Påskat lite

Igår väckte jag Sandra. Det var helt tyst och klockan började närma sig åtta. Jag menar, hon brukar ju oftast vakna runt sex. Ja, när hon är frisk och det är vanliga dagar här, men hon var ju så klart trött hon med, efter alla sjukor. Det är ju mest hon som har varit sjuk dessutom.

Fast jag måste erkänna att man börjar undra hur det står till med henne när det är knäpptyst klockan åtta. Sen ska hon ju upp klockan sex imorgon, så jag vill inte att hon ska vrida dygnet fel alldeles. Fast hon var lite skör sen, så hon hade väl behövt sova lite till.

Sune undersöker sjukhusväskorna som matte inte har
hunnit packa upp än

Sandra var sugen på isterband häromdagen, så det fick hon igår. Kul att hon kan önska sig annat än makaroner, och isterband har vi nog aldrig haft. Hennes farfar bjöd på det ibland när han levde, men det var ju flera år sen.

Jag är inte vidare förtjust i det, men blev så klart glad över att hon kunde önska, och säga det, själv. Så då kan jag stå ut :)

Sen tyckte hon lite synd om mig som var sjuk på påskafton, så hon ville gömma ägg till mig. Självklart är man en god mor och hakar på ;) Hon älskar att gömma och har blivit riktigt duktig. Det började nog när vi var i Turkiet för många år sen, vi har det på film. Sandra hade fått en massa småmynt, såna där som man samlar på sig och liksom har svårt att bli av med när man inte lärt sig valutan ordentligt.

Hon gömde pengarna i hotellrummet och Göran skulle leta upp dom. Hon tyckte det var jätteroligt och den leken har fortsatt. Men hon har alltid gömt på samma ställe varje gång, och när Göran har kommit så har hon sprungit fram och visat vart han ska leta.

Så gjorde hon inte igår. När Göran och hon gömde ägg på påskafton gömde hon på ett ställe och jag sa till Göran när hon sprang iväg igår, nu vet jag vart hon lägger det… Men tji fick jag! Och inte visade hon heller :)

Nu kanske inte det låter som nån stor grej i vanliga öron, men för oss är det en stor utveckling att förstå leken och ha fantasin att gömma och räkna ut. Det är inte så lätt med sånt alltid, när man har autism.

Men nu får det vara slut med godsaker för min del. Dels är jag med på en utmaning på fb (fast jag har börjat om flera gånger) om att vara sötsaksfri i nio dagar, och dels har jag försökt att äta bort oron i magen som jag har haft till och från den sista tiden. Så jag måste nog hålla igen lite framöver…

Lite senare igår ville Sandra bygga lego med mig, och det var länge sen, så det gjorde vi en stund innan det var dags för kvällen och allt vad det innebär på en lördag med chipsmys och andra rutiner.

Göran har inte fått ordning på pumpen så det lutar väl åt att ta hit nån som kan kolla på den och hoppas att det går att fixa för en ganska liten peng… Men den är ju inte direkt ny så man får väl gilla läget, liksom. Göran skulle kolla lite mer när vi har korttids så han kan bryta strömmen utan att nån blir arg här ;)

Ha det fint!

♥ Kram ♥