Det går framåt

Det har hänt en del här och jag tänkte försöka redogöra för lite av det. Sen finns det saker jag inte kan skriva om av olika anledningar, och annat som jag behöver veta lite mer om innan jag delar med mig av det.

Jag har haft bra disciplin på mig själv och varit ute mycket, vilket har gjort att jag mår bättre. Jag behöver inte ta några piller iallafall och trycket för bröstet har lättat. Jag kan verkligen rekommendera dagsljus och motion för både fysisk och psykisk hälsa! Det svåra är ju att ta sig för något när man liksom har kommit dit att man inte orkar nånting och inte har någon som helst lust överhuvudtaget. Men bara gör det ändå! Efter en vecka går det lättare.

Min fristad

Nog om mig. Jag har ju inte kunnat släppa det tag jag skulle behöva släppa, men det går framåt och ser ljusare ut nu än på länge. Nu finns det en planering, ett schema och en pedagog till hjälp. Nu gäller det ”bara” att verkställa och genomföra. Helst igår. Iallafall schemat är viktigt att få igång så fort som möjligt, det är redan försent, liksom.

Första mötet med pedagogen hade jag igår, och hon fick en hel del tankar bara genom att prata med mig. Hon börjar med att testa Sandras nivå och ge assistenterna en grundläggande utbildning. Sen ska hon handleda och assistenterna ska genomföra. Med rätt personer på rätt plats blir det bra, och jag har goda förhoppningar.

Sen ska Göran och jag träffa LSS-handläggaren för vidare planering vad det gäller ”annan särskild anpassad bostad” vilket innebär en egen bostad, anpassad efter Sandras behov (dom behov som är nödvändiga för hennes välmående) där hon bor och har sina assistenter kvar.

Vart det leder vet vi inte än. Vi har bara fått veta att kommunen har 6 månader på sig att verkställa. Men, vi vet ju också hur dom jobbar så dom har säkert ett par baktankar som dom undviker att berätta. Jag säger inget förrän jag ser det och vi ger iallafall den här lösningen en chans.

Funkar inte det här så måste vi hitta alternativ, det kan vemsomhelst räkna ut. Vi måste få Sandra oberoende av oss föräldrar innan vi dör, så är det.

Ta hand om varandra!

.