lördag 14 januari 2017

Eloge till mig själv

Det blev ju en del akuta åtgärder över förra helgen här, med det nya schemat som assistenterna fick läsa på innan dom började jobba i måndags. Jag måste säga att dom fixade det otroligt bra, trots att jag inte träffade dom och kunde visa, utan bara hade skriftlig information åt dom.


Sen måste jag ju sträcka på mig själv också. Ingen tackar eller ger mig nåt beröm nån gång, så jag får ju göra det själv! Bra planering och bra instruktioner av mig :)

Ja, jag hade ju fått tips av pedagogen, så hela äran ska jag inte ta på mig. Men det var ett digert arbete jag gjorde förra helgen, så jag tackar mig själv för ett mycket bra jobb. Det var ju förstås för Sandras skull, annars hade jag inte ansträngt mig när jag faktiskt behöver vila från sånt.

Frågan är ju vem som ska göra sånt i framtiden, eftersom det tydligen inte är assistansansvar? En utomstående Godman kan ju inte sätta sig in i anpassningarna så mycket som krävs för att kunna anpassa rätt. Jag har väldigt svårt att tro att en utomstående Godman skulle ägna halva fritiden åt att planera och tillverka scheman, eftersom en Godman inte har den typen av anställning och inte får lön för sitt uppdrag. Fungerar inte den biten så kan inte Sandra ha assistans utan vi måste leta andra alternativ. Är det möjligt att ha för stora svårigheter för att kunna ha assistans? Assistans bygger på delaktighet, men för att Sandra ska kunna vara delaktig så krävs det god planering... Om någon läsare känner till hur andra löser sånt här, så tar jag gärna emot tips.


För Sandra var det nya schemat iaf ett jättebra upplägg, och det ska förstås utvecklas efter hand. Inget är bra som inte utvecklas och anpassas efter rådande omständigheter. Nu i början ska alla lära sig upplägget, och Sandra ska komma in i det, eftersom det nya schemat gör att hon är delaktig, vilket hon inte är van vid.

Men hon fattade direkt. För jag är så tydligt och bra när jag visar henne :) Förstår man hur hon tänker och uppfattar saker, så kan man anpassa rätt. Så det nya schemat fungerar klockrent, och Sandra är redan mycket lugnare och mer aktiv i sina egna val än tidigare. Det känns kanon och jag ser fram emot fortsatt handledning av ett proffs. Äntligen någon som jag kan känna stöd av och slippa vara den som alla ska rådfråga utan att jag kan mer än nån annan, egentligen.

Igår kväll, när jag borstade tänderna på Sandra, så sa hon att hon ville välja ”trä halsband” som idag. Wow! Hon planerar och tänker ut inför kommande dag! Det är fantastiskt :) Meningen med allt vi gör ska ju vara att hon ska få en möjlighet att utvecklas framåt, och schema-upplägget hjälper henne i rätt riktning. När jag sen förberedde hennes välja-pärm inför morgonen så satte jag förstås in ”trä halsband” som ett av valen. Det är viktigt att man hakar på när hon utvecklas, annars stoppar man ju allt.


Miss Wattpads mamma undrar om det inte går att rekrytera en f.d. lärare. När vi söker assistenter så väljer vi dom som är mest lämpade och problemet är att det tydligen är väldigt svårt att få tag på folk. Skulle det söka någon f.d. lärare som är lämplig så blir vi förstås glada. Jag tror dock inte man behöver vara lärare för att klara det här jobbet (jag är inte lärare och jag klarar det galant, när jag mår bra).

Men man behöver handledning, sunt förnuft, god vilja och rätt tänk. Och tillräckligt med möten så man hinner prata ihop sig och diskutera problem och lösningar. Det är nog viktigast av allt, för löser man inte problemen så växer dom och tillslut blir det kaos.

För övrigt verkar det ordna upp sig någotsånär på personalfronten kommande vecka, om än tillfälligt. Jag hoppas verkligen att min sjukskrivning inte behöver avbrytas och att jag kan åka till husvagnen när jag slutar imorgon kväll. Vakna nätter och trycket över bröstet är värre igen och jag behöver verkligen återhämtning nu.

Min födelsedagspresent kom igår och jag ser fram emot några dagar att testa den på, tillsammans med mina hälso-promenader som gör att jag sover, och mår bättre. När jag mår bättre blir jag dessutom trevligare, win-win :)


Ta hand om er, det är viktigt!

.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Du ska verkligen sträcka på dig och känna att du gjort ett fantastiskt jobb. Du är så himla bra Nina!!!!! Glöm aldrig någonsin det !❤❤
Kramar

Anonym sa...

Självklart bygger assistans på delaktighet men samtidig så är assistsns så att den är individ anpassad.

I personal gruppen hade vi en arbetsledare som tsm med oss fixade schemat. Men huvudansvar låg på arbetsledaren och att vi andra assistenter engagerade oss.

Ett tag hade vi möte 1-2 gg i veckan.
Ofta tog vi mötena när hon sov på kvällen då vi kunde sitta i annat rum med en baby monitor och alltid i beredskap om natten behövde snabbt komma in till hen.

Ett schema kunde se ut så här.

Dag Dag

Mat Mat
Kläder kläder
prommenad sinnenashus
mat mat
stå tränning vila mata
mat mat
Prommenad prommenad
sova sova

Vi hade hos denna kund när det var en tuff period inlaggt i våra personal scheman. Möten inplannerat 2 gg i veckan. Ofta skrevs det som utb och då fick vi även lön.

Ibland om det var riltigt kris kunde hela personal styrkan få akut sms om att nu har jag akut gjort en förändring av x sak.

Så beroende på hos vem du jobbar är personligassistans inte ett 8-5 jobb
Utan ett jobb där du när allt flyter vet att dina lediga,dagar inte bryts.
Men att om något krisar kan du bli inringd.

Vissy du har dygnsvila men den har jag och många kollegor fått smita runt för att ställa upp.

Så ja hos vissa brukare är det mer ett heldygns jobb där både vänner och familj får stå åtsidan,där man under storhelger får komma överens om vem kan offra sig i år och tänka sig att inte få fira med sin familj?

Just det kom på.

Dagligverksamhet är inget måste om Sandra bor bra.

Brukaren jag jobbade hos hade det inte.
Men som du ser ovan hade vi rutat in dagarna.