fredag 13 januari 2017

Man fyller inte jämnt jämt

Vi brukar inte fira så mycket i vår familj, eftersom det mest ställer till med oro. Så nåt större kalas har det inte varit sen jag fyllde jämnt för 20 år sen. Den här gången berodde det både på att Sandra inte fixar fester och att jag inte hade orkat. Men man kan ju fira ändå, på ett sätt som passar bra, och det gjorde vi.

Jag har ju tappat lite lusten till det mesta. Och jag är ganska trött på att vara den som inte får tappa nån lust, utan helatiden ska uppmuntra andra när jag själv behöver lite uppmuntran. Så det var väldigt bra för egot att fylla jämnt, faktiskt.

I början av veckan var jag till vc, och där blev jag fortsatt halvtids sjukskriven. Det var ganska väntat, även om jag har mått lite bättre på sistone. När jag ändå var i närheten av ”hemma på jobbet” så svängde jag förbi och tömde brevlådan. Det gjorde jag ju alldeles rätt i, för där låg ett par överraskningar till mig, minsann.

Min vän B har målat den här otroligt fina tavlan av Sune-bulan.
Visst är hon fantastiskt duktig?! (Originalet finns på Sunes fb-sida)

Av min stora stöttepelare H fick jag en massa må-bra
inslaget i en fin låda.

Jag fick också skönsång av fina L per telefon, och när jag kom hem igår hade det kommit blombud från assistansbolaget och fler kort. Sandra och assistenterna hade också gjort ett jättefint kort åt mig, och jag blev alldeles tårig.


Min present från Göran, förutom en fantastisk dag, är en ny kamera. Men pga strul med PostNord så hann den inte komma i tid, men den är påväg iaf. I övrigt såg dagen ut så här:

Hummer och champagne i förtältet

Restaurangbesök med trerätters

Potatisgratängen serverades i en form, men jag la på den innan fotot togs

Glassen var hemmagjord och med öl-smak. Jag var ju bara tvungen att prova!
Som tur var så smakade inte glassen öl...

En Irish ville jag absolut ha, så det fick bli två efterrätter :)


Med tanke på att jag inte själv har orkat uppvakta eller ens uppmärksammat andra på ganska länge så måste jag säga att det som berörde mig mest var att jag har vänner och make kvar, och att dom står ut. Tack!

Sen kom det lite andra, mindre trevliga överraskningar på min födelsedag. Den redan underbemannade personalstyrkan är nu ännu mer underbemannad, så mitt eget mående måste förträngas på obestämd tid.

Ska det funka med assistans för Sandra i fortsättningen så måste det läggas krut på att söka folk nu. Det går inte att bygga Sandras framtid på akut-insatta vikarier, och det måste vara en stark grupp som pallar för trycket. För tryck är det mest hela tiden, även om det inte behöver vara kaos när allt är ikapp sig.

Vi får väl se om och när jag, och även Göran, kan börja tänka på oss själva lite igen. Och om vi står på benen till dess.

Jag är tacksam över att jag hann få den finaste födelsedagen, och att jag passade på att njuta av den.

Var rädda om er!

.

4 kommentarer:

Annelie L sa...

Är så glad över att du fick en så fin födelsedag, men samtidigt väldigt ledsen över att ni har det så kämpigt. Du borde som alla andra ha rätten att vara sjukskriven och bli frisk.
Kram och kärlek til dig och hela din fina familj ❤

Birgitta sa...

Du var väl värd en egodag på din födelsedag och all omtanke. Den som hela tiden har tid att tänka på sig själv är inte den som behöver uppmuntran mest! Du uppmuntrar ju andra hela tiden. Kram till dig/er och Sunebulan.<3

MIss Wattpads mamma sa...

Nu kommer kanske en långsökt tanke, det finns ju en hel del lärare som lämnar yrket skulle det vara läge att rekrytera en person med hum om pedagogik som får "lära ut" i ett litet sammanhang.

Anonym sa...

GRATTIS!
Annette