Nu så har
jag fått klart inlägget om hur vår vecka har varit. (Svar på frågor jag fått
ser ni i gårdagens inlägg) Sandra har ju haft en vecka ledigt, och ni som har
följt bloggen vet att vi har haft planer sen tidigt i våras då vi skaffade en
husbil som vi skulle ”Sandra-anpassa”
Det är en
hel del som är gjort med den, så det skulle fungera så bra som möjligt för
Sandra sen. Bl.a. ett sovrum med en dörr som går att stänga, toa- och
”bad”/dusch, bilstereo, tv/dvd, bo-dels-batterier och solceller. För att kunna
campa en bit ifrån allt folk, alltså klara oss utan el-plats.
Allt
funkade riktigt bra, utom det som är svårast, nämligen toan. (Jag vill ju inte
skriva så mycket om den biten, men kan ju berätta att vi för ca 10 år sen inte
trodde att Sandra någonsin skulle fixa toaletter, som hon hade riktig fobi för)
Vi får
tänka om och försöka hitta nya anpassningar när det gäller toan, för funkar
inte den biten så kan inte Sandra campa mer än max 2 nätter. Vi har redan lite
alternativa lösningar i våra huvuden, men det gäller ju att det ska funka i
praktiken också. Det är inte plättlätt att bygga om en husbilstoa bara sådär.
Men vi måste försöka få den så lik en vanlig toa som det bara går. Sen håller
vi tummarna och gör ett nytt försök.
Nåja, nog
om det. Jag ska berätta hur veckan har varit, förutom den detaljen. Sandra fick
veta att vi skulle åka med husbilen så sent som samma morgon (i måndags). Allt för att hon
inte skulle hinna stressa upp sig och inte kunna sova natten innan. Gör vi så,
så brukar glädjen över det vi ska göra sitta kvar tills vi kommer iväg.
Berättar vi tidigare hinner det bli oro, gnäll, låsningar och utbrott.
Nu slapp
vi inte utbrotten för det, men vi hann iallafall iväg med glada miner hos hela
familjen. När det var dags för första rasten kom första utbrottet också. Men Göran och
jag ställde oss utanför tills det blåste förbi och sen gick det ganska bra
resten av den dagen.
Ja, efter
omständigheterna då. Så klart blir det mer oro och skörhet på ett sånt här äventyr,
konstigt vore det ju annars. Men vi försöker hålla våra rutiner så gott vi kan,
och husbilen har tillräckliga utrymmen så vi inte behöver komma för nära i
kritiska situationer.
Den första
natten var ju förstås spännande och damen sov nog inte en enda blund. Trots det
gick tisdagen bra, vi misstänkte att hon var för trött för att orka bli arg ;)
Sen var vi ju extra på alerten, förstås, vilket är ett måste om det inte ska gå
åt skogen.
Följande
nätter sov vi på, och det hjälpte ju till för att få dagarna att fungera sen.
Det var bara Sune som tyckte att klockan fyra på morgonen var en bra tid att
jaga fåglar på. Eller, kasta sig mot alla fönster och takluckor när han hörde
fåglarna iallafall.
När han hade väckt hela familjen gick han och la sig... |
Vädret var
fint (vilket tyvärr innebär mer folk) och nästan lite för varmt för vissa av
oss. (Sune och Sandra). Men ett par promenader med hjälp av rullstolen blev
det, och en del glass, förstås.
Sandra
ville ha en glass som hette ”Valpen” och liknade en hund. När jag beställde den
var öronen slut, men jag är ju van att snabbt hitta reservplaner så jag sa till
”glasstjejen” att hon kunde ha sönder en strut och göra öron av. Och det gjorde
hon så gärna. Tack för den räddningen J
Sandra var
helnöjd och har pratat om den där ”valp-glassen” med ”rån-öron” flera gånger om
dagen sen dess.
Ja, det
har varit bra dagar, måste jag säga. Nu hoppas vi bara att vi kan lösa
toa-problemet också, så kan vi semestra med Sandra i husbilen även i
fortsättningen. Nåt måste vi göra när hon är ledig mer än en helg, och det är
inte så lätt när en av hennes största svårigheter är ”för mycket folk”
Vore det
inte för alla människor så fanns det en hel del roligheter som Sandra skulle
gilla. Ja, nästan allt som andra gör på somrarna. Badstranden, Gröna Lund,
Astrid Lindgrens värld, restaurangbesök, marknad, promenad… Så, det vore ju bra
om vi lyckades anpassa husbilen, så Sandra iallafall har nånting som hon klarar
utan att må dåligt på kuppen.
På vägen
hem blev det Mc:Donalds-mat och trötta utbrott, och väl hemma fick vi tassa på
tå tills damen kom tidigt i säng. Mycket trött, men mycket nöjd med sitt
äventyr.
Helgen
kommer att bli väldigt lugn så krafterna hinner återvända inför
korttidsvistelsen kommande vecka.
Må så
gott!
Vi fick ett litet snabbesök också. Birgitta kom och sa hej, och hade målat den här fina tavlan till Sandra. |
.
2 kommentarer:
Så skönt det ser ut att sova i husbilen!
Det är väl inte oväntat antar jag,att inte all anpassning skulle bli klart på en gång så att säga.
Har ingen aning om på vilket sätt Sandra har svårigheter när det gäller toalett men flikar in en tanke - om ni använder bild på toastol kanske det behövs en särskild bild på "husbilstoastol"?Bara en idé jag fick.
När det gäller besök på ställen där det brukar vara fullt med människor har jag ibland lyckats få till Hannas besök under tid när nästan inga andra är där,ibland kan man få specialvisning också faktiskt om man frågar (under lågsäsong då förstås).
Ha det bra!
Annette
Det är inte lätt att hitta rätt och lagom anpassningar alla gånger, speciellt inte när det är första gången man gör något.
Jag är så otroligt imponerad av hur ni alltid lyckas så bra med all förståelse och anpassning kring Sandra och hur ni lyckas klura ut vad som stör henne och kan göra om på ett bra Sandra-sätt.
Vilken jättefin tavla Sandra fick.
Fina bilder som alltid och vilken blick Sune har ;)
Kram fina, saknar <3
Skicka en kommentar