Igår
ville Sandra baka, och det passade bra så jag gjorde en deg på fm. Men när det
var dags för henne att rulla frukostbullar och lägga på plåten vände friden
till kaos. Så som den gärna gör när tålamod och ork tar slut, eller mina
förberedelser är otillräckliga.
Det
är ju jag som ska se till att det funkar, och igår misslyckades jag. Sandra
stod på toaletten och skrek så hon nästan kräktes och jag tjurade ut som en
barnunge. Suck. Men efter en del utbrottande så blev bullarna rullade i alla
fall, och resten av dagen flöt på utan några fler utbrott.
Idag
ska vi följa det planerade schemat igen, efter tre veckors uppehåll. Sandra är
överlycklig att väntan är slut och assistenten här igen.
När
vi bara har en extern assistent så blir det så stort för Sandra varje gång hon
kommer, och den där strukturen är svårare att hålla. Det påverkar förstås, och
gör Sandra mer skör än vanligt. Vi kan ju inte göra något åt det, men hoppas
att vi inom kort kan få lite mer ordning, i alla fall fasta dagar i veckan,
även om det inte är alla dagar.
Jag
fick ett hoppfullt mail igår, från vår handläggare på kommunen. Det är så
mycket gammalt som sitter kvar i mig, men vi pratade om det igår kväll, Göran
och jag, att vi måste se med öppna sinnen på det vår handläggare gör. För han
har faktiskt varit bra hittills.
Men
han har samma chef, och hon har ställt till det rejält tidigare, så det är inte lätt
att inte tro att det finns nån baktanke med allt. Hursomhelst så jobbar han på
i bostadsfrågan, och vem vet… Rätt vad det är så kanske många felaktiga
pusselbitar byts ut.
Nu
är det full rulle som gäller hela dagen. Ha det fint!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar