Överbelastning

Det är lite för mycket i mitt huvud just nu så jag är lite okoncentrerad i det mesta för tillfället. Det är som att jag bara kör på, utan att tänka så mycket. Det blir som det blir och inte alltid så genomtänkt som jag skulle vilja ha det.

Viktiga saker tar förstås störst plats och resten blir lite si och så, eller inte alls. Det känns inte ens som jag får till nåt vettigt i bloggen längre. Ja, det har jag väl kanske inte fått förut heller, men nu vet jag sällan vad jag ska skriva och orkar inte engagera mig för att få det bra, liksom.

Nåja, det går väl över när resten av livet lugnar ner sig. Nån gång?! Gårdagen var iallafall bra och jag hade en skön stund i frissastolen. Det tog sin tid med alla färger och nyanser, men blev så bra så när det var klart. Det sista jag kommer dra ner på när det gäller mig själv är frissabesöken, för oj vad det gör mycket att känna sig fin i håret.

När Sandra kom hem kollade hon genast med mig att det var DV igen som idag. När jag svarade ja på det så blev hon glad och skuttade ur bilen på direkten. Just att gå ur bilen är annars en ganska svår uppgift för henne då hon känner mer krav än vad hon brukar klara. Det blir väldigt lätt låsningar då, nästan varje gång, faktiskt.

Det stod i kontaktboken att Sandra hade varit lite ostadig i trapporna under dagen, vilket är ett tecken på det där konstiga hon har haft ett par gånger. Det har börjat med ostadighetskänsla och svårt att veta vart fötterna ska placeras, och det fortsatte under kvällen. Det känns ju alltid lite oroande när hon får dom tendenserna, med tanke på hur dålig hon kan bli. Men det har också hänt att det har gått tillbaka utan att bli så allvarligt, så vi hoppas på det.

Vi har en misstanke om att det blir överbelastat i huvudet så det blir lite kortslutning när Sandra blir väldigt trött eller nedsatt. Vi vet ju inte med säkerhet, men hon är iallafall utredd ordentligt, så vi känner ingen oro över att det är nåt allvarligt. Men kul är det ju inte, så en oro över att det blir en jobbig period ligger väl lite på lur i oss nu.

Jaja, nog om det. Vi får helt enkelt se hur det utvecklar sig. Förutom det så gick kvällen bra, tills det var dags för sängen. Då var damen för trött för kraven det innebär att borsta tänderna och gå på toa, så då blev det utbrott.

Det var länge sen nu som vi hade våra vanliga kvällstider, och att skjuta fram nattningen ännu mer, vilket vi hade tänkt börja göra nu när Sandra ju är vuxen, det känns väldigt avlägset. Hon måste vara klar med alla rutiner före sju för att undvika låsningar så gott det går. Trots att hon sällan somnar före 23-tiden.

Och nu, en längre period, så måste hon vara klar ännu tidigare. Annars blir det som det blev igår, och det är inget vidare bra slut på en dag, tycker jag, så det undviker vi förstås om vi kan.

Men nu har hon faktiskt klarat två hela veckor på raken, med DV och korttids, utan att vi har behövt ändra planerna nånting, och det är minsann inte så dumt. Och snart har hon ju en helg att vila upp sig på, och förhoppningsvis räcker det för att hon ska komma ikapp sig igen.

Ni får ha en kanoners dag!

.