måndag 2 april 2012

I väntans tider

Vi har bara att vänta nu, tills dom hör av sig om en tid för Sandras undersökning. En jobbig väntan som vi hoppas inte blir så lång. Men hon sa att det kunde ta en vecka i värsta fall. Ja, det är ju påsk, så i min värld blir det ju över en vecka då, om vi inte har turen att få en tid ganska så nu, typ…


Det som tar tid är att samordna så dom kan göra allt på en gång. Eftersom hon ska sövas så måste det stämma med tider för undersökningarna. Ja, det känns ju bra att en ordentlig utredning är igång även om väntan är skitjobbig. Å andra sidan skulle det ju vara ännu jobbigare om dom inte samordnade undersökningarna.

Sandra mår ju inget vidare och det är väl det som är jobbigast, ihop med oron över vad det är som felar. Det liksom svider i magen hela tiden och jag försöker äta bort det, vilket inte är så smart för det hjälper inte ett dugg.


Sandra är snurrig och orolig och hela världen är fel för henne. Plötsligt kan hon ställa sig upp ur soffan och snurra runt ett varv samtidigt dom hon säger ”Det är fel håll” När hon ska gå nånstans så går hon in i väggarna och snurrar runt.

Sen är hon rädd att ligga i sängen, hittar inte kudden och tror att hon ska ramla. Så det blir en jobbig väntan på undersökningen. Vi får ju komma in till avdelningen om vi vill, men det skulle ju inte hjälpa utan vi anser att Sandra mår bäst hemma.


Nåja, dom håller iaf på att utreda ordentligt så det är ingen idé att spekulera och fundera. Vi hoppas dom kommer fram till nåt som inte är det dom ska utesluta med hjälp av undersökningarna… För det var inte så vidare roliga alternativ.

Men jag tror inte att jag kommer att skriva mer nu, förrän det liksom händer nåt här. Det finns inget att tillägga för tillfället så jag återkommer när jag har nåt att berätta.


Jag fick en kommentar från Mariam och jo, jag har nåt litet minne av dig även om jag inte kan placera det riktigt. Vad roligt att du hittade min blogg! Om du vill kontakta mig så kan du skriva i Amatörfotografens logg på fb så ska jag höra av mig till dig. För att komma dit klickar du bara på bilden högst upp i högermarginalen :)

♥ Kram ♥

10 kommentarer:

Annelie L sa...

Oro och väntan då man inte kan göra något annat en just vänta är jätte jobbig.
För trots att man intalar sig att det inte är någon ide att tänka på det och att det ordnar sig, så gör man inget annat en tänker på det hela tiden.....
Ni har er oro, och Sandra har sin, stackars liten så konstigt världen måste te sig när allt bara är snurrigt och fel.
Jag tror också att hon har det bättre hemma, men det är tufft för er, ni borde ha haft lite ledigt och hämtat andan sen förra omgången sjukhusbesök.
Mina tankar finns hos er och jag skickar kramar och kärlek till er varje dag <3
Börjar här och nu, KRAM!!
Annelie

Plicka sa...

Men du Nina, kan inte Sandra få kristallsjukan som alla andra?!?!
Kolla in på nätet om det, man blir snurrig även i sängen och som hon säger "det är fel håll" känner jag igen mig i.
När jag har haft det så har jag varit snurrig även i sängen, det har känts som om man har varit i en centrifug och att böja sig fram och sedan titta upp har varit omöjligt utan att se ut som en alkis.
Hoppas det löser sig vad än det är och måna kramar till er
/Magdalena

mariellejohnsson sa...

Är här och läser. Vi lever också i bedrövelsens land. Eller ja, det är ju så det känns med våra underbara ungar när det är nåt sånt här. Många många kramar!

Maritha sa...

Tror också att hon mår bättre hemma men jag lider med er som bara får vänta och oroas!!!

Kram fina vännen <3

Maritha

Susanne sa...

Synd om Sandra att hennes kropp inte fungerar som den brukar.
Lider med er och hoppas på en bra lösning.

Kramar i massor!
/Susanne

Susanne sa...

Synd om Sandra att hennes kropp inte fungerar som den brukar.
Lider med er och hoppas på en bra lösning.

Kramar i massor!
/Susanne

Photo by Maria sa...

Stackars söta Sandra... Och ni som lever med oron.. Hoppas det går snabbt att få till allt som skall stämma innan ni kan få en tid..

Kram Mia

jeannette sa...

Hjärte kramar till er
Hoppas väntan inte blir för lång och att Sandra snart är bra. kramar

Birgitta sa...

Visst är det bättre för Sandra att ni väntar hemma, det tror jag också. men jobbigare för er. Men rätt!
Hoppas väntan inte blir så lång!

Tina sa...

Bamsejättekramar....i massor från mig.