tisdag 24 november 2009

Fortfarande tacksam :)

Idag blir det packning av korttidsväska. Vi får allt hjälpas åt, för helt bra i ryggen är jag inte och böja mig är inget vidare om det blir för mycket. Men det ska nog gå bra :) Nu är det ju inte korttids förrän på fredag, men imorrn hinner vi inte och på torsdag är ju i sista stund. Vill helst inte göra saker i sista stund eftersom vi aldrig vet om livet flyter till dess, liksom.

Dessutom är det långkorttids och även om dom tvättar och återanvänder, så är det ju tre ombyten som ska med, 3 jeans, 3 tröjor, 3 nattlinnen, 3 set med myskläder, samt underkläder så det räcker och lite extrakläder utifall att… och då vill det till att man inte har en massa ligger i tvättstugan…

Tur i oturen att det inte blir nån Danmarksresa (p.g.a. att vi inte hann vaccinera katterna) för det hade inte ryggen fixat. Vi tänkte då åka till Sthlm, men ryggen fixar inte det heller just nu. Så det blir en tur på närmare håll istället, och det kan ju också bli trevligt. Ett restaurangbesök ska vi iaf klara av! Och lite prommisar! Tacksam över att jag kan gå helt utan problem! Det känns t.o.m. bra att gå å mjuka upp lite.

Igår tog jag förresten stavarna med mig på vår prommis. Äntligen får jag väl säga, för dom har stått i garderoben i ett par år… Jag som stavade varje dag förut. Men det får jag börja med igen, för jag har såna stavar med vattenbehållare på. Mycket bra för att stärka ryggen!



Jag hoppas att ni inte missförstod mitt inlägg igår.. Jag menade inte att man inte är tacksam över sina goa ungar, så klart man är! Jag menade mer att man (tror det gäller oss alla) lätt tar saker vi har förgivna, liksom. Om det så är hälsa, fungerande kropp eller vatten i kranen. Sen uppskattar man kanske lite ”mindre” saker när man har ett barn där det inte är självklart att dom ska lära sig gå, eller vad det än är som är självklart att ”vanliga” barn lär sig. Man kan känna världens lyckorus över saker som är självklart för andra. Att ens barn klarar att gå på toa, eller klarar att föra en sked till munnen…

Jag minns att folk tyckte jag var knäpp när jag satt och önskade att mitt barn skulle riva ner en blomkruka och smaka på jorden, så som barn i upptäckaråldern gör. Jag blev överlycklig den dagen hon rev ner leksakerna och stökade till i sitt rum! Tror hon var 7-8 år då…

Eller den underbara dag då hon lärde sig äta med sked istället för händerna… (i 3-årsåldern) Man har lust att öppna fönstret och skrika till hela världen ”Idag åt hon med sked” Man blir så glad att tårarna nästan kommer :)

Jag skriver i vanlig ordning ett utkast i Word, så när Sandra har kommit iväg till skolan har jag bara att publicera det. Det är nog enda sättet för mig att få ihop nåt, för jag sitter sällan några längre stunder åt gången. Jag börjar skriva lite redan dagen innan :)

Men nu har min ilskna lilla dam kommit iväg, morronhumör som heter duga idag… Tur mamma Nina var en solstråle! Hahaha! Närå, men det gick bra iaf. Tillslut. (Tacksam över att jag kan räkna till hundra;))

Ha det nu så gott, allihop!

6 kommentarer:

Patricia sa...

Åh nej inte har väl stavarna stått ett par år, nog har jag för mig du stavade en hel del förra året...och crossade MASSOR!!! Du var så himla duktig.

Men jag tycker alltid du är duktig och kämpar, även om jag inte vet hur det går med din vikt just nu, men det är skönt i såna fall om du kunnat lägga den fixeringen på hyllan... ; )

Jag förstår hur du menar med det där med uppskattning, man får sig hela tiden tankeställare om hur bra man egentligen har det i alla möjliga sammanhang. Och även om Alex sent om sides fick sin diagnos så var det en skön känsla när han väl fick det, då kände jag mig mindre misslyckad som förälder...för det var klart jag tog på mig skulden till varför mitt barn inte var som andra...men den tiden är förbi och det är såååå skönt... =)

Att ryggen ska vara så envis, finns det ingen behandling som skulle hjälpa, som att gå till en bra kiropraktor eller nåt? Anti-inflamatorisk medicin (typ voltaren, declofenac) eller nåt?
Usch tycker synd om dig, att det blev så långvarit, hoppas du känner dig bättre efter kortis-vilan.

Ha en bra dag!!!
Bamsekram <3 <3 <3

Tanja, 30+ sa...

Hej Vännen!

Nu har jag äntligen en lite bättre blogg, o jag LOVAR härmed att bli bättre på o skriva. hoppas du fortsätter m dina härliga kommentarer där istället!!

Kram

Sussi sa...

Fullt ös som vanligt, har inte ryggen bilvit helt bra ännu? Då kan det INTE bara ha varit ett ryggskott.
Nu ska jag packa, ska bli så skönt att komma iväg!
Kram och ha det gott kämpa på nu så kommer mera minus på vågen.
Sussi

Photo by Maria sa...

Dumma rygg.. Hoppas den snart är bra.. Perfekt att gå med stavar..

Vet du att du inte behöver skriva det i word utan kan skriva det här direkt utan att publicera det så ligger det kvar, det sparas ju under tiden man skriver.. Bara ett tips ;-)

Ha nu en bra kväll och natt..

Kram
Mia

spiderchick sa...

sv. Skönt att du förstod, blev lite orolig att jag kanske får ett gäng arga päron på mig pga av det uttalandet. Inget får ju vara jobbigt med ungarna vettu, allt ska vara guld och gröna skogar ;)

Tanja, 30+ sa...

Va fint vännen!! Nu kan ju snart julkänslorna komma!!!

Kram!