onsdag 16 juli 2014

Känsloutbrott


Sandra älskar verkligen sin padda och kan sitta ganska långa stunder med den. Det svåraste är nog att avsluta det hela utan utbrott, för det finns inget givet slut i spelen. Jag sätter på timstocken och är tydlig med att ”När den piper ska du…” (Vad det nu är hon ska göra när spelandet liksom måste avbrytas) Men hon tycker ju inte att hon har spelat klart när den piper, förstås.

Det finns nog ingen bra lösning, för enda sättet att undvika ”sluta-spela-utbrott” är att inte låta henne spela, och det känns inte som ett alternativ alls. Vi har iallafall kommit fram till att hon inte klarar att spela tills maten är klar, för att utbrotta när det är mattid leder bara till att hon inte får i sig nån mat. Så vi gör så att hon får ”mellanlanda” med lite klippning när hon ska sluta spela. ”Medan jag lagar mat”. Det funkar iallafall bättre än nåt annat, och är hon inte för skör så har det t.o.m. gått utan utbrott ett par gånger.

Men det är ju extra skört med det mesta just nu, när det inte är nån ordning på ledigheter och vardagar. Sandra får utbrott blixtsnabbt och det är inte alltid man förstår vad som hände. Hon pratar mycket om Jane och frågar när hon ska komma och hämta henne igen. Efter utbrotten, när det övergår till ledsenhet, så gråter hon och säger ”Jag längtar efter Jane, det är det” Lilla gumman. Hon har nog en massa känslor i sig som vill ut ♥

Det skulle säkert hjälpa lite om vi kunde sätta upp på schemat när Jane är tillbaks, men det måste vänta ett tag till för att bli greppbart för Sandra. Fast det funkar ganska bra mellan varven, och vi passar på att ha det så mysigt vi kan när vi kan.

Den här sommaren är ju också den första som det inte är ”sommarlov” och det kan säkert också påverka. Det är mycket Sandra inte vet ”hur och när” och det oroar förstås. På skolavslutningarna i alla år har hon behövt veta vem av lärarna som skulle möta henne när skolan började igen, och det har räckt för att göra henne lugn.

Nåja, Vi gör det bästa av det, helt enkelt. Mer om det i nästa inlägg. Sandra är ju, som sagt, ledig den här veckan, och jag har inte riktigt tid att skriva så mycket. Men nästa vecka ska hon till korttids igen så då ska jag skriva lite mer hur den här veckan har varit.

Ni får ha en fortsatt skön sommar!



.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Även om det såklart är tufft är det ju härligt att Sandra kan tala om att hon saknar Jane. Inte lätt när man inte kan berätta vad som ska hända och när, när man inte vet. Speciellt om det "alltid" varit så. Det där med att skolan slutar är nog svårt att greppa när det varit så hela livet på nåt vis.
Hoppas ni får ha det fint framöver.
KRAMAR OM <3

Annelie L sa...

Att det är lätt till utbrott när det är dags att sluta spela känner jag igen. Trots att V som jag är assistent åt i skolan på långa vägar inte har samma problematik som Sandra, så måste man vara väldigt noga med förberedelse och vara lyhörd när det är dax. Inland fungerar det bra, oftast får jag nig säga, men det händer att paddan åker i golvet eller något mindre utbrott kommer.
Ni kommer nog komma på strategier över hur det fungerar bäst för Sandra.
Kram och ha det så fint ni kan ❤️

Anonym sa...

Använd det fina vänta-schemat vetja,det funkar säkert lika bra för allt som kommer lite längre fram i tiden.
För Hanna funkar det iaf så och vi använder det för att hon ska kunna gå dit och se att något hon inte har tidsbegrepp för kommer att hända t ex en måndag längre fram.Testa kan väl göra?Sätt en bild på Jane där så ser ni om det hjälper,min erfarenhet är iaf att det hjälper eftersom folk med autism ofta inte vet att saker som inte syns finns (då hjälper en bild så de får veta att saken finns).
Hoppas ni har det bra!
Annette