Jag
skrev att jag kanske skulle komma med goda nyheter i det här inlägget, men
beskedet dröjer lite så jag väntar med det. Istället skriver jag om läget just
nu, så hoppas vi att det väntade beskedet blir bra när det väl kommer.
I
tisdags var det en mycket bra dag för Sandras del. Hon var pigg och glad och vi
var och sparkade fotboll vid en plan i närheten. Sandra älskar bollar och har
ett väldigt bra bollsinne, så vi höll på ett tag och damen sprang runt en hel
del.
Eftersom
hon sällan vill att roligheter ska ta slut, så tog vi en liten promenad innan
vi gick hem efter fotbollsmatchen. Sandra var på bra humör och piggelin mest
hela dagen.
I
onsdags skulle vi ta en liten promenad till aktivitetsparken, en träningspark
för vuxna som ligger inom rimligt avstånd från oss. Sandra älskar att ”springa
runt” där, men den här gången var humöret inte på topp och hon tröttnade
direkt. Då slog det mig att hon ju måste vara trött i benen, och kanske rentav
ha träningsvärk, efter allt springande dagen innan. Hon är ju trots allt
väldigt otränad fortfarande.
Så
jag satte mig bredvid henne och pustade tillsammans med henne en stund. Då
försvann ilskan och övergick i bara pust och stön med gladare humör. Jag
frågade om vi skulle ta en sväng med rullstolen istället, så hon fick sitta och
vila i den, och det var en bra idé tyckte Sandra.
Igår
var all ork väck. Sandra vaknade efter en rejäl sovmorgon och var grå i
ansiktet. Efter att ha testat lite låsningar på assistenten somnade hon om i
soffan. Frampå eftermiddagen fick hon i sig lite mat och vi tänkte att det
började vända, men när det var dags att duscha så kom maten upp igen. En vända
till med mat som kom upp hann vi med innan Sandra somnade för natten.
Idag
(eller inatt, snarare) vaknade jag klockan tre, och hann nästan klart det här
inlägget innan damen vaknade halv fem efter att ha sovit bra hela natten. Men
nu har jag annat att göra.
Må
fint!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar