tisdag 3 november 2009

Lite skrivsugen var jag nog...

Sandra kom hem hyfsat pigg från skolan igår, och det hade varit en bra dag. Det var heller inga problem att väcka henne på morgonen. Det enda var väl att hon blev lite övertrött när det var sovdags. Och det får man ju säga är bra, med tanke på omständigheterna. Idag har det också funkat smärtfritt än så länge och taxin kommer ju snart. (Om nån undrar hur jag har tid å blogga mitt i morronbestyren, så har jag inte det :) utan jag började med den här bloggen redan igår, i word, sen filade jag till den imorse, innan jag väckte Sandra, så nu är det bara att publicera allt, bra va?!!)

Av nån anledning har damen hakat upp sig på solglasögon. Hon har flera stycken och brukar vilja använda dom ibland, när det är soligt. I söndags, i duschen, fick hon plötsligt för sig att hon skulle ha solglasögon, typ NU. Jag sa nej, men så lätt släpper man inte en idé när den dykt upp i huvet… Jag sa fortfarande nej till att ha solglasögon i duschen men att hon fick ha det ute när det blev soligt.


Genast började gnäll om vilket väder det skulle bli ”imorgon” för hon skulle ha solglasögon när hon åkte taxi till skolan. Så hon bestämde att det skulle bli soligt! Jag hoppades mest att det hela skulle vara glömt dagen efter. Det var det också, som tur var, även om hon kom på det igen när hon duschade igår. Men den gången släppte hon det rätt fort när hon insåg att jag fortfarande sa nej :)

Det kan ju tyckas inte spela nån roll, om hon hade fått solglasögonen direkt efter duschen i söndags, men det gäller att stoppa i tid… För gör man inte det har man ett väldigt stort problem snart, som mer oroar är roar. Nästa dusch blir det gnäll om solglasögon och gången efter blir det gnäll om vilka solglasögon och nästa dusch blir det gnäll om två par solglasögon, osv…

Ett tydligt exempel på det är när hon ska ha gosedjur med sig till skolan. Lite då och då testar hon, så som barn gör. Vart går gränsen? Hur många saker kan jag ta med mig, och hur stora?... Ett gosedjur kan lätt bli ”halva rummet” om man inte ser upp. För det räcker med att hon kommer på att gosedjuret ska ha kläder, så blir det att jag får stå och klä på, och det blir gnäll om vilka kläder eftersom Sandra har svårt att välja. Sen kommer hon på att gosedjuret ska ha en liten väska med sig. Gången efter kommer hon på att det ska ligga saker i väskan. Gången efter det blir det gnäll om vilka saker och om det inte får plats så blir det gnäll om det, osv…

Så för att undvika onödigt gnäll, en massa oro och tjafs, och stress… så gäller det att sätta stopp direkt. Ett gosedjur är okay! Inga kläder och inga leksaker! Det vet Sandra och så länge vi håller oss till det är hon trygg.

Det gäller ju det mesta vi gör. Rutinerna är så viktiga och gör vi en avstickare så blir det väldigt ofta oro sen. Taxifärden till och från skolan är en skör bit och vi har haft möte om hur det måste gå till för att Sandra ska vara så lugn som möjligt. Så det gäller att alla följer det till punkt och pricka, lixom. Väskan ska stå där, jackan ska av, Sandra ska sitta på sin bestämda plats, chauffören ska inte hjälpa, bara köra… Minsta lilla avsteg, minsta lilla förändring, skapar problem till nästa taxifärd. En liten, liten förändring blir ett jätteproblem på några dagar om Sandra får hållas. Så även om det känns taskigt att säga nej ibland, för att man tycker att det inte gör nåt om hon vill ha solglasögon i duschen eller kläder på gosedjuret, eller byta plats i taxin, så tjänar vi på att säga nej direkt. Sandra blir tryggare av ett nej.

En annan sak som oroar är om man svarar ”kanske” eller ”vi får se” Det fixar hon inte. Då är det bättre att säga nej och ändra sen.

Eller som i somras, innan vi fick nya schemat till skolan, så vi visste vem som skulle möta Sandra första dagen efter sommarlovet. Det frågade hon ju redan på skolavslutningen :) Så vi svarade att det var den personen som det hade varit hela förra terminen, trots att vi visste att det skulle bli ändringar. Men Sandra hade inte fixat att ”inte veta” hela sommarlovet, så hon var trygg i att det skulle vara som vanligt. Sen när vi visste hur det skulle bli, så ändrade vi tillsammans på Sandras schema hemma. För att ändra fixar hon, bara hon vet. (Och så klart att ändringar inte sker i tid och otid)

Jaha??? Typiskt mig att bara sitta och skriva utan att tänka. Började jag inte med solglasögon nyss? Så hamnade jag i schemaplanering, plötsligt, och det här inlägget blev mycket längre än jag hade tänkt.

Jag skulle ju skriva lite om katterna också, tänkte jag. Om det är nån läsare kvar än?... Iaf så, om man vågar skriva det, verkar det funka med katterna igen. Dom lugnade sig faktiskt betydligt efter kastreringen och tapeterna har nästan fått vara ifred. Sånär som på ett par tillfällen bara… Och med Sandra har det hänt massor nu när hon var hemma en vecka och dom har fått vänja sig vid varandra. Det funkar! Och jag är såå glad över det! För jag har mått rätt dåligt av att inte veta om vi skulle kunna behålla dom.


Igår ringde jag till djursjukhuset för att höra mig för hur en rabiesvaccination gick till. För om man ska ha katterna med sig till Danmark så behövs en sån. (Tur vi inte visste det i somras, och tur vi inte blev stoppade i tullen…) Vi hade nämligen tänkt ta en minisemester till Danmark när vi har lång-korttids nästa gång. Men rabiesvaccinationen ska tas ett halvår innan resan… Så det var ju rätt kört, kan man säga.

Då kollade vi vidare efter ett kattpensionat, och hittade ett som inte ligger alltför långt härifrån, och som verkar bra på alla sätt. Fast för att dom ska ta emot måste katterna vara vaccinerade mot kattpest och kattsnuva… Så det blev ännu ett samtal till sjukhuset. Det var ju inga problem, för dom har drop-in till vaccinationer, så det var bara att komma den dag det passar. MEN det ska tas ännu en spruta efter några veckor innan dom har skydd. Och det hinns inte heller innan vi hade tänkt åka. Nu ska vi vaccinera ändå, för det lär ju bli aktuellt med kattpensionat fler gånger framöver. Men om vi ska komma till Danmark nästa lång-korttids så krävs det kattvakt. Och det har vi inte hittat nån, så vi får väl hitta på nåt annat den helgen helt enkelt. Och det blir säkert bra det med!

Men nu får jag nog avsluta va… Vill ju inte skrämma iväg några läsare :)
Ha en fin dag!
Kramen!

10 kommentarer:

Photo by Maria sa...

Solglasögon i duschen var en ny grej, kanske behövs.. Ha ha.. Men skönt att hon ändå accepterar ett nej rätt bra iaf så ni slipper ha bråk och tjat..

Vad synd att det blev lite sent med katterna, men jag hoppas ni hittar en lösning så att ni kan komma iväg till Danmark.. Hade jag inte haft mina busar så hade ni fått köra inom med dem här..

Ha nu en bra dag..

Kram
Mia

Camilla & CH sa...

Oj vad du skriver, men det är intressant och du har så rätt i allt. Önskar jag kunde gå i en "lära nej kurs" hos dig...Hihi! För det där med taxi och olika rutiner har verkligen satt spår i vår son. Kanske man ska ta tag i den biten så allt blir lika för att underlätta för oss. Jag tycker det är svårt att alltid vara där att förklara och "undervisa" hur andra ska göra för att det ska vara bra för vår son men samtidigt är det det som behövs! Du gör ett gediget arbete- Jag beundrar dig!

***

Tack för kommentaren på min sida!
Idag har är jag själv fram till två- Det är lugnt och skönt! Förut fick jag alltid dåligt samvete för att jag sätter mina andra barn på dagis och fritis de dagar jag är ledig från mitt jobb men för att vår familj ska orka har jag insett att detta er en bra lösning. Jag får vila och barnen får leka och umgås med sina kompisar på ett "normalt" sett som inte funkar med deras storebror här hemma. Jag ska njuta nu! Duscha och vila och bara vara! Skönt!
Kram Liv

Sussi sa...

ja du inte blir du av med mig som läsare, nä jag finns kvar.
tack för dina uppmuntarnde ord i min blogg.
jag ger mig inte.
HON ska inte komma så lätt undan, jag ska nog at ett snack med hennes chef innan detta är helt avklarat.

Kattorna skönt att det löst sig, dom blir större och större.
Vet precis hur det är med att dom MÅSTE veta inte massa kanske, ev och om nä dom vill ha svar.
Det är bättre att ändra sig efteråt.
kram och ha en bra fortästtning på dagen.
Nu ska jag käka köttsoppa igen, den e så god!
Sussi

Mona sa...

TACK! Igen o igen o igen!
Ska återigen använda "dina ord" i mitt arbete så de förstår hur de bör (ska!!!!) arbeta.
Men skrattade högt när jag såg framför mej Sandra med flera par glasögon i duschen. Och du har rätt, bättre att säga nej o ha en stabil o trygg vardag, än säga ja och veta att det blir så svårt på vägen.
Lagom, det är ett svårt ord.
Trist med katterna o sprutorna. SKÖNT att de funkar bättre.
KRAMAR

Anonym sa...

Ah vad jag känner igen att det inte går att "bara göra den en gång" för då blir det varrjee gång och gärna lite mer också. Vi säger därför också nej med en gång på sådant som vi vet lätt kan spåra ut... men är noga med att säga ja till så mkt som möjligt annars så att det inte blir för många nej ;o) Ha det gott. Kram Mamman

Anonym sa...

Spelar ingen roll hur långt du skriver Nina, jag läser allt! Ibland får jag läsa flera när jag inte varit hemma men då blir det bara roligare.

Hoppas ni hittar på nåt trevligt på mini semester!

Kramen Maritha Q

Malin sa...

Skönt att det ordnade sig med katterna! :)

Patricia sa...

Jag skulle nog fasen med vilja ha solklasögon i duschen, eller var gång jag klär av mig och är i närheten av en spegel...riktigt mörka så jag slapp se mig själv... =)

Skämt o sido, du gör ju helt rätt med att sätta gränser, det är ju vad Sandra (och faktiskt de flesta barn) mår bäst av.

Jodå, jag var kvar och läste om katterna..så skönt att det funkar bättre och att du hittat ett pensionat. Hade inte Nicke varit så allergisk, och hade inte Rozzi varit så "katt-jakt-sugen"... så hade de fått bo här... =)

Hoppas du har en bra onsdag trots utbrott och allt vad som blev i morse.

Kram Patricia
(tur Nickes dator funkar)

Susanne sa...

Hej Nina!

Skulle nästan vilja prova ha solglasögon i duschen, det har jag aldrig tänkt på förut.
Nä, skämt åsido det kanske inte är så bra idé.
Jag tycker du är så duktig på att skriva så det är inge fel att vara skrivsugen. Jag önskar själv att det var så för mej, med skrivanden alltså. Då skulle jag också starta en blogg.

Var rädd om dej!
Kram/Susanne

Sussi sa...

Halloj full rulle som vanligt!
Du att vaccinera mot rabies är skit dyrt och så ska det tas blod prov så att det tagit och det tar ganska lång tid, har ju gjort detta med våra hundar fölr att ha med dom.
Men inte med Buster det blir alldeles för dyrt och jobbigt, missar man sedan året efter med en dag så är det kört.
Bästa är att lämna in kissarna hos någon.
Jag vet att man börjar med något och så kommer man in på något annat men det är bara skoj att läsa.
Hoppas du inte blir sjuk utan att det bara var i dag du mådde kasst,
kram
Sussi