Igår var
en bättre dag och Sandra visade inte några större tecken på ”vad det nu är” och
det var ju skönt på alla sätt och vis. Även fast vi inte vågar andas ut riktigt
än på några dagar.
Jag vill
förtydliga att vi inte känner någon direkt oro över att det ska vara nåt
allvarligt. Det är mer oro över att hon (och vi) ska behöva igenom några
väldigt jobbiga veckor. Sandra är så noga undersökt och alla farliga sjukdomar
är uteslutna, även fast vi troligtvis behöver kolla upp så det inte är nåt nytt
som orsakar symptomen. Men nån oro över det känner vi alltså inte.
Just nu är
det väl dessutom lite extra olägligt, eftersom vi hade en del roligare planer
framöver. Men en dag i taget, så får resten lösa sig. Och det gör det ju, på
nåt mer eller mindre roligt sätt.
Idag först
och främst. Och nu väntar ju ett par dagars mycket efterlängtad ledighet som vi
kommer intensiv-njuta av så länge det går. Orkar Sandra följa vår planering så
kommer hon och Jane hit igen på onsdag morgon och sen får vi se hur damen mår.
Meningen är att Jane ska vara här på onsdag och det ska säkert gå bra oavsett, eftersom
Jane är så bra på att anpassa sig, och verksamheten, efter ork och humör.
Göran och
jag har planerat våra måsten så att vi inte behöver göra nånting annat än att
dammsuga. Göran handlade ordentligt i slutet av förra veckan, och sen har vi
avsatt en dag för handling igen på fredag. Alltså kan vi mest bara vara lediga
nu. Skönt eller skönt?!! J
Må gott ni
med!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar