måndag 23 januari 2017

Det underlättar att vara medveten

Det är som jag har gröt i hjärnan. Kroppen kör på och jag tycker själv att jag är väldigt effektiv vissa stunder, men jag får liksom inget gjort. Tankarna hänger inte med och om nåt kommer emellan tappar jag fokus direkt.

Från att ha varit den som haft stenkoll på fler saker samtidigt och haft ordning på både tankar och planering, till att bara glömma och missa mest helatiden. Det är skitjobbigt när livet kräver att man måste vara alert.


Ni vet känslan av att vara påväg för att hämta/göra nåt, och plötsligt är det bara borta. Man minns inte vad man skulle hämta/göra, utan måste gå tillbaks och börja om för att komma på det. Jag tror alla har upplevt det mer eller mindre, särskilt i lite stressade perioder.

Men när det händer helatiden. Och när det inte hjälper att gå tillbaks och börja om. När man på allvar börjar fundera på om det är Alzheimers eller nåt. Fast förnuftet säger att det är helt normalt i min situation, så jag är väl inte orolig precis. Men tankarna finns där, tänk om det är nåt annat än stress…

Det är inte så mycket jag klarar ordentligt längre. Antingen missbedömer jag tiden och blir superstressad, eller så glömmer jag detaljer som gör att allt misslyckas i slutändan. Eller så glömmer jag helt enkelt vad jag håller på med, och börjar med nåt annat jag fick syn på.

Det är inte bara närminnet som sviker, utan jag kan glömma saker som alltid varit. Vart nånting finns, t.ex. Eller i vilken ordning jag ska göra nåt, eller hur man gör nåt som jag förut gjorde utan att tänka alls. Att Göran ens står ut är ett under. Men att vara medveten hjälper oss båda att förstå och ha överseende. Jag kan tala om hur det känns och vad som händer, istället för att bli stressad, frustrerad och arg. Och när Göran får veta hur jag känner så är det lättare för honom att ta hänsyn, istället för att han blir utskälld utan anledning.


Om vi bara tar det lugn, så funkar det ganska bra. Det viktigaste nu är att inte Sandra påverkas för mycket, och det har vi lyckats bra med hittills. Hon har haft ett par sköra dagar då hon oroats över rådande omständigheter, men igår var hon lugn igen. Idag tänkte jag försöka baka med henne.

Det verkar väl kanske som att utmana ödet, men det är mycket noga planerat och förberett. Sandra måste ha något att göra för att må bra, och det är ju roligare för mig också, att göra nåt vettigt av dagarna. Så länge det är väl planerat, förstås.

Vi är ju två, så jag kan i lugn och ro förbereda degen innan lunchen som bara är enkla rester idag. Sen får Sandra baka ut ”matbrödsbullar” efter maten, om hon vill välja baka ur sin välja-pärm. Jag är ganska säker på att hon väljer det, och gör hon det inte så är det ju enkelt att baka ut brödet själv, medan Göran roar Sandra med det hon isf väljer istället.

Annelie undrar vart Sandras foto-intresse tog vägen. Jag vet inte om hon har ett fotointresse, precis. Hon tycker det mesta är roligt och att fota är en sak av andra. Men allt hon ska göra hänger på omgivningen, så det är vi runt henne som måste planera fram det hon ska göra. Är det ingen som laddar hennes kamera och ger den till henne så blir det inget fotograferande för henne…

Planerar man inte hennes dagar så sitter hon mest och klipper. För hon är beroende av en bra planering. Det är alltid omgivningens ansvar att hon får bra dagar.



.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Nu syns det verkligen
varför du egentlige skulle vara sjukskriven.
Men det är bra att ni är medvetna om hur du mår så Göran kan ha förståelse för att saker inte fungerar som det brukar för dig.
För nog har du rejäla symtom på stress.. försök vara rädd om dig❤
Kramar om och tycker om ❤

Anonym sa...

När jag fick en livskris bland annat pga att min dotter fick en oväntad diagnos så var det en klok kvinna som sa till mej att "du kan aldrig leva din dotters liv hur du än försöker å du kan inte veta/känna hur hon upplever sitt handikapp så det är ingen ide att du lider i hennes ställe" å det hjälpte mej lite att med tiden sluta grubbla på hur hon skulle klara sej å hur jag skulle kompensera för hennes problem.