Det var en
mycket nöjd och lugn tjej som kom hem i fredags, efter hela veckan på DV och
korttids. Göran tog hand om assisterandet medan jag och Jane hade vårt sista
veckomöte innan semestern.
Allt var
frid och fröjd och Sandra var en riktig solstråle. Men lagom till mattiden kom
tröttheten ikapp med ett rejält utbrott som följd. Vi fick skippa så mycket av
kvällsrutinerna som gick att skippa utan att oroa ännu mer. Bl.a. struntade vi
i att tvätta håret, inget Sandra själv lider av vilket var huvudsaken.
Viktigare att vi hann klart innan det var dags att varva ner i tv-soffan.
Det blev
lite ”tassa på tå” för Göran och mig resten av kvällen, och vi lyckades undvika
fler utbrott. Sen sov damen ordentligt hela natten och vaknade piggelin igår
morse, även om skörheten låg på lur under ytan. Med sänkta krav funkade dagen
ändå väldigt bra.
Även om Sandra
blir trött efter en vecka så här, så märker vi ett inre lugn hos henne igen. Vi
tror att alla nyheter och förändringar som har varit det senaste året börjar
landa nu. Vi måste förstås fortfarande skynda långsamt, men det känns som hon
är stabilare och klarar dagarna mycket bättre.
Sommarledigheter
och semestertider stökar ju till det lite nu ett tag, men inget som oroar så mycket
att hon påverkas mer än hanterbart. Det är också lite rörigare på korttids på
somrarna, med fler gäster under dagtid och fler aktiviteter. Tyvärr har väl
inte riktigt all korttidspersonal förstått att Sandra måste hållas ifrån dom flesta
aktiviteterna helt. Men, som sagt, i det stora hela funkar det bra.
Göran tog
det mesta av assisterandet igår, medan jag fixade med en hel del nya
schemabilder. Det tar sin tid! Jag började redan dagen innan, och har en del
kvar än.
Bilder på
två nya assistenter först och främst. (Den ena kommer inte att jobba mer än att
det är tänkt att Sandra ska sova över lite då och då, det är en lärare från
skolan som känner Sandra så det är mest för nöjes skull, men bilder behövs
likväl).
Stora
bilder till ”dag-schemat” och små bilder till ”veckoschemat” (varav några måste
räcka till alla dagar i fyra veckor) och dubbletter och reserver. Sen till
”reseschemat” och ”toa-schemat” och schemat på DV.
Dessutom bilder
på rutiner med olika personer och en massa nya aktiviteter som ska in på
DV-schemat efter sommaren. Mitt i alltihop kom jag på att veckoschemat på DV troligtvis
måste göras om, så det får plats bilder på både fm och em, eftersom Sandra behöver
ha personalbyten på sitt schema. Det blir nog kanske lite fler byten under
samma dag när det är fler assistenter. Så det blir till att kolla om vi har
alla veckans färger i kartongpapper så jag kan tillverka ett nytt sånt schema
också.
Ja, det
blir ju lite pyssel med alla bilder, kan man säga. Sen ska dom sorteras in i
rätt fack, så dom är lätta att hitta när man behöver dom.
Det är ett
måste med ordning och reda bland bilderna, för annars skulle schemat ta
alldeles för lång tid varje dag. Nu är det bara fixandet som tar tid (även om
just det tar ganska mycket tid) men sen, när det är klart och sorterat, så är schemat enkelt att använda i vardagen.
Nog om
det. Jag måste berätta nåt kul. En sån där fantastisk sak som är enormt mycket
större än vad kanske ”standard-föräldrar” förstår. Sandra har en korg i sitt
rum och den är till för att hon (eller vi, snarare) lättare ska kunna bära ner saker
från hennes rum till tv-soffan, eftersom hon oftare vill sitta i den än i sitt
rum.
Vi har
nästan uteslutande haft användning av den när hon vill ha sina klippsaker
framför tv:n, så den brukar då packas med tidningar/kataloger, en sax och nåt gosedjur.
Häromdagen, på kvällen, sa Sandra att hon ville limma i soffan dagen efter. Det
var inte mer med det, men på morgonen sa hon fortfarande att hon ville limma i
soffan, så jag gick för att hämta grejor till det åt henne, från hennes rum.
Nu till
det otroligt fantastiska. Hon hade själv packat sin korg, och måste ha gjort
det redan kvällen före. Där i låg kataloger, sax, papper och ett limstift. Allt
hon behöver för att klippa och klistra! Hon kom på det själv, tänkte ut vad hon
behövde och förberedde alltihop helt utan hjälp från Göran eller mig.
Det, mina
vänner, är riktigt stort, och jag blev så där fånigt stolt när jag såg korgen J
Igår fick
Sandra tre nya spellistor till sin Spotify, som jag gjorde i ordning när hon var på korttids i veckan.
Bilderna representerar första låten på respektive lista |
Vad enkelt och bra det blev med bilderna som gör att hon kan välja musiklista
själv. En
uppsättning bilder med musik, respektive spel, att ha i husbilen och en att ha
hemma. Hur smidigt som helst.
Jag hade
däremot inte visat henne alla spel på en gång, för jag tänkte att det skulle
bli för mycket för henne. Men hon hittade dom själv medan hon spelade, och
byter nu mellan spelen lite när hon har lust. Hur medvetet det är vet jag inte,
men även om hon inte förstår det med egen vilja så lär hon sig ju.
Hursomhelst,
vi ångrar inte att hon fick en egen padda och docka till den. Det var det bästa
hon fått på länge, och idag har hon bestämt att hon vill spela spel, men först vill hon lyssna på nya spellistan med krokodilen J
Tackolov
har damen sovit bra inatt, och tackolov stängde vi fönstren här igår kväll. På
em började dom testa musikanläggningar i närheten, nämligen, så vi misstänkte
att det var nåt på G. Det var det.
Så klart
att folk får festa och ha roligt! Men det oroar oss alltid eftersom Sandra kan
störas av det så mycket att hela natten, och dagarna efter, blir påverkade. Men
så länge det håller sig på normal festnivå så får vi ju så klart stå ut.
Varje år
har dom haft en arrangerad fest i närheten och den har inte varit nådig. Det
har liksom vibrerat i våra sängar av dunkandet till typ halv fem på morgnarna,
och jag kan ju tycka att man kan ha lite lagom hög volym efter tolvsnåret, även
om det är sommar. Sen kan jag tycka att grannskapet ska få reda på det innan,
för då kunde vi ju försöka att åka bort den natten.
Men inatt
var det faktiskt ingen större fara, och jag är mest glad att dom hade roligt.
Jag vaknade visserligen när dom höjde ljudet kvart över tolv, men det höll inte
på så länge och Sandra sov lugnt vidare. Hon hade en fläkt i sitt rum som
säkert dämpade andra ljud en del.
Ha en fin
fortsatt vecka. Sandra är ledig här i några dagar nu så jag får se hur mycket
bloggande jag hinner med, men nåt blir det säkert. Må så gott i sommaren!
.
6 kommentarer:
Hade myckjet bilder till min äldste när han var liten men idag klarar han sig med skriftligt. Han behöver egentligen bara schema för fritiden numer, övrigt fixar han själv
Förstår precis hur glad du blev när du upptäckte vad Sandra gjort alldeles själv.Man blir alldeles varm inombords såna gånger!
Kommer inte ihåg om jag skrivit innan om Hannas schema som delar in dagen i fyra delar.Det gjorde vi för att det blev problem med att hon ville göra vissa saker sent på kvällen och det blev än svårare att få henne isäng.Så nu finns bilderna med bakgrundsfärger så att t ex "dator" inte passar (fel färg) på kvällen (när nattpersonalen kommit).
Funderat ett tag på om det är för komplicerat men tycker ändå det är bra.Snart ska vi få komma till en hjälpmedelscentral här som är specialister på den typen av hjälpmedel så få se vad de säger,om något går att göra tydligare/bättre.
Personalbilderna är viktiga för Hanna också så varje del av dagen/färg börjar med "bild på Hanna,bild på personal osv".
Det är jobbigt göra schemabilder,tur man inte måste göra det så ofta!
Härligt att Sandra har kul med sin Ipad,den är ett bra hjälpmedel för de våra.
Apropå den så skickar Hanna sms med den..jag kan få många ibland och det är smileysarna hon gillar att skicka och få tillbaka.Känns kul att hon kan hålla kontakt.
Ha en god fortsättning på det lilla som är kvar av helgen!
Annette
Så fantastiskt, tänk så mycket det krävs för att plocka ordning och förbereda korgen med saker som behövdes, och hon fixade det! Underbart, förstår din stolthet och glädje.
Kram vännen min
Det var stort, att Sandra plockat ihop den där korgen.
Underbart =)
Hoppas att ni får en fin vecka nu och att Sandra och ni är pigga-
Kram <3
Hoppar in och kramas lite och hoppas ni har det bäst! Kram, kram <3
//Bellan
Nu ska jag säga nåt väldigt knäppt, men man får ju tänka på att jag är en manisk bipolär pedagog för att förstå det jag säger nu.
Men jag blir alldeles tossig och skulle vilja sitta där med dig och sortera bilder och göra bilder och göra scheman :-)
Jag tycker sånt är sååååå roligt :-D
Många kramar från Marielle!
Skicka en kommentar