Fina teckningar

Jag fick frågan för länge sen om Sandra får ut nåt av att vi kämpar vidare med våra jobbiga resor. I år var ju första gången som hon inte följde med och även om hon inte har frågat så mycket om varför så märker jag att tankarna finns där hos henne.

Hon pratar mycket om saker hon förknippar med vår Marbellaresa och hon funderar en hel del på vad Göran gör. Det märks inte minst när hon ritar, eftersom hon lättare får ut sina tankar på det viset.

Hon har full koll på hur det går till att flyga, så ja… Jag tror nog att hon har fått ut en hel del av att vi har fortsatt med resorna trots att dom vissa gånger (dom flesta gångerna) har varit jättejobbiga och vi har sagt ”Aldrig mer” när vi har kommit hem. Och frågar vi Sandra så gillar hon det, trots det jobbiga.

Först parkerar man bilen. Sen åker man buss till flygplatsen. Här har hon ritat ”pappas blåa bil” som står på parkeringen.

”Pappas klocka” som Sandra har som en trygghet, får hon alltid efter säkerhetskontrollen. Rullstolen har vi som ett nödvändigt hjälpmedel på bl.a. flygplatser, och andra ställen där det är mer folk än vad Sandra klarar av.

Jag la upp teckningarna på fb också, och fick lite funderingar från Bellans Turbo:

När Sandra sitter i rullstol på Arlanda, har det hänt att det larmar i säkerhetskontrollen då?

Nej, det har aldrig hänt, för man får gå in genom en annan kontroll där dom kroppsvisiterar istället. Då körs rullstolen genom bågen först, och sen får den som kör stolen gå, så jag antar att ”bågen” stängs av när man kör igenom stolen. På en del flygplatser kör man stolen bredvid och går själv genom bågen.

Hur tar hon det om hon behöver bli kollad? Är det något ni förbereder henne på för säkerhetsskull ifall det skulle inträffa?

Hon blir ju kroppsvisiterad varje gång och hon är väldigt skör just då, så det är inget hon gillar, precis. Men hon vet att hon ska få ”pappas klocka” när det är klart så det blir som en slags morot och brukar gå ganska bra ändå. Dom brukar fråga om hon kan ställa sig upp, men det fixar hon aldrig i den situationen så hon får sitta kvar i stolen medan dom går igenom henne.

Hon är lite förberedd eftersom vi har rest så många gånger så hon vet hur det går till. Så har hon ett bildschema där hela flygresans ordning finns med. Då vet hon när kontrollen är och när hon ska få klockan.

Hoppas det var någotsånär svar på det Turbo undrade, vad roligt att han funderade vidare lite om teckningarna J

Men nu är det en väldig längtan efter ”pappa Göran” och vi får väl se hur hon klarar korttids. Hon kom iaf iväg dit med glada miner, och Göran ska hämta henne direkt på onsdag morgon. Den dagen kommer hon bara stressa upp sig annars, eftersom hon vet att hon ska få träffa honom efter korttids.

Igår var ju Jane här och oj vad jag hann ikapp med en massa sånt som halkar efter annars. Saker som man helst väntar med när man är själv med Sandra, eftersom hon tar i stort sett all tid. Visst kan man en del om man måste, men måste man inte så är det bättre för alla att låta bli.

Men igår var det så skönt, för jag hann duscha och köra en maskin tvätt. Vika torr tvätt o hänga upp ny. Packa korttidsväskan och förbereda kläder, schema och kvällsbad för Sandra senare. Och jag hann slänga soporna utan att behöva lämna alla sinnen kvar inne, om ni förstår hur jag menar. Ja, ni som har det likadant förstår säkert.

Min röntgen idag gick bra och nu är Sandra som sagt på korttids. Göran skulle ringa när han närmar sig och jag gissar att han är hemma runt åttatiden ikväll om allt går bra. Imorrn är vi lediga, om Sandra fixar att vara hemifrån, och sen ska väl vardagen rulla på igen.

Vi längtar ju förstås till att få ordning på Sandras verksamhet så småningom, men det är ju lite mötande och planerande att klara av först. Så riktigt i ordning blir det inte än.

Jag önskar er en fin eftermiddag och kväll!

.