Luften gick
ur lite, men det är bara att kavla upp ärmarna och stångas vidare. Boendefrågan
tar liksom musten ur mig. Vi måste ta tag i den nu, helst igår, och jag vet
inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Men nu har jag iaf kommit så pass
långt att jag har skrivit ner Sandras viktigaste behov och ska skicka in dom till
LSS-handläggaren, så får vi se vad svaret blir.
Det är på
riktigt jobbigt nu, för det finns ingenstans för Sandra att ta vägen som hon
skulle klara av, och vi har ingen större rätt att kräva nåt heller. Kommunen
har tydligen bara skyldigheter så länge Sandra skulle klara det dom erbjuder.
Det gör hon inte L
Här är dom
behov som är viktiga.
-Egen
ingång.
-Liten
uteplats.
-Två
sovrum, ett vardagsrum, ett kök med matplats, två toaletter, badkar.
-Mycket
välkänd personal, med ingående kunskaper och personkännedom, enligt fast schema,
på plats. Dvs inom syn/hörhåll, dygnet runt.
-Samma
personal även på Daglig verksamhet, samt skjuts till och från av samma
personal.
-Minimal
risk för att ”krocka” med andra personer.
-Ljudisolerat.
-Möjlighet
att anpassa dagen efter dagsform.
Jag kan ju
förklara orsaken till behoven lite, för jag förstår om det verkar som att vi
kräver en massa rättigheter bara för att vi tycker att Sandra ska ha dom. Men
det finns orsaker till just dom här kraven.
Egen
ingång
Ett måste.
Sandra klarar inte att möta folk.
Liten
uteplats
Hon skulle
inte må dåligt av att inte ha en uteplats, men det är med för att det är en
baggis att ha en liten uteplats om man ändå behöver egen ingång. På så sätt
skulle Sandra kunna komma ut även sköra dagar, utan att riskera att ”krocka”
med andra.
Två sovrum
Ett till
Sandra och ett till den personal som jobbar med henne. Personalen måste också
kunna gömma sig när situationen kräver det, men ändå ha full uppsikt hela
tiden.
Ett
vardagsrum
Ett ”huvudrum”
att vara i.
Ett kök
med matplats
Plats för
matlagning och köksaktiviteter samt måltider.
Två
toaletter
Sandra får
utbrott när nån går på toa, så det måste finnas en personaltoalett eller en
toalett som personal kan ”smyga in på” utan att det oroar Sandra.
Badkar
Sandra
måste bada efter toabesök varje dag då det inte går att få henne ren på annat
sätt.
Mycket
välkänd personal, med ingående kunskaper och personkännedom, enligt fast
schema, på plats, dvs inom syn/hörhåll, dygnet runt
Som dom
flesta med autism. Det går inte med vemsomhelst. Jag tror inte jag behöver
utveckla det mer, ni som följt min blogg förstår det ändå.
Samma
personal även på Daglig verksamhet, samt skjuts till och från av samma personal
Av samma
anledning som ovan. Sandra klarar inte att åka färdtjänst och hon klarar inte
personal som inte har ingående kunskaper. Dessutom blir hon väldigt orolig om det inte är fast personal enligt schema, hon behöver bilder på alla och veta exakt vem som ska göra vad och när.
Minimal
risk för att ”krocka” med andra personer
Läget,
ingången och avståndet till nödvändiga platser måste vara anpassat.
Ljudisolerat
För
grannarnas skull till viss del, men mest för Sandras skull då hon blir väldigt
orolig och störd av ljud hon inte ser…
Möjlighet
att anpassa dagen efter dagsform
En av
anledningarna till att vi tror personliga assistenter är den enda lösningen då
Sandra behöver personal dygnet runt och ibland (oftast) inte orkar hela dagar
utan behöver vila med jämna mellanrum. T.ex. åka hem/vara ledig från DV då och
då.
Det är
alltså inte några drömmande önskemål, utan bara sånt som hon behöver för att må
bra. Eller, snarare för att inte må dåligt, och med dåligt menar jag så som hon
har mått dom gånger det inte har varit tillräckligt anpassat runt henne.
Utbrott
flera gånger om dagen. Låsningar. Tappade förmågor (troligtvis också det
konstiga hon har råkat ut för några gånger då kroppen inte fungerar alls) dygn
av sängliggande och kräkattacker ingen matlust och ingen som helst ork till
nånting.
Jag skulle
verkligen vilja starta en boendeform där hela verksamheten anpassas efter varje
individ där det ska finnas möjligheter till olika lösningar vartefter behoven
uppstår. Jag skulle verkligen vilja det. Frågan är hur.
.
3 kommentarer:
Puuuust!!! Jag avundas er inte, och skjuter framför mig att vi säkert också hamnar där så småningom....
Samtidigt kan jag erkänna att jag vet inte om jag hade förstått om jag inte upplevt liknande själv. Nu förstår jag till punkt och pricka att Sandra har de behov du radar upp. Nyttigt med erfarenhet!
Jag är något på spåren. Skickar en länk till dig inom kort!
Massa styrkekramar så länge ♥
//Bellan
Håller tummar och tår för att det ska lösa sig! Härligt att läsa om er träff i början av förra veckan. Stor kram fr Charlotte
Tror det kan vara bättre att ta en sak i taget dvs ordna boendet,givetvis med assistans,först och sedan verksamhet.
Kraven på bostad borde inte vara omöjliga,ett mindre hus kanske vore bäst om det inte finns treor med två badrum (det är mest vanligt i 4rok och större lgh).
Eftersom grundregeln är att man inte har rätt till personlig assistans inom kommunala verksamheter så måste man även om man tidigare fått assistans i skolan (godkända särskilda skäl som det heter) ansöka om det igen,starta från noll alltså.
Där har dottern min hamnat och då jag helt enkelt inte släpper henne till någon verksamhet utan en assistent hon känner väl så blir hon hemma.Det som annars händer är att hon blir av med assistanstimmar om hon får verksamhet beviljad..lägg till det att vår kommun stängt de små verksamheter som fanns,alla är hänvisade till två större ställen som jag vet att min dotter inte klarar.Ser i nuläget inget alternativ till att hon är hemma.Men egen bostad var prio 1 så jag är nöjd med att ha ordnat det trots bostadsbrist i kommunen.
Ni kommer att hitta lösningar,det är jag säker på.
Ha det gott!
Annette
Skicka en kommentar