Igår tog
Sandra minsann ingen sovmorgon. På sätt och vis är det väl bra, men att ta bort
en massa sömn bara sådär är inte att rekommendera när det gäller damens humör.
Sandra har
ju behövt (och behöver fortfarande…) sova ut ordentligt efter alla helger så
när jag har hört henne vid sextiden har jag varit knäpptyst, vilket har gjort
att hon har kunnat somna om en stund.
Igår morse
hann hon bli klarvaken vid 5.30-tiden, för Sune hade nåt tokryck precis när hon
vaknade till. Då smyger han inte som en katt, precis… Och blir Sandra för vaken
så somnar hon inte om. Behöver jag säga att gårdagen var ännu tröttare och
skörare än vanligt?!
Jag behövde
iaf duscha, så när Göran kom upp så fick han ta över och jag sprang ner i
duschen med andan i halsen. Det blir gärna så när damen är skör, för det behövs
så yttepyttelite innan det smäller då.
När jag
som bäst löddrade håret kom Göran nerspringande och frågade om Sandra brukar få
en eller två tugg-Alvedon, så hon mådde ju inte så bra. Det blev utbrott och
gallskrik med näsblod ett tag, men Göran redde ut det själv så jag behövdes
inte, men fick ju bråttom att bli klar och beredd, så klart. Hejåhå.
Sen kom
Jane och det längtade Sandra efter, och trots tröttheten så funkade dagen
väldigt bra. Sandra har världens bästa assistent! J
Så jag
slappnade faktiskt av frampå dagen, och oj så trött jag blev. Men så otroligt
skönt när man ser att det börjar funka. Det är ju Sandra vi väntar in och att
Jane är jätteduktig gör ju så klart att det går lättare.
Vi måste
komma ihåg att Sandra aldrig förut har klarat att ha andra assistenter, och
särskilt inte här hemma, och hela dagarna. Det får förstås ta sin tid och vi
vet att det kommer bli bra när Sandra är redo.
Det är
Sandras ork som inte riktigt räcker, men den kommer ju räcka längre när hon är
van med nyheterna det innebär att ha andra assistenter än mamma och pappa hemma.
Och igår var faktiskt första gången jag kände att jag slappnade av på riktigt.
Dock måste vi ju hålla oss tysta och gömda mest hela tiden, men det var skönt
att passa på att vila huvet lite.
När Jane
slutade för dagen, och skulle åka hem, sa Sandra ”Snart är det gröna dagen
(måndag) då hem till Jane” och det är väl för himla härligt! Men sen kom
tröttheten ordentligt, med utbrott och tidigarelagda kvällsrutiner.
Bellan
skrev om att Turbo inte fixar assistansbyte om assistenten fortfarande är kvar
i hemmet och undrar om jag har nåt tips. Det var ju så att Jane och jag satte
och planerade en stund innan hon åkte hem häromdagen, och Göran hoppade in som
assistent hos Sandra.
Nä, nåt
tips har jag ju inte, förstås. Det är nog så att det funkar för en del och inte
för andra… Men om ni har det som en fast rutin på schemat en gång i veckan
eller nåt, kanske? Om han är förberedd, tänker jag. Troligtvis vet ni bäst
själva, men jag ville ändå ta upp det individuella lite för er andra läsare,
för det är så otroligt viktigt.
En av dom
stora skillnaderna på Bellans Turbo och Sandra är att Turbo behöver förberedas
noga i god tid, medan Sandra blir stressad av för mycket information och
förberedelser.
Till
Sandra är det bäst att bara säga, strax innan det är dags, och oftast med
timstocken som hjälpmedel ”När timstocken piper kommer pappa… Jane och jag ska
prata” Det funkar bäst så när det är tillfälliga ändringar. Om vi inte stökar
till det för ofta förstås, för då blir det oro.
Skulle vi
ha planeringstid en gång i veckan, samma tid och dag, så skulle vi behöva sätta
det på Sandras schema.
HÄR är
Bellans blogg.
Ha en fin
dag!
.
1 kommentar:
Vilken fin katt Sune är :)!
<3 <3 <3
(älskar katter men har allergiska barn och dessutom är Hanna rädd för katter så jag väljer att vara utan)
Visst finns både likheter och olikheter hos alla människor.
Lösningarna blir också olika utifrån hur omgivningen tolkar beteendet och vilka möjligheter omgivningen ser.
/Annette
Skicka en kommentar