fredag 13 november 2009

Dåligt samvete

Äntligen kan jag sitta igen! Iaf korta stunder… Men det går åt rätt håll så jag ska inte gnälla. Faktiskt att jag har klarat mig riktigt länge, tror det är minst 2,5 år sen sist jag hade ryggskott! Och som jag var sjukskriven med för den delen. Ändå får jag dåligt samvete! Över att Göran får ta allt, och över att jag har sjukskrivit mig. Även fast jag aldrig hade gått tillbaks till ett ”vanligt jobb” än, så får det nog räcka nu! Tror inte Göran håller med mig, men mitt samvete vill göra rätt för sig, liksom. Bara jag är försiktig så ska det nog gå med Görans hjälp. Han kan ju styra sitt jobb lite, så jag får hjälp med det jag fortfarande inte fixar. D.v.s. rätt mycket…

Men tänk vilken tur att vi är två! Hur i hela friden skulle det gå annars??? Nä, det skulle det inte! Men jag undrar hur ensamstående fixar livet ibland. Okay, dom flesta har väl nån som kan rycka in, men ändå!!!

Och gissa om jag saknar att sitta här vid datorn!... Mest på morgnarna, med min morgonstund, kaffe, fb och bloggläsning. Men på morgnarna kan jag fortfarande inte sitta, så jag STÅR och dricker mitt morgonkaffe! Men såhär frampå förmiddagen kan jag sitta små stunder iaf, så man får ju vara glad över det! För det är rätt tröttsamt att bara vanka runt…

Men tack alla goa rara läsare som har saknat mig! Så glad jag blev när jag kom hit och såg alla kommentarer! Glad att ni bryr er om mig och saknar mig och glad över tips och att vänners vänner hälsar! Tack jättemycket!

Som lite svar på några frågor så, nä, jag käkar väl Ipren och gör mina ryggövningar, mer är det inte. Spikmatta har jag inte testat, men jag kan inte ligga på rygg så det är nog rätt kört. Jag har lite svårt att ligga, och sitta, överhuvudtaget just nu, så det går nog inget vidare med massage heller. Tror nog det ger sig så småningom, med hjälp av övningarna och rörelse.

Nåja, nog om det! Snart är jag igång igen, jahadå! Sandra har mått bra och vi kunde vara med på mötet, både Göran och jag, men eftersom jag inte kan sitta så länge så berättar jag mer om det senare, för nu är det dax att vanka runt lite igen.

Ta hand om er!
Kramen!

5 kommentarer:

Skalmans mamma sa...

Så skönt att det är lite bättre! Ryggproblem är verkligen inte att leka med...
Kram och trevlig helg!

Sussi sa...

Ajaj,snart är du bra igen och kan sitta.
Gå kan du göra hoppas jag, så det är väl bara att trava på.
Kram
Sussi

Jesus Present - Fyrbåkenbloggen sa...

Oj, har du ryggskott vännen! Stackars dig, det är hemskt, jag känner igen detta att inte kunna sitta, utan bara kunna vanka omkring. Men snälla, du får inte ha dåligt samvete, du har ju bett om detta, du kan ju inte hjälpa att du har blivit drabbad!

Jag ser att du fått många goda råd i kommentarer men jag berättar ändå om en sak som har hjälpt mig mycket. Precis där som det gör som mest ont har jag lagt något riktigt hårt under, t.ex en plastpåse på bak-kaveln och lägga den där. Sen ska du trycka den ondaste delen av ryggen mot kaveln och då ska det börja bilda kroppens eget "morfin" just omkring det stället. Först gör det ont och sen lättar det. Orkar du inte ligga på kaveln så lägg den intill en vägg och tryck emot med ryggen. Men det är ju inte säkert att det är lika för oss två. Sen har apoteket ett plåster som är indränkt med ett liniment byggt på cayennpeppar. Man kan klippa till det i olika stora bitar och det ska sitta på i minst 4 timmar. Gör att blodcirkulationen sätter fart runt det onda stället och ger en kraftig värme där. Tror det heter "Värksam". Men detta bara om det är en muskel som sträckt sig osv. Om man har inflammation ska man inte ha värme. Önskar dig snar läkning och sänder en mega stor krya på dig kram!
Myrra.

agneta sa...

Hej! Inte ska du ha dåligt samvete, var rädd om dig i stället så att du fortare blir bra!
Kryapådig-kramar Agneta F

Okki sa...

Snubblade in här av en händelse.
Har en autism diagnos på min älskade 18-årige son.
Jobbigt när man är sjuk, man vill ju att allt ska flyta på som vanligt ändå.
Tur att du har din man som kan ställa upp.
Här hemma är det katastof när det händer att jag blir krasslig.
Styrkekramar Okki