onsdag 14 maj 2014

En dag i taget

Igår vaknade en piggare tjej som klarade att gå på toa utan någon märkbar ostadighetskänsla. Jag behövde bara hålla i henne när hon gick i trapporna. Men vi vet ju att det här liksom kommer och går, så hon behöver vara symptomfri i några dagar innan vi kan andas ut.

Jag vill förtydliga att Sandra är ordentligt utredd och undersökt. Allt som eventuellt skulle behöva åtgärder är uteslutet. Så vi är inte oroliga. Nervsystemet är ju en hel vetenskap och det är egentligen ett under att det fungerar överhuvudtaget. Kroppen är ganska finurlig, ändå J

Att jag skriver om det är alltså inte för att jag behöver råd, utan för att det just nu tar upp så stor del av vår vardag. Men tack för fina kommentarer, dom gör mig alltid glad.


Igår hände det väl lite annat också. Sandra mådde ju hyffsat bra så Göran åkte iväg på dom där ärendena som vi hade tänkt att han skulle ta som idag. Man vet ju aldrig vad som händer och om det funkar nästa dag, så det är alltid bäst att passa på så fort det går.

Hemma funkade dagen ganska okay. Sandra mådde ju bättre, men var inte helt opåverkad. Hon var iallafall uppe och påklädd hela dagen och vi pusslade en hel massa. När Göran kom hem vet jag faktiskt inte vem som var tröttast av oss? ;)

Sandra blev iallafall lycklig över att han hade köpt två nya kompisar J


Vi hjälptes åt att få damen duschad innan hon blev ännu tröttare, och det gick bra. När hon skulle ur badkaret började vi märka lite mer igen, men hon klarade det med hjälp. Hela kvällen gick faktiskt väldigt bra, trots allt, även om ostadigheten blev värre ikapp med tröttheten.

Idag kommer Jane hit och Sandra vet inget än, för att hon inte ska hinna få för stora förväntningar. Men hon kommer att bli glad J Vi hoppas att hon orkar för planen är att Jane ska komma imorgon också.


Må så gott!

.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med,det är ett under att människokroppen fungerar!
Hoppas verkligen att Sandra mår bättre snart och att du kan göra din operation.
Ha det bra!
Annette

Tina sa...

Ja det är ganska ofta man inte blir riktigt klok på vad som händer och varför i tösens kropp också. Men när man kollat det som går och inget är farligt så får man liksom gilla läget ! Hoppas i alla fall att det går fort över och Sandra får må bra igen. Kramar till er.