Det blev
bara dammsugning som enda nytta gjord igår medan Göran storhandlade och Sandra
var hos Jane. Irriterad (trött) var jag mest för att dammsugaren behövde tömmas
och jag inte orkade bry mig. Haha, snacka om att göra livet jobbigare än det
är.
Hursomhelst,
dammsuget blev det och sen orkade jag inget mer. Migränen ligger på lur och jag
dämpar den med tabletter så vila gör inte ont. Jag är ändå glad att den inte
bryter ut helt och att jag dammsög iaf, för det var det verkligen i behov av.
Dessutom
hann vi inte så värst mycket mer förrän Sandra behövde hämtas, trött som hon
var. Vi trodde att det skulle bryta ut trött-sjuka närsomhelst, så vi åkte båda
två för att hämta henne. Det är lugnast om en kan köra och en kan passa
kräkattacker.
Det tog en
bra stund innan vi fick med henne hem och det låste sig mest hela tiden. Som
det ju gör när damen är för trött för att orka med sig själv och minsta krav,
men hon kräktes iaf inte och det var ju skönt.
Väl hemma
vilade Sandra nerbäddad i soffan och jag somnade i sängen en timme. Göran som
var piggast av oss fixade middagen undertiden. Pigg är ju ingen i vår familj
för tillfället, men det är ju tur att nån är piggare än resten iaf.
Att ta sig
till matbordet var en prestation för Sandra när det var dags för middag och hon
fortfarande var på tok för trött för allt. Så hon fastnade ett antal gånger på
vägen och mitt tålamod hann ta slut innan hon var framme. Det var på vippen att
jag ställde till det så låsningarna övergick till utbrott, men då tog Göran
över och hade tålamod som räckte tills damen hade fått lite i magen (med
betoning på lite).
Jag har
sagt det förr, jag är såå tacksam över att vi är två! Såna här dagar skulle vi
behöva vara tre, helst fyra, för att hinna samla lite tålamod mellan passen,
men resten av kvällen gick rätt bra ändå.
Vi kortade
förstås ner allt och skippade en hel del av rutinerna, men innan hon kom till ro så blev det ett rejält utbrott
till. Den gången hade jag tålamod, som tur var, men det behövs inte mycket när
hon är så där trött, så det går nästan inte att undvika utbrott helt.
Vi hoppas
att Sandras ork hinner återvända lite innan nyår, annars tror jag att jag
rymmer hemifrån en sväng ;)
Idag blev
det fotolöst här för jag orkar inte leta upp några passande bilder och nya har
jag inte fått till på länge nu. Både tid, ork och väder har väl bidragit till
det, men plötsligt en dag så händer det igen J
Ha det
fint!
.
1 kommentar:
Tittar in med en mellandagskram!
Tycker ni är suveräna med er fina tjej!
Skicka en kommentar