torsdag 23 januari 2014

Speciallösningar


Medan jag hade det bra hos frissan igår morse åkte Göran och hämtade Sandra. Det gick bra i det stora hela och damen satt nöjd i soffan och lekte med Göran när jag kom hem sen.

Vi var ju beredda på både utbrott och trötthet, men det är ingen större fara med nåt av det. En lugn dag blev det iaf, och vi får väl se lite hur resten av veckan blir. Jane kommer hit idag och imorgon, och det blir väl som det brukar med lite lugna aktiviteter. Det är lika bra att låta det vara lite lugn och ro tills vi får igång verksamheten så som den är tänkt, det blir nog bara rörigt annars.


Om nån av er läsare vet nåt om att starta eget boende (eller annan verksamhet för den delen) eller vet nån som har gjort det, eller kan nåt om det, så blir jag väldigt glad över nån form av kontakt. Länkar, hemsidor, mailadresser…

Om nån har nåt så skriv bara en kommentar med info här, den kommentaren publicerar jag förstås inte. Tacksam för alla trådar jag kan få att rycka lite i här och var, för jag håller på att samla på mig lite information som ett första steg till fortsatt vandring, förhoppningsvis.

Olika assistansboenden som finns är också av intresse eller andra lösningar som andra har hittat när det som finns inte går att anpassa. Det känns som det saknas lite såna verksamheter som är individanpassade för personer som inte fixar att ”buntas ihop i grupper” som är så mysigt ”för alla”

För dom flesta kanske, men inte för alla. Väldigt ofta upplever vi att Sandra hamnar utanför ”alla” för hon har så specifika behov och räknas sällan. Så dom få gånger hon räknas och får/kan delta i nåt blir man ju lycklig. Men jag känner att det måste finnas fler som Sandra. Som behöver lite extra anpassningar utöver det som dom flesta andra behöver.


Annette, jag kanske missförstod dig lite. Självklart måste man söka om assistans inom verksamheter, det gjorde vi också. Men man har rätt till det om behovet finns. Det är lika i landet, men det är ju olika personer som bedömer behovet och man måste oftast kämpa en del för sina rättigheter. Vi hade intyg från läkare, skola, korttids och DV som styrkte behovet innan det gick igenom.

Kommunen har också en skyldighet att anpassa DV så den passar Hanna… Men ibland orkar man inte kämpa utan väljer att vara nöjd och är det bra ändå så har man ju annat att lägga sin energi på. Det kan dock vara bra att veta, om du skulle orka och känner att Hanna behöver det.

Hos oss gick det inte att anpassa DV i dom lokaler som finns, så vi har nu en speciallösning och Sandra ska ha sin DV i korttids lokaler tillsammans med sin assistent. Den lösningen tror vi är jättebra för Sandras del.

Begär ett möte med LSS-handläggaren och verksamhetschefen och fråga vad dom har för alternativa lösningar åt Hanna. Tror du (och personalen på DV) att Hanna skulle klara DV om hon har en assistent? Be om intyg som styrker det, och ett intyg från DV där dom förklarar att dom inte kan uppfylla Hannas behov av stöd. Överklaga om det blir avslag.


Ha det så bra, alla som kikar in här!

.

1 kommentar:

Anonym sa...

Den första jag kommer på är Elisabet Råberg.Kom inte ihåg namnet men köpte hennes bok "Omsorg utan våld" för några år sedan och googlade på det.Hon har numera startat eget som konsult och föreläsare också så jag vet inte om hon ger tips gratis.Hon är iaf mamma till två pojkar med autism och de startade egen verksamhet.Du kan säkert hitta mer info någonstans om det.
Vet att det finns några verksamheter i Järna och tror att Enigma omsorg kanske har tillräckligt individanpassade verksamhetr för er dotter (de ligger alla för långt från Luleå tyvärr).
Ha en bra dag,nu ska jag hjälpa minstingen att flytta.
Annette