söndag 23 mars 2014

Assistanstankar och skolalängtan

Gårdagen var rätt okay. Sandra är lugn och verkar inte bli sjuk, tack för det J Hon är sig inte riktigt lik, dock. Men, det finns inget vi kan ”sätta fingret på” utan hon verkar lite dämpad mellan varven.

Hela dagarna är hon pigg och glad, busig och härlig. Så plötsligt har hon nära till tårar eller blir akut trött. Jag vet inte om det är en mognad hos henne, att liksom klara av perioden mellan pigg och sova vilket hon inte har fixat förut utan låsningar, gnäll och utbrott.

Eller så är det nåt som ligger och trycker, och poppar upp när hon blir trött, eller när hon kommer att tänka på ”vad det nu är” Saknad av skolan, kanske? Det vore ju konstigt om hon inte visade nåt, för saknar gör hon alldeles säkert.

Det kan ju vara tankar hon har, men inte kan förmedla, och som tröttar ut henne mer än vad som syns på utsidan. Så när kvällen kommer blir hon pang – Trött!


Nåja, frisk är hon och glad för det mesta, vilket tyder på att hon mår bra. Vi hade en lugn dag igår med lite pusslande och dom vanliga lördagsrutinerna. Idag händer väl inget särskilt heller och vi hoppas att kommande veckan blir bra för alla.

Görans förkylning är på bättringsvägen och min bröt aldrig ut, om det nu var det jag hade. Jag mår iallafall bra igen, och det är ju huvudsaken. Som det verkar nu så blir kommande vecka som planerad, och Göran åker iväg på lite ärenden med husbilen några dagar.

Mår Sandra bra hela tiden så får jag ett par dagar helt för mig själv, vilket är skönt då och då. Vid såna tillfällen brukar jag gärna passa på att åka till nån vän, eftersom mina flesta vänner bort så långt bort att det krävs övernattning om man ska hinna umgås lite. Den här gången orkar jag inte det.

Det känns lite trist att inte passa på att åka iväg, eftersom den möjligheten inte finns så ofta, men jag måste samla energi, det bara är så. Dessutom känns det inte helt säkert med Sandras ork än, så jag vill inte åka iväg för långt om hon behöver komma hem plötsligt.

Fast, ensam hemma och inte ha nånting att passa behöver jag säkert så jag klagar inte. Det ska bli skönt.


Tack för kommentarerna efter gårdagens inlägg om mina tankar kring assistenter. Det är alltid roligt med lite respons på det jag skriver J

Annette har ju en hel del erfarenheter som jag inte har än, vilket förstås är givande för mig. Bl.a. att det är skillnad på att komma som ny assistent i ett hem där föräldrarna finns (om man nu förutsätter att föräldrarna är en tillgång och det funkar bra med personkemierna) och när personen i behov av stöd har flyttat till eget boende. Jag fick ett bra tips om möjlighet till telefonkontakt i början, efter det att introduktionen är klar.

Jag tänker att det nog finns både för- och nackdelar för en assistent när Sandra bor hemma, och när hon sen bor i eget boende. Jag tror att Sandra funkar bättre ihop med sina assistenter om dom liksom bygger upp ett eget liv hos henne. Här hemma är det viktigare för Sandra att göra på det sätt hon är van med här, liksom.

Så klart att det finns vissa grunder, och det får vi ju hjälpas åt med, men jag jämför med korttids. När Sandra är där, så gör dom på sitt sätt, som funkar jättebra, men som inte funkar hemma. Dom har grunden, rutinordningen och bemötandet, men sen har jag inte lagt mig i mer. Om det inte har varit nåt som jag märker påverkar Sandra negativt.

Photo by Maria tar upp en viktig del som jag hade i tankarna när jag skrev inlägget, men valde att inte ta med. Det blev liksom lite långt, gårdagens inlägg ;)

Det där med att man som förälder måste se om barnet (ja, det är ju ens barn även som vuxen) mår bra. Den inställningen har jag alltid haft när Sandra har varit ”i händerna” på andra. På dagis, i skolan, på korttids och med assistenter. Jag har ju, som sagt, inga erfarenheter av assistenter som inte funkar, men det har genom åren funnits annan personal där kemin inte har gått ihop med mig.

Inte så ofta, och jag har nästan alltid rätt känsla för vilka personligheter som går ihop med Sandra. Men jag har aldrig fört över mina egna känslor till Sandra. Har jag sett att hon har mått bra, så har jag inte lagt mig i. Det tror jag är jätteviktigt! Man måste inse att personerna är för ens barn, och hålla sig själv neutral. Och att det finns fler sätt att göra på än det sätt som passar mig. Fast, jag kan tänka mig att det är svårare att hålla sig neutral om det gäller en assistent som kommer hem.

Kim undrar vad som gör Jane till den perfekta assistenten för Sandra. Det har jag skrivit om tidigare, så jag länkar till det inlägget HÄR


Det var allt för idag och tack till er som kikar in här. Gillar ni min blogg så får ni gärna sprida den vidare J

Jag önskar er en skön avslutning på helgen och en fin vecka.

.

Inga kommentarer: