Livet
funkar över förväntan. Har kanske Sandra förstått det där med ”en dag i taget”
lite bättre nu, månntro? För hon nöjer sig med det varje gång, och kommer
t.o.m. på det själv då och då när hon börjar längta lite för mycket efter
julafton.
Fantastiskt
skönt är det hursomhelst, att slippa den sköra, gälla gnällrösten hela tiden
och inte kunna göra nånting annat än att räkna dagarna på schemat. Och Sandra
mår så klart mycket bättre av att kunna slappna av och njuta av det som är ”idag”
först.
På så vis
orkar hon ju mer, och dagarna av väntan blir roligare. Fast just det förstår
hon förstås inte. Men igår la vi in sill, och Sandra är en hejare på att skära
sillbitar. Sen, med lite lagom hjälp fylldes burkarna.
Men vi får
så klart ta det lite försiktigt, så att lägga in sill är mer än tillräckligt på
samma dag för damen. Dessutom var det ju lördag, godis- och chipsdag igår, och
då blir det inte så mycket tid över för nåt annat.
På
eftermiddagen märktes julstressen, men inte med gnäll och utbrott, utan med en
massa ”uppe-i-varv-babbel” Jösses vad den damen kan låta! Det går inte att
beskriva, men svarar man för mycket så blir det värre och värre, så det bästa
man kan göra då är faktiskt att inte svara.
Men man
måste lyssna, för dom små signalerna då man behöver hjälpa till med nåt, eller
frågor som kräver svar kommer ju plötsligt dom med, mitt i allt nonsensprat och
konstiga egenpåhittade ord. Man blir helt yr i huvet efter en sån eftermiddag.
Att det
babblades istället för gnälldes beror nog kanske på att det var mer julstress
och inte så mycket trötthet(?) Somnade gjorde hon inte före midnatt iaf, jag tror jag
somnade före Sandra t.o.m.
Idag ska
vi slå in paket, är det tänkt, men det vet inte Sandra än. Sånt stirrar upp
henne, så det får vi försöka tona ner genom att inte förbereda henne alls utan
bara fråga om hon vill, när Göran och jag har förberett oss. D.v.s. lagt fram allt som
behövs och så.
För övrigt
så nyser Göran och Sandra hostar. Själv är jag mest trött, men frisk. Jag
önskar er alla en fin 4:e Advent med ett foto från min amatörfotosida. Välkomna
in och gilla sidan, förresten. Gilla gärna Sune också J
Var rädda
om er!
.
1 kommentar:
Full i skratt blev jag när jag läste om precis det jag brukar säga till min Hanna när hon "far iväg" och tänker på flera dagar framåt.Jag brukar säga "en dag i taget,nu är det xxdag".
Det är förresten många människor som inte har autism som skulle må bra av att ta en dag i taget,leva mer i nuet.
Ha nu en riktigt lugn och god jul!
Annette
Skicka en kommentar