tisdag 16 december 2014

Snabbladdning

Här har vi strul med det mesta som kan strula, och lite till. Men nån gång blir det väl ordning i oredan. Jag ska försöka fokusera på lite vanlig vardag, så inte bloggen glöms bort alldeles. Tack till er som läser fortfarande, och tack för kommentarer både här och där.


Igår morse blev det en del ändringar i planeringen, så jag körde Sandra till korttids först på eftermiddagen. Vi är så tacksamma över ett toppenfint korttids som verkligen försöker avlasta oss så gott dom kan, trots en korkad chef… Så länge det varar. Just nu vet vi faktiskt inte nånting om nånting, men vi har iallafall korttids beviljat ett år till, så det kan ju inte chefen ta ifrån oss, även om hon verkar göra sitt bästa för att rasera vårt liv.

Jag har väl varit irriterad länge, och det är klart, det är svårt att det inte läcker ut här. Men nog om det nu! Sandra tog förändringen igår riktigt bra, faktiskt. Det var otroligt, för vi hade förberett henne noga på en del andra nyheter, och hon var både förväntansfull och inställd på det. Att vi sen var tvungna att ändra planerna i sista stund, hade kunnat bli katastrof.


Men hon fixade det, tack vare att jag kan hantera henne så bra, måste jag ju säga. Jag vet exakt hur man måste lägga fram såna här förändringar för att hon inte ska få stora utbrottet. Vilket hon iofs kan få ändå, men igår gick det bra, som sagt.

Sen blev det en massa timmar väntan för henne, men det gick också bra. Sandra älskar sina ”nygamla” skola-filmer, så dom roade henne hela dagen och när det väl var dags att åka blev hon bara glad. Skönt när saker flyter på J

Vi passar på att njuta av ledigheten så länge den varar och idag ska vi inte göra nånting. Vi skippar t.o.m. dom vanliga ”måstena” som städning och veckohandling. Det är tur att vi inte kan fira nån vidare jul, för det finns varken ork eller tid, men jag ska nog försöka lägga in lite sill idag.


Imorgon är det ett viktigt möte med assistansbolaget och Försäkringskassan. Det känns lite halvjobbigt när jag är så här skör och trött som jag är nu, för jag bryter liksom ihop så lätt. Jag hatar verkligen att tårarna envisas med att komma, fast jag försöker tänka på annat.

Bästa korttids hade egentligen ingen möjlighet att rycka in imorgon, men ååh, vad vi är tacksamma över hur dom hela tiden försöker så gott dom kan. Dom pusslar ihop dagen med personer som är trygga för Sandra, så vi hinner ha vårt möte innan vi måste hämta henne. Tack snälla, bästa korttids för det!


Annette ville gärna veta hur jag löser det där med lådorna, som jag skrev om sist. Troligtvis målar jag insidorna, eller nåt. Just nu är vårt största problem att inte krascha, för då finns det ingen som kan hjälpa Sandra att överleva. Så resten får liksom vara så länge, men det är inget problem när jag väl har orken att engagera mig i det.

Det får vara allt för idag, och jag hoppas att jag snart är på banan igen. Jag gillar ju att skriva. Var rädda om er!

.

3 kommentarer:

Annelie L sa...

Kramar om och tänker på er ❤️

Tina sa...

Kämpa på nu vännen för nu måste det vända med allt ! Tänker på er mycket <3 kramar

Bellan sa...

Var rädd om dig du också, så gott du kan i er sits! Vi hoppas på bättre tider för er och jag tror det kommer....

Kramar om dig finaste goaste du ♥
//Bellan