lördag 28 december 2013

Tröttar vidare

Det blev bara dammsugning som enda nytta gjord igår medan Göran storhandlade och Sandra var hos Jane. Irriterad (trött) var jag mest för att dammsugaren behövde tömmas och jag inte orkade bry mig. Haha, snacka om att göra livet jobbigare än det är.

Hursomhelst, dammsuget blev det och sen orkade jag inget mer. Migränen ligger på lur och jag dämpar den med tabletter så vila gör inte ont. Jag är ändå glad att den inte bryter ut helt och att jag dammsög iaf, för det var det verkligen i behov av.

Dessutom hann vi inte så värst mycket mer förrän Sandra behövde hämtas, trött som hon var. Vi trodde att det skulle bryta ut trött-sjuka närsomhelst, så vi åkte båda två för att hämta henne. Det är lugnast om en kan köra och en kan passa kräkattacker.

Det tog en bra stund innan vi fick med henne hem och det låste sig mest hela tiden. Som det ju gör när damen är för trött för att orka med sig själv och minsta krav, men hon kräktes iaf inte och det var ju skönt.

Väl hemma vilade Sandra nerbäddad i soffan och jag somnade i sängen en timme. Göran som var piggast av oss fixade middagen undertiden. Pigg är ju ingen i vår familj för tillfället, men det är ju tur att nån är piggare än resten iaf.

Att ta sig till matbordet var en prestation för Sandra när det var dags för middag och hon fortfarande var på tok för trött för allt. Så hon fastnade ett antal gånger på vägen och mitt tålamod hann ta slut innan hon var framme. Det var på vippen att jag ställde till det så låsningarna övergick till utbrott, men då tog Göran över och hade tålamod som räckte tills damen hade fått lite i magen (med betoning på lite).

Jag har sagt det förr, jag är såå tacksam över att vi är två! Såna här dagar skulle vi behöva vara tre, helst fyra, för att hinna samla lite tålamod mellan passen, men resten av kvällen gick rätt bra ändå.

Vi kortade förstås ner allt och skippade en hel del av rutinerna, men innan hon kom till ro så blev det ett rejält utbrott till. Den gången hade jag tålamod, som tur var, men det behövs inte mycket när hon är så där trött, så det går nästan inte att undvika utbrott helt.

Vi hoppas att Sandras ork hinner återvända lite innan nyår, annars tror jag att jag rymmer hemifrån en sväng ;)

Idag blev det fotolöst här för jag orkar inte leta upp några passande bilder och nya har jag inte fått till på länge nu. Både tid, ork och väder har väl bidragit till det, men plötsligt en dag så händer det igen J

Ha det fint!

.

1 kommentar:

Mamma Z sa...

Tittar in med en mellandagskram!
Tycker ni är suveräna med er fina tjej!