lördag 4 januari 2014

Trött funkardag

Igår tog Sandra minsann ingen sovmorgon. På sätt och vis är det väl bra, men att ta bort en massa sömn bara sådär är inte att rekommendera när det gäller damens humör.

Sandra har ju behövt (och behöver fortfarande…) sova ut ordentligt efter alla helger så när jag har hört henne vid sextiden har jag varit knäpptyst, vilket har gjort att hon har kunnat somna om en stund.

Igår morse hann hon bli klarvaken vid 5.30-tiden, för Sune hade nåt tokryck precis när hon vaknade till. Då smyger han inte som en katt, precis… Och blir Sandra för vaken så somnar hon inte om. Behöver jag säga att gårdagen var ännu tröttare och skörare än vanligt?!


Jag behövde iaf duscha, så när Göran kom upp så fick han ta över och jag sprang ner i duschen med andan i halsen. Det blir gärna så när damen är skör, för det behövs så yttepyttelite innan det smäller då.

När jag som bäst löddrade håret kom Göran nerspringande och frågade om Sandra brukar få en eller två tugg-Alvedon, så hon mådde ju inte så bra. Det blev utbrott och gallskrik med näsblod ett tag, men Göran redde ut det själv så jag behövdes inte, men fick ju bråttom att bli klar och beredd, så klart. Hejåhå.


Sen kom Jane och det längtade Sandra efter, och trots tröttheten så funkade dagen väldigt bra. Sandra har världens bästa assistent! J

Så jag slappnade faktiskt av frampå dagen, och oj så trött jag blev. Men så otroligt skönt när man ser att det börjar funka. Det är ju Sandra vi väntar in och att Jane är jätteduktig gör ju så klart att det går lättare.


Vi måste komma ihåg att Sandra aldrig förut har klarat att ha andra assistenter, och särskilt inte här hemma, och hela dagarna. Det får förstås ta sin tid och vi vet att det kommer bli bra när Sandra är redo.

Det är Sandras ork som inte riktigt räcker, men den kommer ju räcka längre när hon är van med nyheterna det innebär att ha andra assistenter än mamma och pappa hemma. Och igår var faktiskt första gången jag kände att jag slappnade av på riktigt. Dock måste vi ju hålla oss tysta och gömda mest hela tiden, men det var skönt att passa på att vila huvet lite.

När Jane slutade för dagen, och skulle åka hem, sa Sandra ”Snart är det gröna dagen (måndag) då hem till Jane” och det är väl för himla härligt! Men sen kom tröttheten ordentligt, med utbrott och tidigarelagda kvällsrutiner.


Bellan skrev om att Turbo inte fixar assistansbyte om assistenten fortfarande är kvar i hemmet och undrar om jag har nåt tips. Det var ju så att Jane och jag satte och planerade en stund innan hon åkte hem häromdagen, och Göran hoppade in som assistent hos Sandra.

Nä, nåt tips har jag ju inte, förstås. Det är nog så att det funkar för en del och inte för andra… Men om ni har det som en fast rutin på schemat en gång i veckan eller nåt, kanske? Om han är förberedd, tänker jag. Troligtvis vet ni bäst själva, men jag ville ändå ta upp det individuella lite för er andra läsare, för det är så otroligt viktigt.

En av dom stora skillnaderna på Bellans Turbo och Sandra är att Turbo behöver förberedas noga i god tid, medan Sandra blir stressad av för mycket information och förberedelser.

Till Sandra är det bäst att bara säga, strax innan det är dags, och oftast med timstocken som hjälpmedel ”När timstocken piper kommer pappa… Jane och jag ska prata” Det funkar bäst så när det är tillfälliga ändringar. Om vi inte stökar till det för ofta förstås, för då blir det oro.

Skulle vi ha planeringstid en gång i veckan, samma tid och dag, så skulle vi behöva sätta det på Sandras schema.

HÄR är Bellans blogg.


Ha en fin dag!

.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vilken fin katt Sune är :)!
<3 <3 <3
(älskar katter men har allergiska barn och dessutom är Hanna rädd för katter så jag väljer att vara utan)

Visst finns både likheter och olikheter hos alla människor.
Lösningarna blir också olika utifrån hur omgivningen tolkar beteendet och vilka möjligheter omgivningen ser.
/Annette