En dröm

Det blev ju bara en ledig dag av den här korttidsperioden, och eftersom Göran kom hem i måndags kväll så hade vi lite att fixa. Packa upp, gå igenom post, veckohandla och städa var väl det som var viktigast att hinna.

Men vi hann mysa en del också och igår kväll blev det bakpotatis i tv-soffan. Ja, i soffan iaf, tv var det just inte så mycket med, så den stängde vi av. Skönt var det hursomhelst och lite extra mysigt efter att ha längtat efter varandra en vecka J

Idag ska jag till frissan och Göran ska hämta Sandra på korttids halv nio. Eftersom Sandra har längtat väldigt mycket efter sin pappa så har hon varit ganska skör, och idag hade det bara blivit jobbigt för alla om hon skulle behöva vänta till i eftermiddag innan hon fick träffa Göran. Jag tror inte ens att hon hade fixat det faktiskt.

Vi får väl se hur hon mår och om orken tar slut när hon kan slappna av och inte behöver längta längre. Det kan hända att hon blir jättetrött så här efteråt, men det lär ju vissa sig och vi får helt enkelt anpassa dagen och resten av veckan efter det.

Jag har påbörjat boendefrågan och det lär bli en process som jag behöver skriva om och bearbeta en hel del, så vet ni det. Utifall ni tycker det blir tjatigt ;) Det är ju både en bearbetning känslomässigt och en oro över hur det ska gå med allt.

En dröm är ju att starta något som är anpassat. Sen skulle vi kunna komma till ro som föräldrar. Men om det kan bli en sanndröm har jag i dagsläget ingen aning om. Jag har slängt ut lite krokar här och var så nu väntar jag på svar och mer ”kött på benen” innan jag går vidare och vet vilket håll jag ska gå.

Som svar till Annette så måste vi ta en sak i taget för att Sandra ska må bra, och Daglig verksamhet är ju löst nu, förhoppningsvis, så det är hög tid att börja jobba med boendefrågan som säkert kommer att ta flera år.

Vad jag menade med det jag skrev igår var att om jag skulle starta en verksamhet så ska det vara både boende och DV i den, för det skulle vara den absolut bästa lösningen för Sandra. Och säkert för fler, men tanken är att det ska finnas en individanpassning.

Sen det där med assistans inom kommunal verksamhet, det stämmer inte riktigt, för man har rätt till assistans när verksamheten inte uppfyller kraven. Om det inte finns personal som täcker behoven. Det gäller både skola och DV och för Sandras del fanns inga behov av assistans i skolan, men på DV har hon det.

På korttids finns inte heller behov av assistans för där är det så personaltätt som verksamheten kräver. All personal är väl känd för Sandra och det fungerar med schema och bilder så Sandra alltid vet vem som jobbar. Där är hon sina fasta dagar och dom planerar sina scheman och verksamheten med mycket stor hänsyn.

Det tror jag blir svårt i en gruppbostad, men jag vet ju inte. Det kanske funkar jättebra, fast vi är inte beredda att låta Sandra testa, utan vi måste försäkra oss om att hitta nåt som kommer fungera innan vi involverar Sandra i det.

En viktig sak är ju att det måste finnas personal till Sandra när hon plötsligt behöver vila, och inte orkar med DV eller behöver sluta tidigare. Där vet jag att det inte riktigt finns ett samarbete alla gånger så personer som är sjuka skickas till DV för att det inte finns personal på gruppbostaden under dagtid.

Vi vet hur viktigt det är med vila för Sandra, och vila får hon inte om hon bor i en gruppbostad där verksamheten är för mycket tillsammans med andra. Det är jätteviktigt att hon kan vila i sitt eget hem om hon ska fixa sina dagar som vuxen.

Vad reglerna säger när det gäller att ha egna assistenter i en gruppbostad vet jag ju inte, men där räknar dom väl med att det finns personal som täcker behovet, antar jag. Svaret vi har fått är att om Sandra ska ha assistenter så ska vi söka lägenhet själva. Det hade ju inte varit några större problem om hon inte hade behövt alla anpassningar.

Jaja, först och främst ska jag invänta lite svar och se vad kommunen säger om behoven som är inskickade. Sen får vi ta ställning och fundera på vilket håll vi ska börja jobba åt.

Jag önskar er en fin dag!

.