söndag 15 januari 2017

Återhämtning som inte hinner ifatt

Krisen uteblev för den här gången och jag kan fortsätta vara halvtids sjukskriven. Vi är ju fortfarande underbemannade, och saknar vikarie, men jag ska nu bli lite strängare mot mig själv, och låta bli att jobba halvt ihjäl mig på helgerna. Det blir mycket att hinna på kortare tid, och det funkar verkligen inte.

Jag klarar ju inte av arbetsuppgifterna ordentligt nu, och det drabbar förstås Sandra. Som tur är har hon en bra period, iallafall på helgerna, så hon fixar lite fel utan att det blir katastrof för henne. Men det rör till det när hjärnan inte fungerar som den ska, och det är jobbigt att göra fel helatiden.

Jag glömmer vilken dag det är, tappar ord och säger fel ordning på Sandras schema. Tack vare att vi nu har ett mycket bättre schema, som hon lättare har översikt och koll på, så går det ganska bra ändå, men är ju förstås inte bra. Jag skulle behöva vara sjukskriven på heltid, men det funkar liksom inte när vi är underbemannade. Det skulle drabba Sandra och Göran, och det känns ju inte så avkopplande, precis.

Jag skulle faktiskt behöva vara hemma en vecka, ensam. Eller iallafall utan Sandra och assistenter. För att hinna ikapp med lite vanligt hemma-fix. På skrivbordet hade jag stora högar med halvfärdigt ”det tar jag när jag hinner” som jag har betat av ganska duktigt så fort jag har kommit åt. Att vila är inte vilsamt om man har massa måsten som hänger över en.

Men assistenterna hjälpte till bra med städningen förra veckan, och det är vi väldigt tacksamma över. Vi kan ju inte vara hemma när vi är lediga, och när vi jobbar hinns som sagt inte allt med. Det är inte ett dugg konstigt att jag mår som jag gör, och det är synd att det inte finns några lösningar på min återhämtning. Vi måste ju komma framåt, för det här går inte längre.


Nu ska jag försöka ta hand om mig ordentligt i veckan. Först ett tandläkarbesök för att laga en avbiten tand, och så är det ett möte som jag har en del aningar om, men jag ska försöka passa på att bli frisk på dom tider jag har, för sjukskriven är inte lätt att vara. Det ska iaf bli bra fotoväder och jag har en ny kamera. Perfekt må-bra-kombo!

.

2 kommentarer:

Bellan sa...

Åh, vad jag känner igen det du skriver här.....

Kramar om i massor <3
//Bellan

Anonym sa...

Här hos Hanna har vi nu 5 (tidigare 6) fasta tjänster plus en - två vikarier som kommer var tredje vecka och vid ledigheter,det ligger vakanta pass i schemat där.
Om en blir sjuk går det bra,om två eller fler blir sjuka får övriga jobba mycket för vi kan inte vara så många att det täcker upp allt.
Senast före jul körde det ihop sig,först blev en sjuk,sedan en till och en var ledig för att flytta då körde vi dygnspass för det funkar bäst i såna lägen.
Självklart ställer jag alltid upp...i värsta fall har jag sagt så "flyttar" jag in hos Hanna tillfälligt (om alla utom jag skulle få magsjuka eller nåt).Det viktiga för Hanna liksom för Sandra är ju att det måste vara känd personal,det går inte att bara ta in en okänd.
Hoppas verkligen det löser sig med Sandras boende snart,hon behöver ju tid att bli van med det och ni behöver tid för återhämtning.Jag tänker att när man lever med autism är man aldrig helt avslappnad,man måste ju vara flexibel och tillhands och anpassa sig själv hela tiden.
Skriver i det andra inlägget om pedagogiska upplägg.
Sköt om dig!
Annette