Här har vi
strul med det mesta som kan strula, och lite till. Men nån gång blir det väl
ordning i oredan. Jag ska försöka fokusera på lite vanlig vardag, så inte
bloggen glöms bort alldeles. Tack till er som läser fortfarande, och tack för
kommentarer både här och där.
Igår morse
blev det en del ändringar i planeringen, så jag körde Sandra till korttids först
på eftermiddagen. Vi är så tacksamma över ett toppenfint korttids som verkligen
försöker avlasta oss så gott dom kan, trots en korkad chef… Så länge det varar.
Just nu vet vi faktiskt inte nånting om nånting, men vi har iallafall korttids
beviljat ett år till, så det kan ju inte chefen ta ifrån oss, även om hon
verkar göra sitt bästa för att rasera vårt liv.
Jag har
väl varit irriterad länge, och det är klart, det är svårt att det inte läcker
ut här. Men nog om det nu! Sandra tog förändringen igår riktigt bra, faktiskt.
Det var otroligt, för vi hade förberett henne noga på en del andra nyheter, och
hon var både förväntansfull och inställd på det. Att vi sen var tvungna att
ändra planerna i sista stund, hade kunnat bli katastrof.
Men hon
fixade det, tack vare att jag kan hantera henne så bra, måste jag ju säga. Jag
vet exakt hur man måste lägga fram såna här förändringar för att hon inte ska
få stora utbrottet. Vilket hon iofs kan få ändå, men igår gick det bra, som
sagt.
Sen blev
det en massa timmar väntan för henne, men det gick också bra. Sandra älskar
sina ”nygamla” skola-filmer, så dom roade henne hela dagen och när det väl var
dags att åka blev hon bara glad. Skönt när saker flyter på J
Vi passar
på att njuta av ledigheten så länge den varar och idag ska vi inte göra
nånting. Vi skippar t.o.m. dom vanliga ”måstena” som städning och
veckohandling. Det är tur att vi inte kan fira nån vidare jul, för det finns
varken ork eller tid, men jag ska nog försöka lägga in lite sill idag.
Imorgon är
det ett viktigt möte med assistansbolaget och Försäkringskassan. Det känns lite
halvjobbigt när jag är så här skör och trött som jag är nu, för jag bryter
liksom ihop så lätt. Jag hatar verkligen att tårarna envisas med att komma,
fast jag försöker tänka på annat.
Bästa
korttids hade egentligen ingen möjlighet att rycka in imorgon, men ååh, vad vi
är tacksamma över hur dom hela tiden försöker så gott dom kan. Dom pusslar ihop
dagen med personer som är trygga för Sandra, så vi hinner ha vårt möte innan vi
måste hämta henne. Tack snälla, bästa korttids för det!
Annette ville gärna veta hur jag
löser det där med lådorna, som jag skrev om sist. Troligtvis målar jag insidorna, eller nåt. Just
nu är vårt största problem att inte krascha, för då finns det ingen som kan
hjälpa Sandra att överleva. Så resten får liksom vara så länge, men det är inget problem när jag väl har orken att engagera mig i det.
Det får
vara allt för idag, och jag hoppas att jag snart är på banan igen. Jag gillar
ju att skriva. Var rädda om er!
.
3 kommentarer:
Kramar om och tänker på er ❤️
Kämpa på nu vännen för nu måste det vända med allt ! Tänker på er mycket <3 kramar
Var rädd om dig du också, så gott du kan i er sits! Vi hoppas på bättre tider för er och jag tror det kommer....
Kramar om dig finaste goaste du ♥
//Bellan
Skicka en kommentar