Belöningssystem och återhämtning

Jag börjar med att tacka Annette, som skriver om att använda schemabilder istället för timstocken. Vill du så får du gärna utveckla det lite, för jag vet att jag har läsare som behöver lite tips när timstocken inte fungerar.

Du hade också en tanke på att det kanske skulle hjälpa Sandra med bilder för att klara toaletten i husbilen. Tyvärr så är problemet mycket större än så och det enda som kanske funkar i längden är typ KBT-träning. Det var väl en egen-påhittad sån metod jag använde då vi ”toatränade” för ca 10 år sen. Det är en riktig toa-fobi det handlar om och Sandra är väldigt rädd, så det gäller att göra rätt anpassningar.

Igår satt Sandra mest i tv-soffan och klippte i kataloger, vilket är vila för henne. När hon sitter där kan Göran smyga ut källarvägen till husbilen utan att hon ser vart han tar vägen. Tror hon att han bara är i källaren eller garaget, som han är ganska ofta, så blir hon inte orolig. Ser hon att han är i husbilen kommer det genast en massa frågor om semestrar…

Hursomhelst, till saken. Eftersom han kunde smyga ut dit så började han greja med nya toa-anpassningar och har väl nästan lyckats göra om sitsen så den är likadan som en vanlig toa. Han är händig, min man J Vår förhoppning är att det ska gå lättare att träna på en toa som vi vet att hon fixar på andra ställen.

För ska vi träna med belöning så måste vi se till att Sandra får lyckas, annars blir det ju en bestraffning istället och det aktar vi oss noga för. Belöningen uteblir nämligen aldrig! Huvudsaken Sandra försöker, och det gör hon alltid. Men är målet för svårt så har vi ställt för höga krav, och det är bara vårt eget fel isåfall, och ska inte straffa Sandra med utebliven belöning!

Jag vet att många är så emot belöningssystem att man knappt vågar berätta att man har använt det ibland. Men gör man rätt så är det faktiskt bra för en del individer. Man måste komma ihåg att alla fungerar olika, och det som funkar är ju oftast bra. Sandra hade aldrig fixat toan utan belöningar, när vi tränade för 10 år sen, t.ex. Hon förstår ju inte vinsten i förlängningen, så hon behöver en morot som är på hennes nivå.

Skulle vi däremot säga ”Nej, du klarade inte det, då får du inte nåt” så blir det ju tokfel, eftersom Sandra alltid gör så gott hon kan. Man kan aldrig kräva nånting av någon som den personen inte har förmåga att klara av! Aldrig!

Sen använder vi bara belöning när det är något väldigt viktigt, som gör livet lättare för Sandra i längden. Inte i tid och otid. Jag tror vi har använt det två gånger hittills, på 20 år. Vid toa-träningen och när Sandra bara åt makaroner.

Ibland känner jag lite, vem gillar inte belöningar, liksom? Jag tror vi belönar oss lite till mans ibland, när vi tycker vi är värda det. Däremot skulle jag aldrig komma på tanken att hota med t.ex. borttaget lördagsgodis för dåligt uppförande eller nåt. Det förekommer inte här och är nåt som jag aldrig har förstått mig på. Kanske blandar man ihop det med belöningssystem, och då blir det ju ingen bra metod.

Ja, det blev ett långt utlägg. Jag ville väl förklara lite hur vi jobbar med den där belöningen, för att förhoppningsvis inte bli missförstådd. Jag har ju sett i en del forum hur reaktionerna brukar bli när ordet belöning kommer på tal.

Viktigt i alla sammanhang är nog att tänka på att alla är individer, och utan alla bakgrunder ska man inte ha åsikter.

Ja, nog om det. Natten till igår sov Sandra ikapp sig. Det är helt fantastiskt att hon kan göra så ibland nu. Inte alltid, men det händer, och det är så skönt! Förut blev hon alltid sjuk när det blev för mycket, och då låg hon och kräktes i ett till två dygn. Ett tag, innan vi bytte skola, nästan varje vecka.

När vi kom hem från ”Sandra-semestern” så var ju damen förstås väldigt trött. Hon ville inte ens leka sig trött i sängen som hon brukar, utan sa att jag skulle stoppa om henne direkt. Bara det, liksom J Och hon somnade på en gång! Vi hörde inte ett knyst på hela natten, och hon tog en rejäl sovmorgon. Jag brukar inte räkna timmar sådär, men jag tror hon måste ha sovit bortåt 10-12 timmar. Hon som inte brukar sova mer än kanske runt 6-7 timmar annars. Tror jag iallafall.

Vi var trots allt beredda på en grinig dag, eftersom tröttheten brukar komma efter, och sitta i ett tag. Men hon var ganska pigg, faktiskt. Visserligen klippte hon i kataloger, och vi ställde inga onödiga krav, men humöret var det inget fel på. Oj vad hon pratade om hennes semester-tripp J

Idag ska jag packa korttidsväskan och om Sandra orkar så går nog Göran ut och skrapar potatis med henne, det gillar hon. Än så länge är det mest morronhumör som spökar här, men det brukar ge sig efter ett tag.

Dagen kommer i övrigt bli lugn och vi hoppas att hon orkar med en korttidsvecka sen. Nu är ju inte Jane där och styr upp DV, utan det blir lite andra aktiviteter, antar jag. Men alla vet att Sandra inte orkar följa med på utflykter och så, så förhoppningsvis går det bra trots att dom har fler gäster där nu på sommarlovet.

Jag önskar er en fin dag!

.