Igår var Sandra
på utflykt hos Jane och jag hade en massa som jag tänkte passa på att hinna.
Vad gjorde jag då? Satt och slappade med Spotify och kaffekoppen typ hela dan.
Jag hade tänkt göra glass, men orkade inte ens gå och köpa en vaniljstång.
Göran
däremot, fick nåt överskottsenergiryck och satte igång att städa både här och
där, medan jag bara blev ännu tröttare av att se honom. Men det är ju tur att
nån i huset har lite mer energi än den andra, så det inte gror igen alldeles
till jul ;)
Allvarligt
talat, man kommer efter direkt när det inte är lite ordning på ledigheterna.
Och prio 1 när tröttheten slår till måste bli vila, annars kommer vi aldrig
ikapp med nånting. Nån vägg tänker jag nämligen inte hamna i. Luften gick helt
ur mig när Sandra hade åkt igår och då går det inte att tänka klart ens.
Så om nån
tycker att vi är slöa, så får dom tycka det. Eller, Göran var ju inte precis
slö igår, så jag får väl tala för mig själv. Den här veckan blev det ingen
korttidsledighet och kommande vecka är det den sista ledigheten före jul. Om
det blir som planerat, det vet man aldrig.
Men blir
det som planerat så blir det planering hursomhelst, för vi ska ha möte angående
situationen på DV och efter det behöver vi ju planera vidare dagarna vad vi än
kommer fram till på mötet.
Så vi tar
och låter bli att känna efter så mycket just nu, utan tar en dag i taget och
gör vardagen så bra det bara går. Julefriden, den börjar tidigast i januari.
Hursomhelst
så har Sandra blivit mycket lugnare igen. Det tog bara ett par dagar så märkte
vi skillnad. Visst är hon trött och det är fortfarande en omställning, men
stressen har minskat avsevärt sen vi bestämde oss för att hon inte ska till DV
mer. Det ska bli väldigt intressant att se hur dom tänker anpassa dagarna för henne,
för det här är bara en nödlösning som vi har tills det finns alternativ.
Annette
skriver om en chokladkalender, och hur anpassat det är runt Hanna. Så roligt
att läsa! Häromdagen pratade Sandra om chokladkalender, så det kommer hon ihåg
att hon hade när hon var yngre. Det är ganska länge sen nu som vi fick ta bort kalendrar
eftersom det bara stressade henne.
I år har hon
inte pratat lika mycket om julen som hon har gjort tidigare år. Vi tror att det
beror på att det är så mycket förändringar nu, och annat som har tagit hennes
ork och energi. Men så länge hon inte visar nån oro över det så behöver vi inte
sätta det på schemat. Ju längre vi kan vänta, desto bättre. Så hon vet inte när
julafton är än, och hon har inte ens kommenterat luciorna hon råkade se på tv igår.
Skönt så länge det varar J
Mitt försök att få en sån där fin arrangerad julbild gick väl sådär |
Vi har
planerat in lite pepparkaksbak nästa vecka, för det tycker Sandra är roligt och
det brukar gå bra. Hon vet ju att det kommer en jul snart så lite kan man göra
om man bara ser upp så hon inte blir stressad.
Men det är
som med allt annat, man får inte prata för mycket, och inte svara på alla
miljoner frågor, för då trissar hon upp sig själv. Så julen tonar vi ner så
mycket vi kan. Vi fick dra ner persiennerna mot grannen, för deras ljusstakar
stressade henne, annars har det varit ganska lugnt i år, än så länge.
Jag önskar
er en skön helg!
.
2 kommentarer:
Skönt att du prioriterade vilan framför städ! Förstår dina tankar helt och fullt i det du skriver om er vardag just nu.
Tänker också på er nödlösning... utan kamp från er sida så kan det lätt bli en permanent lösning. Enklaste vägen för kommunen, liksom... Men jag vet ju att du kommer att kämpa tills allt är bra.
Styrkekramar kommer här <3
//Bellan
Det är samma här även fast dottern flyttat hemifrån.Jag har mycket att göra med anpassningar hos henne (jobbar även som assistent) och när jag är ledig prioriterar jag alltid att "ladda mina batterier" så allt annat kommer efter det.
Måste berätta en rolig sak.Chokladkalendern har Hanna haft många år,började med den och kalenderljus för att hjälpa till med julväntan.Nu i år har hon börjat säga "på söndag kommer 15-chokladbit och på måndag 16-chokladbit".Det är som om hon plötsligt lärt sig räkna:)!Jag har många gånger tänkt att de som behöver borde kunna få fortsätta lära sig saker som i skolan så länge de har nytta och glädje av det.Fast i dotterns fall var skolan inte tillräckligt anpassad trots att hon gick i "autismenhet" inom särskolan.Gymnasiet var än värre så det slutade hon i förtid.Hon blir orolig än i dag om någon säger ordet skola.
Trevlig helg på er!
/Annette
Skicka en kommentar