lördag 19 juli 2014

Semester-tester

Nu så har jag fått klart inlägget om hur vår vecka har varit. (Svar på frågor jag fått ser ni i gårdagens inlägg) Sandra har ju haft en vecka ledigt, och ni som har följt bloggen vet att vi har haft planer sen tidigt i våras då vi skaffade en husbil som vi skulle ”Sandra-anpassa”

Det är en hel del som är gjort med den, så det skulle fungera så bra som möjligt för Sandra sen. Bl.a. ett sovrum med en dörr som går att stänga, toa- och ”bad”/dusch, bilstereo, tv/dvd, bo-dels-batterier och solceller. För att kunna campa en bit ifrån allt folk, alltså klara oss utan el-plats.


Allt funkade riktigt bra, utom det som är svårast, nämligen toan. (Jag vill ju inte skriva så mycket om den biten, men kan ju berätta att vi för ca 10 år sen inte trodde att Sandra någonsin skulle fixa toaletter, som hon hade riktig fobi för)

Vi får tänka om och försöka hitta nya anpassningar när det gäller toan, för funkar inte den biten så kan inte Sandra campa mer än max 2 nätter. Vi har redan lite alternativa lösningar i våra huvuden, men det gäller ju att det ska funka i praktiken också. Det är inte plättlätt att bygga om en husbilstoa bara sådär. Men vi måste försöka få den så lik en vanlig toa som det bara går. Sen håller vi tummarna och gör ett nytt försök.

Nåja, nog om det. Jag ska berätta hur veckan har varit, förutom den detaljen. Sandra fick veta att vi skulle åka med husbilen så sent som samma morgon (i måndags). Allt för att hon inte skulle hinna stressa upp sig och inte kunna sova natten innan. Gör vi så, så brukar glädjen över det vi ska göra sitta kvar tills vi kommer iväg. Berättar vi tidigare hinner det bli oro, gnäll, låsningar och utbrott.

Nu slapp vi inte utbrotten för det, men vi hann iallafall iväg med glada miner hos hela familjen. När det var dags för första rasten kom första utbrottet också. Men Göran och jag ställde oss utanför tills det blåste förbi och sen gick det ganska bra resten av den dagen.

Ja, efter omständigheterna då. Så klart blir det mer oro och skörhet på ett sånt här äventyr, konstigt vore det ju annars. Men vi försöker hålla våra rutiner så gott vi kan, och husbilen har tillräckliga utrymmen så vi inte behöver komma för nära i kritiska situationer.

Den första natten var ju förstås spännande och damen sov nog inte en enda blund. Trots det gick tisdagen bra, vi misstänkte att hon var för trött för att orka bli arg ;) Sen var vi ju extra på alerten, förstås, vilket är ett måste om det inte ska gå åt skogen.


Följande nätter sov vi på, och det hjälpte ju till för att få dagarna att fungera sen. Det var bara Sune som tyckte att klockan fyra på morgonen var en bra tid att jaga fåglar på. Eller, kasta sig mot alla fönster och takluckor när han hörde fåglarna iallafall.

När han hade väckt hela familjen gick han och la sig...

Vädret var fint (vilket tyvärr innebär mer folk) och nästan lite för varmt för vissa av oss. (Sune och Sandra). Men ett par promenader med hjälp av rullstolen blev det, och en del glass, förstås.


Sandra ville ha en glass som hette ”Valpen” och liknade en hund. När jag beställde den var öronen slut, men jag är ju van att snabbt hitta reservplaner så jag sa till ”glasstjejen” att hon kunde ha sönder en strut och göra öron av. Och det gjorde hon så gärna. Tack för den räddningen J


Sandra var helnöjd och har pratat om den där ”valp-glassen” med ”rån-öron” flera gånger om dagen sen dess.

Ja, det har varit bra dagar, måste jag säga. Nu hoppas vi bara att vi kan lösa toa-problemet också, så kan vi semestra med Sandra i husbilen även i fortsättningen. Nåt måste vi göra när hon är ledig mer än en helg, och det är inte så lätt när en av hennes största svårigheter är ”för mycket folk”

Vore det inte för alla människor så fanns det en hel del roligheter som Sandra skulle gilla. Ja, nästan allt som andra gör på somrarna. Badstranden, Gröna Lund, Astrid Lindgrens värld, restaurangbesök, marknad, promenad… Så, det vore ju bra om vi lyckades anpassa husbilen, så Sandra iallafall har nånting som hon klarar utan att må dåligt på kuppen.

På vägen hem blev det Mc:Donalds-mat och trötta utbrott, och väl hemma fick vi tassa på tå tills damen kom tidigt i säng. Mycket trött, men mycket nöjd med sitt äventyr.


Helgen kommer att bli väldigt lugn så krafterna hinner återvända inför korttidsvistelsen kommande vecka.

Må så gott!

Vi fick ett litet snabbesök också.
Birgitta kom och sa hej, och hade målat den här fina tavlan till Sandra.


.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så skönt det ser ut att sova i husbilen!
Det är väl inte oväntat antar jag,att inte all anpassning skulle bli klart på en gång så att säga.
Har ingen aning om på vilket sätt Sandra har svårigheter när det gäller toalett men flikar in en tanke - om ni använder bild på toastol kanske det behövs en särskild bild på "husbilstoastol"?Bara en idé jag fick.
När det gäller besök på ställen där det brukar vara fullt med människor har jag ibland lyckats få till Hannas besök under tid när nästan inga andra är där,ibland kan man få specialvisning också faktiskt om man frågar (under lågsäsong då förstås).
Ha det bra!
Annette

Anonym sa...

Det är inte lätt att hitta rätt och lagom anpassningar alla gånger, speciellt inte när det är första gången man gör något.

Jag är så otroligt imponerad av hur ni alltid lyckas så bra med all förståelse och anpassning kring Sandra och hur ni lyckas klura ut vad som stör henne och kan göra om på ett bra Sandra-sätt.

Vilken jättefin tavla Sandra fick.

Fina bilder som alltid och vilken blick Sune har ;)

Kram fina, saknar <3