Lugnt

När vi visade ”vänta-kalendern” jag skrev om häromdagen för Sandra, så blev hon mycket lugnare. Visst längtar hon, men hon tjatar inte lika mycket. Innan vi tog fram kalendern så var det första Sandra sa på morgnarna att vi skulle säga till när hennes assistent skulle komma. Sen var det gnäll-tjat mest hela dagarna, och det sista hon sa på kvällarna.

Nu kan hon säga andra saker och nämner bara lite då och då att hon ska dra bort en lapp varje morgon, och när dom är slut då kommer assistenten igen. Det är jätteskönt för oss att slippa höra tjatet, men framförallt är det skönt för Sandra som får det tydligare och inte behöver stressa upp sig.

Det råkade bli ett tre veckors uppehåll så det är ju inte så konstigt att damen påverkas. Hon har dessutom svikits lite för många gånger i sitt liv för att känna sig trygg med det vi säger. Kommer folk verkligen som dom lovat? Hur ska Sandra kunna veta när vi inte kan förklara skillnaden och orsakerna till att folk försvinner ur hennes liv?

Det är ju inte bara personal som har försvunnit genom åren, utan även hennes släktingar som tyckte så mycket om henne när hon var liten…

Nåja, det är som det är och vi har bara att försöka hantera det så bra vi kan. Nu är det lugnare i alla fall, och det känns otroligt skönt.

Idag ska vi ha möte dagen lång, så det kommer bli en lite tråkig dag för Sandras del. Eftersom det bara är Göran och jag som jobbar, så får vi turas om att möta och assistera bäst vi kan. Det blir ju inga större aktiviteter utan vi får försöka roa damen med lite sånt som inte kräver så mycket planering och stök. Det ska säkert gå bra.

Imorgon är planen att vi ska grilla. Vi har ju grillat flera gånger redan, men inte ”på riktigt” så som Sandra förknippar med att grilla. Att sitta ute och äta riktig mat. Det är bara att passa på när vädret bjuder på ”nästan sommar” 😊

Jag avslutar med en länk. Det är Anna som undrar undrar vart jag har hittat strumporna i det här inlägget, och dom finns HÄR.

Må så gott alla som kikar in hos mig!

.