inte så
ofta, och jag har nästan alltid rätt känsla för vilka personligheter som går
ihop med Sandra. Men jag har aldrig fört över mina egna känslor till Sandra.
Har jag sett att hon har mått bra, så har jag inte lagt mig i. Det tror jag är
jätteviktigt! Man måste inse att personerna är för ens barn, och hålla sig
själv neutral. Och att det finns fler sätt att göra på än det sätt som passar
mig. Fast, jag kan tänka mig att det är svårare att hålla sig neutral om det
gäller en assistent som kommer hem.
Kim undrar
vad som gör Jane till den perfekta assistenten för Sandra. Det har jag skrivit
om tidigare, så jag länkar till det inlägget HÄR
Det var
allt för idag och tack till er som kikar in här. Gillar ni min blogg så får ni
gärna sprida den vidare J
Jag önskar
er en skön avslutning på helgen och en fin vecka.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar